Skriva av sig-tråden

Sitter och kollar på nya jobb... men det kanske inte spelar någon roll. Jag verkar bli lika stressad överallt.

I morgon ska jag ta emot & välkomna en läkare som betett sig otrevligt mot mig via mail. Jag ser inte alls fram emot det. Jag har fått en kollega att vara med mig, inför läkaren ska vi säga att min kollega ska lära sig mina arbetsuppgifter och att det är därför han är med också. Det känns skönt att slippa träffa en potentiellt otrevlig person ensam. Fast han kanske bara är otrevlig i skrift och hur trevlig som helst IRL? Hoppas

Ibland får jag för mig att folk tror att jag säger att jag är introvert som ett slags koketteri. När jag träffat andra som är self-proclaimed introverts så känns det som att jag bara babblar och babblar medan de är mer eller mindre tysta. Liksom, det är inte det att jag inte kan prata med folk. Det är inte det jag menar. Men jag blir väldigt lätt utmattad av att umgås med folk mycket och länge och jag är alltid nervös över minsta lilla sociala grej, över vad folk ska tycka om mig. Är så självmedveten. Men jag får för mig att jag framstår som någon som inte kan hålla tyst inför många introverta och som en som är mer eller mindre underlig och awkward bland folk som är extroverta.

jinx Du, jag relaterar! Förutom att jag själv skulle kalla mig mer extrovert (är väl ambivert egentligen, men får främst energi från andra människor) MEN jag är ofta väldigt blyg och tyst runt nya grupper av människor.

Losing your loved once is not something you make better with magic. You just head straight into it and cry your eyes out.

Jag tror folk gillar att tänka sig en karikatyr av någon introvert som tystlåten och socialt missanpassad, men det behöver ju verkligen inte stämma bara för att det är så man beskrivs i populärkulturen. Tror det är viktigt att skilja på blyghet och introversion.

Det enda kriteriet för att vara introvert är ju precis det du beskriver: att man blir utmattad av socialt umgänge.

HannaPanna Styrkekramar! Jag kan relatera till allt förutom att försöka låta sminket vara ett skydd för mig (mest för att smink är 1. dyrt 2. tråkigt = bara för att jag inte kan/orkar lära mig 3. tidskrävande som du nämner).

Såklart finns det ingen enkel lösning på det här. Men vad jag har lagt märke till på senare tid när jag lagt om min vardagsrutin, är att det blir mindre tid till stillasittande/nära spegel/drama/tv och därav mindre ångest (för jag glimtar inte mig själv i spegeln). + Att jag, när håret känns schysst, passar på att ta sköna selfies som boostar självförtroendet ännu mer.

Försök att bara ha spegel till ett redskap när du tvättar ansiktet morgon och kväll, samt gäller på den enklaste basen av sminket. Prova att köra en ögon-ögonbryn:vecka eller den enklaste sminkningen som varken är tidskrävande eller "döljer ditt riktiga face". Sätt en lapp på alla speglar där det står "Jag är fin!" och läs lapparna med självförtroende. Varje gång man lärt kan första försöket vara skakigt men titta på lappen, orden och tryck fram en falsk tro på att det är sant. Stressen lugnar ner sig, och med tiden kan du ta orden mer seriöst.

Jag kan tänka mig att just för att du går upp så himla tidigt för att fokusera på sminkningen, så läggs mycket dålig energi basen för resten av dagen. Ge dig själv mer sömn, eller ägna tid åt en bra bok, eller en promenad.

Eller, jag har ju verkligen ingen aning om vad som är bra eller dåligt, försök lägg positiv i sminkningen. Några blir fotbollsproffs, andra yogalärare, en del läser lagböcker efter lagböcker. Låt sminkningen vara din hobby, ditt liv, din livsglädje! Bli medveten om hur du förbättras och får mer kunskap, och tacka ansiktet för att vara där till hands för att kunna förbättra dig.

Försök vända på negativa tankarna när du ser och jämför dig med andra. Jag är ständigt avis på andra, deras utseenden, ansiktsdrag, schyssta klädstil och framförallt avis på energin de lägger på att orka göra sig så snygga som de är. Men jag försöker notera vad som fått mig att dras till människan. Vad inspirerar mig? Vad ger mig positiv energi? Kan jag inspireras att vilja utveckla min stil tack vare denna härliga medmänniska och starka kvinna?

Oavsett hoppas jag att du finner ett lugn och kan vara mer snäll med dig själv. Du är fin! Du är stark! Du är bra! Du är driven! Tro på orden, för det är sant, och gör det till ditt manta när du behöver bra energi. Var snäll med dig själv! ♥

Tack snälla Kintsugi, det betyder verkligen mer än du anar ♥

Jag har tänkt mycket på det där med att göra sminket till något positivt och det har för det mesta fungerat. Det enda som bekymrar mig är det faktum att jag inte kan känna mig fin utan det, utan det blir som en mask för att dölja mitt "riktiga" ansikte.

Jag ska prova det där med lapparna, se om det fungerar. Tack för tipset! Jag är också medveten om att jag inte kommer någon vart med att jämföra mig själv med andra, men det kommer så undermedvetet och det finns där hela tiden. Men jag ska verkligen försöka att sluta göra det, jag vet att det är oattraktivt att tråna efter vad andra har.

Tusen tack för ditt svar, som sagt så betyder det väldigt mycket ♥

Jag hade verkligen behövt -skrika fika

Någon dag kan vi ta en fika och skrika tillsammans.