Prs Jag och Fairy Tale

Jag klädde på mig och gick till skolan.

Det var nästan ingen på skolan när jag kom dit. Jo en. Dean. Han hade inte fått syn på mig än så jag försökte gå in. Han hade sett mig. Jag tog ett djupt andetag och svalde. Det var ingen annan på skolgården.
Han kom närmare mig med en hotfull blick. Jag backade några steg. "Du har ingen stans att rymma ny, hora" sa han till mig. "Ingen kan hjälpa dig nu" jag andades fort "jag kom nyss tillbaka från häktet, Amanda" "jag lyckades tillslut komma ut med hjälp av en advokat" jag började skaka. "Hur kunde du?" Jag svarade inte. "HUR KUNDE DU?!" Röt han och slog till mig på näsan så jag stapplade bakåt. Han fick fortfarande inget svar. Jag knep ihop ögonen och väntade på smärtan igen. Han puttade mig så jag ramlade ihop. Jag började gråta av smärta och rädsla.

När jag trodde att han gått iväg började han sparka på mig. Jag väntade på att en lärare skulle komma. Snälla.

Jag kom till mitt skåp. Jag tog av mig jackan och hängde in den.

Tillslut slutade han sparka på mig och gick iväg. Jag reste på mig. Jag gick med händerna för min midja. Det gjorde fruktansvärt ont. Med tårarna i ögonen gick jag in till mitt skåp. Jag fick syn på Jonathan, men sket i honom. Jag öppnade mitt skåp och tog som vanligt ut handduken jag hade för slagen. Sakta gick jag till vattenfontänen och blötte handduken som jag la på min mage. Magen hade börjat att bli blå. Jag gick tillbaka till skåpet och satte på ett plåster där jag hade skrapat mig på axeln.

Jag gick till första lektionen som var Matte.

Sakta gick jag till mattelektionen.
"Men herregud Amanda vad har hänt?!" Utbrast vår fröken. Jag mötte Deans blick men tittade snabbt bort. Jag skulle få igen om jag sa sanningen. "Jag öh... Snubblade" mumlade jag "Sådär ser man inte ut när man snubblar" sa vår fröken "har någon slagit dig?" Jag skakade på huvudet snabbt "säkert?" Sa hon. Jag nickade. "jag pratar med dig sen Amanda" suckade hon. Jag gick och satte mig sist i klassrummet.

Jag började jobba.

Kag nöp mig själv i armen för att inte börja gråta. Sen började jag jobba.

Jag fokuserade.

När det ringde ut gick jag fort iväg för att slippa prata med läraren. Jag satte mig i en tom korridor och började gråta.