Skriva av sig-tråden

Joda jag kan sova..... märks väl right? -.- ......

Du är i alla fall i gott sällskap

Hahah det låter bra perfekt! Och slippa va ensam också!

Det är så knäppt det där. Somnade nästan halv tolv, efter att jag sett klart avsnittet var jag plötsligt helt pigg och nu är det mitt i natten igen. Dammit ><

Eller hur! Jag blir typ pigg p0 kvällarna! Nu va ja ändå rätt ytött men kan jag sova ändå? ! Nä inte alls ;p

Ååh sånt e så störande -.-

Usch, börjar bli sjukt pessimistisk ang. Hamilton-biljettsläppet. Missade att registrera för pre-sale, och kan bara inte tänka mig att det går att få tag på biljetter. Kommer vara crazy. Men vill så gärna gååååå

Dessa dagar fortfarande några av de jobbigaste jag genomlevt. Så många känslor.

childhoodlight jag kommer lite sent i diskussionen om dina klasskompisar. Jag och min bästis har varit mobbade i nästan 4 år. Jag fick nog och skrev ett brev till min lärare och la det på hennes bord framme i klassrummet. Efter det så snackade jag, min bästis och han som har mobbat oss. Nu är det nästan helt lungt. Så att om det känns jobbigt att gå fram och säga det till läraren, skriv det på ett papper och lägg det typ på lärarens bord så att hem ser det.

Varför måste min situation vara så dryg?

Om jag lever ett liv undan ekonomiska hinder, känner mig trygg samt har gott självförtroende så har livet hur kul som helst. Det är det även nu. Men jag måste hela tiden övertala alla andra om att jag är glad och trivs. För jag gör det, med min yogarutin och fritidsintressen, även ämnet jag studerar. Men bara för att världen har skapat ett skolsystem som arbetar emot mig på alla möjliga vis så krävs det så mycket energi bara för att orka ta sig runt i skolan (fastän jag älskar att studera och lära mig). Detta drabbar även energin som krävs för att vara social på fritiden och tiden att återhämta sig från skolarbete och socialt liv. Nu är jag dock i en ond cirkel när jag knappt hinner studera in det mest nödvändiga innan dygnen tar slut, så jag är konstant pressad (av mig själv) och paniken med gråt och tårar attackerar så fort läraren säger "tal, sätt er i grupper och debattera" eller lämnar tillbaka ett prov där jag fått 85-89% när jag VET att jag hade kunnat få +92% om orken fanns till!


Ser fram emot att avlasta den ekonomiska stressen, och även få tillbaka tystnaden (färre människor, fordon, stadsliv) och mer natur, frisk luft och djurliv i höst. Ser även fram emot den svenska skolgången där det krävs färre debatter och tal än japanska skolan.

Orkar inte vara introvert, ha scenskräck, vara livrädd för att uttrycka min åsikt med rädslan att få mothugg (speciellt från människor jag ser upp till), dra till mig klasskamraters uppmärksamhet, bli bedömd (av andra - tror huvudet, men jag dömer mig själv!!), ha svårt för prov där det är 1. tidsbegränsat, 2. syfte att skriva ner allt man lyssnar på (kan inte ens skriva ner vad som sägs på svensk radio korrekt. Mitt huvud hänger inte med. Jag fattar, jag förstår innehållet, men jag kan inte skriva ner skiten. Varför göra sådana test? Ge mig "detta sades": ja, nej. Då får jag full pott alla gånger = jag kan lyssna och förstå! 3. hitta på eget!!! (orkar inte!!! Har ingen energi kvar)

Jag orkar inte heller återgå till att vara den "crazy, sociala, glada, hjälpsamma" seglaren som rände runt bland grabbarna och slappnade av för några år sedan. Jag orkar inte med dagarna när jag har pratat av mig för då skäms jag över hur munnen överrumplat lyssnaren med massa "skit" och så tänker jag "lyssnade jag verkligen på vad hen sade idag? Gav jag bra respons till hens prat?". Så slutar det med att jag brister ut konstiga ko-läten för att överrumpla tankarna med ett ljud, för att försöka somna innan tankarna drar igång på nytt. 9 fall av 10.

gaaaahhh....

ORKAR INTE ATT JAG ÄR SÅ DUM I HUVDET!
ORKAR INTE ATT JAG FÅR MIG SJÄLV ATT KÄNNA MIG DUM I HUVUDET.
ORKAR INTE ATT JAG SÅ JÄVLA MYCKET TID FÖR ATT LÄRA IN SAKER.
ORKAR INTE ATT JAG INTE KUNNAT FOKUSERA PÅ EN SAK, OCH BLIVIT RIKTIGT JÄVLA BRA PÅ DET FÖR ATT UNDERLÄTTA HELA MITT LIV MED ATT FOKUSAR PÅ DEN GREJEN ISTÄLLET FÖR ATT LEVA RUNT (TA TID!!!) OCH BLI HOPPLÖST GAMMAL OCH VÄRDELÖS.

Ha. ha. ha.


Men ja, jag är glad och trivs sjukt bra annars. Vet bara att det kommer ta några år till innan den här pressen, stressen och ångesten försvinner. Och det suger också en hel del värdefull energi.

Jag tycker väldigt mycket om folk på den här sidan. Det känns lite som en skyddad fristad där alla bara är snälla mot varandra. Det finns så få sådana platser på internet numer.