wolfy & rollspelare prs

Han iakttog henne en lång stund och smackade sedan lätt med tungan, trodde inte på ett ord.
”Jag vill att du ska mena det också.” Han placerade två fingrar vid hennes haka och tummen vid hennes mungipa för att sedan vända hennes ansikte mot sitt eget igen.

"Rör mig inte." mumlade hon och vred irriterat bort huvudet. Hon höll inne tårarna och tog några djupa andetag innan hon hårt blundade. "Vad vill du mig, Jonathan? Bevisa att jag älskar dig? Jag gör det, sen då?" fnös hon.

”Slå mig om du vill,” erbjöd han sig och greppade tag om hennes händer för att hjälpa till att knyta nävarna innan han riktade dem mot sin bröstkorg. Hon var arg och med all rättighet också, men han skulle inte kunna få någon ordentlig kontakt med henne innan ens en del av den ilskan släppte.

"Känner du mig ens? Tror du jag vill slå dig?" utbrast hon och brast ut i tårar istället. Hon drog åt sig sina händer och backade ifrån honom, satte sig i soffan istället och drog handen över ansiktet. "Jag hatar att jag inte ens är sur på dig... Att jag bara vill att du ska ta tillbaka mig och att jag skyller det här på mig själv. Jag hatar dig för det." sade hon hest.

Jonathan såg en aning förvånad ut över den plötsliga vändningen. Han satte sig ner bredvid henne i soffan för att lägga armarna om henne i en kram, brydde sig inte om hon ville ha en eller inte. Hon behövde en och det var orsak nog.
”Ingenting är ditt fel.” Han strök sin hand över hennes hår. ”Du hade rätt i bilen, precis som du alltid har, och jag var för envis för att erkänna det.”

Cleo öppnade munnen för att säga emot eller dra sig undan men tog i för mycket och slog i sidan i soffkanten, vilket i sin tur ledde till att hon spydde upp spriten blandat med mat som hon fått i sig under dagen. Hon rynkade på näsan och reste sig upp från soffan.
"Gå härifrån..." mumlade hon.

”Var inte dum,” fnös han, han var inte på väg någonstans. Han tänkte inte lämna henne ensam i det här tillståndet. Han gick efter lite papper som hon kunde torka sig om munnen med innan han lyfte upp henne i sin famn för att bära henne till sovrummet, bäddade ner henne under täcket.

Cleo rynkade på pannan och kollade på honom, sa inget förrän han lagt henne i sängen. Hon satte sig motstridigt upp och la armarna i kors.
”Jag vill duscha.” Sade hon bestämt och knuffade löst till honom så att han backade innan hon reste sig upp och gick mot badrummet.

Han skakade lite på huvudet innan han följde efter till badrummet. Då fick han väl hålla henne sällskap för att se till att hon inte somnade stående eller hittade på något annat dumt.
”Jag kan duscha med dig,” erbjöd han sig fastän det kanske var att gå för långt.

Cleo tog av sig hans tröja och satte sig i badkaret i sina underkläder, ansåg att han förlorat privilegierna att se henne naken. Hon satte på vattnet och drog fingrarna genom håret.
”Kan du koka vatten? Jag vill ha te.” Mumlade hon.