Skriva av sig-tråden

Magic Dragon, tack vad snällt ♥ tror dock att jag klarar mig för nu, men tack!

Det låter som en bra idé att prata med läkaren.
Jag har också velat testa KBT.. det är väl något liknande jag håller på med, med min kurator, ha.. kommer dock bara träffa honom två gånger till innan han slutar. Får ta och fråga var jag kan hitta KBT annars..
Det lär ju vara jobbigt ja, men.. bra.. har insett att det enda sättet är att utmana mina rädslor, som är det största hindret i mitt liv..liksom.

Lägret var väldigt givande, för mig. Lägren var riktade till unga och indelad i åldersgrupper och jag hade aldrig mött och knappt hört talas om en jämnårig människa i min situation. Vi hade föreläsingar som vi lyssnade på, diskuterade, varierade gråt med skratt och aktiviteter.. ledarna var jättesnälla..
Fann lite ny styrka att ha med mig i vardagen.

Idag skulle jag ringa en patient och meddela en tid som det har varit mycket rabalder kring, den har blivit inställd flera gånger och det är på anmälningsstadiet osv. Men nu hade hen fått en tid och min kollega sa "du kan tala in den på telefonsvararen, det skulle jag ha gjort!" och mycket riktigt kom jag till telefonsvararen så jag informerade om tiden på den.

Nu ältar jag detta jättemycket, jag får för mig att jag lät oprofessionell och okänslig. Jag är så ovan att tala in på telefonsvarare. Är rädd att hen ska anmäla mig också för att jag meddelar tider på ett oproffsigt sätt.

Antagligen är det bara i mitt eget huvud. Men jag tycker detta känns så jobbigt. Att jag jämt är så kritisk och tror jag gör fel hela tiden.

Kanske imorgon..
Maybe.
Annars gårjag sönder

Inatt "drömde" jag att jag stod på ett fält vid havet. Midjehögt, grönt gräs som vinden slet i så långt ögat kunde nå, och här och var stod det stora vindkraftverk tillverkade av brons. Ovanför var det norrsken som skiftade i alla färger som kan tänkas finnas.

Jag bara gick runt där hela natten med händerna över gräset.
I am addicted to lucid dreaming.

Panik- och Ångest- attack

hade en relapse. första gången på typ ett halvår. vet inte ens varför.
eller jo. saker förändras och jag är livrädd och min bästa vän vill liksom?? göra slut med mig typ lol. en annan bästa vän fick åka tillbaka till sjukhuset. två andra vänner är ute och festar och jag hade lowkey velat vara där och spendera tid med dem. inte bara för att jag är in love med en av dem. och hon har en pojkvän. oh yeah.
alla mina kompisrelationer har blivit så fucked up på sistone. kanske det skulle vara bäst att bara lämna dem, börja ny skola och träffa nya människor.
men alltså, mina vänskaper faller sönder men JAG är okej för det mesta, när jag inte går och oroar ihjäl mig eller tänker för mycket. eller idk. är inte direkt glad heller.

IDEK jag har literally inget att klaga över. mitt liv är inte svårare än någon annans. jag har tak övet huvudet och får mat varje dag. det var inte meningen att klaga. min point var att jag hade en relapse och jag skäms.

lmaoooo berättade precis en grej för min bästa vän som jag inte pratat om med någon innan för att det är pinsamt as heck och jag skäms fortfarande trots att det är 2-1.5 år sedan men det påminde om en grej som precis hände henne så tänkte typ. visa att jag kom över det så it'll be fine typ?? ///: anyway Hah alright

VARFÖR ÄR ALLA MÄNNISKOR ALLTID SÅ JÄVLA KRÄVANDE?!

Rida ska utvisas - krävs på 100 000
Rätten till vård skiljer sig mellan regioner
fattar ärligt inte att det kan vara så här... dels att människor får vård som de sen inte kan betala men mest att människor tvingas välja bort vård för att de inte har råd. är det inte en mänsklig rättighet att få sjukvård?