Skriva av sig-tråden

de är så sjukt jobbigt med avundsjuka!!de borde man bara utrota och alla är så...ååh dom bara bryr sig för mkt ibland(alltid)!!!

Somnium och valmo;

Tjejer, är det så ni känner är ju detta en jätteallvarlig situation. Ingen ska behöva ens få smaka på den känslan.
Jag har inte kollat igenom här så noga på sistone, men har någon av er pratat med någon i er omgivning? Det viktigaste när man går igenom sådana här situationer är att man inte är ensam därför att då orkar man inte; då kommer det mentalt ta kol på er, om det verkligen är såhär ni känner.
När man är i er ålder är det också vanligt att man blir förvirrad över sig själv, känner sig ensam och är inte riktigt sig själv. Ta det bara lugnt, ta ett andetag. Stanna upp en sekund. Ta hand om er själva; vad gillar ni att göra efter skolan? Bestäm er för att plugga ett vinst antal timmar/timme om dagen och gör därefter något ni gillar. Promenader (och jag vet att man lätt tänker "nej, nej och nej" kan hjälpa, iallafall för mig, speciellt nu när det är svalare ute. Det får mig att rensa tankar och ta det lugnt. Lämna stress, som kan påverka en mentalt.

Det kommer gå bra, jag lovar!

måste folk vara så avundsjuka på folk??!!

Märker att jag kommer lägligt, ni snackar redan avundsjuka :3 Min är nog lite mindre allvarlig än eran dock, men är ändå så sjukt avis/ledsen så jag dör!

Läget: Min lillebror är åtta år gammal. Jag fick honom att kolla på HP när han var sju, men han tyckte väl att det var sådär. Nu får han böckerna lästa för sig, de är på Fenixorden, och han har börjat gilla det för nu är det en sånhär trendgrej bland hans kompisar (för några månader sedan var det Bakugan). Idag fyller han år. Gissa vad jag just fick reda på att han kommer få? Jo, mormor har varit i London och köpt Harry Potter-klädnad, HP-glasögon och trollstav till honom, minsann! Och har jag, under de sju år som jag har älskat och fullkomligt avgudat Harry Potter, någonsin fått någon sorts Harry Pottersak förutom böckerna, hur mycket jag än önskat mig det? Nej. Jag har fått hållas med mina egengjorda utstyrslar, trollstavar och trolldrycker. TackarTackar. Jag vet att han fyller år, men jag kan inte hjälpa att jag blir avis! Önskar att hon åtminstone hade köpt något LITET till mig, liksom, hon var i London, såg HPgrejer, vet att jag älskart - och köpte bara till brorsan.
Ack, den bittra smaken av avundsjuka. O__o

Och ja, jag vet. Detta är universums största ilandsproblem, men ändå :33 Blev tvungen att skriva av mig.

^ Skulle få värsta utbrottet om detta hände mig.

^vad bra, då e jag inte galen :3

Det är ju hemskt.... så får det inte gå till!!! :O jag accepterar inte det! Du MÅSTE göra nånting åt det! För ditt ege bästa. Prata med nån lärare? Vem som helst! ♥

Skitliv skitliv skitliv skitliv skitliiiiv.
Fattar inte att jag inte verkar ha lärt mig ett jävla skit efter vad som hände mellan mig och E. Jag var kär och han var kär men jag klarade aldrig av att ta kontakt, han var den som jämt jämt jämt fick höra av sig och han tröttnade till slut och nu har han henne och pratar inte med mig längre.
Och nu är det samma jävla sak med R. Att jag aldrig lär mig. Jävla skit. Jag är så jävla kär men vi verkar liksom bara såra varandra hela tiden; han beter sig konstigt och verkar vara jättekär ena dagen och bara ignorerar mig dagen därpå & det får mig att må dåligt, jag klarar inte av att ta kontakt och vi har därför inte pratat med varandra sedan i söndags & jag vet inte, men det kanske får honom att må dåligt. Eller så kanske han inte bryr sig alls. Jag vet inte. Men jag känner mig så jävla dum ändå. FUCK THIS SHIT jag bara förstör allt allt allt.

Något jätterandom jag började skriva och som jag egentligen inte vet varför jag skrev, då jag absolut inte vet var jag vill komma med det, men jag tänker inte radera allt när jag skrivit det där så jag sätter det i en spoiler så det inte blir en sådan där wall of text som det alltid brukar bli:


Anyway, JAG ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT JAG ALLTID SKA FÖRSTÖRA ALLT OCH JAG VET INTE VAD FAN JAG SKA GÖRA OCH ÅH VARFÖR MÅSTE VI SÅRA VARANDRA OCH VARFÖR KAN JAG ALDRIG FÅ VARA LYCKLIG OCH KÄR PÅ SAMMA GÅNG?
...Och så har jag hamnat i samma jävla 'höstdepression' som de fyra senaste åren och så kan det hända att jag gör lite saker jag inte borde göra alldeles för mycket och det som håller på att hända nu får mig fan inte att må bättre.

Vill bara dö. Det säger jag ofta men menar det sällan, men nu gör jag det. Verkligen. Orkar inte med det här jävla skitlivet.

Vi ger bort min hund imorgon
orkar inte