Skriva av sig-tråden
Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Kintsugi
Prefekt 
|
Skrivet av Borttagen: alla är ute och festar och här sitter jag och lipar. mådde bra hela kvällen, sen insåg jag att nu har jag ett helt nytt år framför mig och jag har ingen aning om vad som kommer att hända. kommer att gå ur grundskolan, kommer 99℅ säkert tappa kontakten med en människa som jag älskar så jävla mycket. håller långsamt på att växa ifrån de jag älskar mest och det gör så ont och vi kommer gå skilda vägar och ugh. det finns inget jag vill göra. ser inte fram emot något. ser inte fram emot sista terminen i 9:an, söka till gymnasie, sommarlov, börja ny skola, u kno life... allt det där får mig att vilja spy. ångest. inget känns bra. yikes. Wow, raka motsatsen från min situation när jag var där du är nu. Jag kände alltid att jag var "utplacerad" på orten jag bodde på och "hängde med folket där för att ...jag råkade hamla i samma klass som dem". Gymnasiet var en brytpunkt. Fick själv välja var jag skulle studera, därmed hitta folk med samma intressen på specialinriktade linjen/skolan jag valde och bara vända ryggen till allt jobbigt. Kanske är det något sådant du behöver? Vet du vad du vill studera i gymnasiet? Om du kan "vinna över" gymnasievalet, ta kommandot och göra det till något du kan stå för och leva för/brinna för så blir gymnasietiden lättare och roligare vad gäller depression och ångest. Jag säger inte att min gymnasietid var underbar, men jag överlevde tack vare att skolan fanns där och förgyllde den annars deprimerade, ångestladdade vardagen för mig. Och oavsett ens relation till klasskamraterna man varit med fram till nian så brukar vårterminen betyda ångest och panik för nationella prov, men också väldigt mycket nostalgi och god anda i klassen för att avsluta med att alla gråter och tackar för alla år som varit. Försök att njut så mycket du bara kan av våren, och jag håller tummarna för att du finner en väg som gör din vardag hanterbar närmsta åren. Skulle du känna att du hamlat helt fel så glöm inte av att du kan ändra dig, "börja om" och välja ny skola. Jag känner en del som valde att byta gymnasieskola och klass efter första året och därmed studera 4år i gymnasiet istället för 3. Och det är helt okej! Känn ingen panik eller stress för gymnasievalet och jag håller tummarna på att du kommer få vänner som förgyller dina dagar. Andas, finns det som gör din vardag lättare och ta hand om dig! Jag hoppas att du i december 2017 ändå kan känna att "fan, vad grymt bra det blev ändå. Kunde ju faktiskt ha varit mycket värre!".  ☽ Kintsugi of House Zabini, the First of Her Name ☾ 1 jan, 2017 08:01 |
|
L'Amour et Psyché
Elev 
|
Skrivet av Puffledust: jag förstår inte hur folk lever med sorg för jag håller på att gå under av saknad. Man lever inte med sorgen.. till en början. Man krossas av den. Man går under. Det kanske inte är någon tröst just nu att det går lättare med tiden, men så är det.. tiden läker, bara man låter sig känna som man känner. Kram. ♥ 1 jan, 2017 09:04 |
Borttagen
|
Skrivet av Kintsugi: Skrivet av Borttagen: alla är ute och festar och här sitter jag och lipar. mådde bra hela kvällen, sen insåg jag att nu har jag ett helt nytt år framför mig och jag har ingen aning om vad som kommer att hända. kommer att gå ur grundskolan, kommer 99℅ säkert tappa kontakten med en människa som jag älskar så jävla mycket. håller långsamt på att växa ifrån de jag älskar mest och det gör så ont och vi kommer gå skilda vägar och ugh. det finns inget jag vill göra. ser inte fram emot något. ser inte fram emot sista terminen i 9:an, söka till gymnasie, sommarlov, börja ny skola, u kno life... allt det där får mig att vilja spy. ångest. inget känns bra. yikes. Wow, raka motsatsen från min situation när jag var där du är nu. Jag kände alltid att jag var "utplacerad" på orten jag bodde på och "hängde med folket där för att ...jag råkade hamla i samma klass som dem". Gymnasiet var en brytpunkt. Fick själv välja var jag skulle studera, därmed hitta folk med samma intressen på specialinriktade linjen/skolan jag valde och bara vända ryggen till allt jobbigt. Kanske är det något sådant du behöver? Vet du vad du vill studera i gymnasiet? Om du kan "vinna över" gymnasievalet, ta kommandot och göra det till något du kan stå för och leva för/brinna för så blir gymnasietiden lättare och roligare vad gäller depression och ångest. Jag säger inte att min gymnasietid var underbar, men jag överlevde tack vare att skolan fanns där och förgyllde den annars deprimerade, ångestladdade vardagen för mig. Och oavsett ens relation till klasskamraterna man varit med fram till nian så brukar vårterminen betyda ångest och panik för nationella prov, men också väldigt mycket nostalgi och god anda i klassen för att avsluta med att alla gråter och tackar för alla år som varit. Försök att njut så mycket du bara kan av våren, och jag håller tummarna för att du finner en väg som gör din vardag hanterbar närmsta åren. Skulle du känna att du hamlat helt fel så glöm inte av att du kan ändra dig, "börja om" och välja ny skola. Jag känner en del som valde att byta gymnasieskola och klass efter första året och därmed studera 4år i gymnasiet istället för 3. Och det är helt okej! Känn ingen panik eller stress för gymnasievalet och jag håller tummarna på att du kommer få vänner som förgyller dina dagar. Andas, finns det som gör din vardag lättare och ta hand om dig! Jag hoppas att du i december 2017 ändå kan känna att "fan, vad grymt bra det blev ändå. Kunde ju faktiskt ha varit mycket värre!". hoppas jag med. tack ♥ 1 jan, 2017 12:26 |
|
Sprout
Elev 
|
Skrivet av L'Amour et Psyché: Skrivet av Puffledust: jag förstår inte hur folk lever med sorg för jag håller på att gå under av saknad. Man lever inte med sorgen.. till en början. Man krossas av den. Man går under. Det kanske inte är någon tröst just nu att det går lättare med tiden, men så är det.. tiden läker, bara man låter sig känna som man känner. Kram. ♥ Jag kommer att gå under av saknad efter sommarlovet. Jag har levt med ständig saknad i ungefär ett år nu och tillslut lär man sig att hantera sorgen. Jag vet att jag kommer att få träffa den personen som jag saknar igen och jag längtar tills dess. Okej, det kanske är lättare för mig som har hållit kontakten med personen men... Du kommer att märka att när du väl får träffa personen/erna igen så kommer du att bli lycklig, lyckligare än någonsin. Lev med sorgen, tänk bort den i din vardag även om det är svårt, skriv ner det du känner om det känns bättre då eller bara på något sätt få kontakt med den/de du saknar. Det hjälper! Våga stå upp för den du är! Varje individ har sin egna personlighet som gör just den speciell. Alla är unika på sitt sätt. Även du! 1 jan, 2017 13:23 |
|
Puffledust
Elev 
|
Skrivet av Sprout: lol jag kommer aldrig få träffa henne igenSkrivet av L'Amour et Psyché: Skrivet av Puffledust: jag förstår inte hur folk lever med sorg för jag håller på att gå under av saknad. Man lever inte med sorgen.. till en början. Man krossas av den. Man går under. Det kanske inte är någon tröst just nu att det går lättare med tiden, men så är det.. tiden läker, bara man låter sig känna som man känner. Kram. ♥ Jag kommer att gå under av saknad efter sommarlovet. Jag har levt med ständig saknad i ungefär ett år nu och tillslut lär man sig att hantera sorgen. Jag vet att jag kommer att få träffa den personen som jag saknar igen och jag längtar tills dess. Okej, det kanske är lättare för mig som har hållit kontakten med personen men... Du kommer att märka att när du väl får träffa personen/erna igen så kommer du att bli lycklig, lyckligare än någonsin. Lev med sorgen, tänk bort den i din vardag även om det är svårt, skriv ner det du känner om det känns bättre då eller bara på något sätt få kontakt med den/de du saknar. Det hjälper! 1 jan, 2017 14:46 |
|
Sprout
Elev
|
Skrivet av Puffledust: Skrivet av Sprout: lol jag kommer aldrig få träffa henne igen Skrivet av L'Amour et Psyché: Skrivet av Puffledust: jag förstår inte hur folk lever med sorg för jag håller på att gå under av saknad. Man lever inte med sorgen.. till en början. Man krossas av den. Man går under. Det kanske inte är någon tröst just nu att det går lättare med tiden, men så är det.. tiden läker, bara man låter sig känna som man känner. Kram. ♥ Jag kommer att gå under av saknad efter sommarlovet. Jag har levt med ständig saknad i ungefär ett år nu och tillslut lär man sig att hantera sorgen. Jag vet att jag kommer att få träffa den personen som jag saknar igen och jag längtar tills dess. Okej, det kanske är lättare för mig som har hållit kontakten med personen men... Du kommer att märka att när du väl får träffa personen/erna igen så kommer du att bli lycklig, lyckligare än någonsin. Lev med sorgen, tänk bort den i din vardag även om det är svårt, skriv ner det du känner om det känns bättre då eller bara på något sätt få kontakt med den/de du saknar. Det hjälper! Ja, då blir det svårt. Skriv ner det du känner, prata med någon eller lev livet som det är och acceptera att du aldrig kommer att få träffa henne igen. Det går över efter ett tag ska du se! Våga stå upp för den du är! Varje individ har sin egna personlighet som gör just den speciell. Alla är unika på sitt sätt. Även du! 1 jan, 2017 16:10 |
|
Obliviate_
Elev 
|
Skrivet av Sprout: Skrivet av Puffledust: Skrivet av Sprout: lol jag kommer aldrig få träffa henne igen Skrivet av L'Amour et Psyché: Skrivet av Puffledust: jag förstår inte hur folk lever med sorg för jag håller på att gå under av saknad. Man lever inte med sorgen.. till en början. Man krossas av den. Man går under. Det kanske inte är någon tröst just nu att det går lättare med tiden, men så är det.. tiden läker, bara man låter sig känna som man känner. Kram. ♥ Jag kommer att gå under av saknad efter sommarlovet. Jag har levt med ständig saknad i ungefär ett år nu och tillslut lär man sig att hantera sorgen. Jag vet att jag kommer att få träffa den personen som jag saknar igen och jag längtar tills dess. Okej, det kanske är lättare för mig som har hållit kontakten med personen men... Du kommer att märka att när du väl får träffa personen/erna igen så kommer du att bli lycklig, lyckligare än någonsin. Lev med sorgen, tänk bort den i din vardag även om det är svårt, skriv ner det du känner om det känns bättre då eller bara på något sätt få kontakt med den/de du saknar. Det hjälper! Ja, då blir det svårt. Skriv ner det du känner, prata med någon eller lev livet som det är och acceptera att du aldrig kommer att få träffa henne igen. Det går över efter ett tag ska du se! Sprout, jag vet att du menar väl men att skriva till nån vars anhörig har gått bort att det går över är lite...onödigt. För det går inte över. Man lär sig leva med det. Min morsa dog när jag var liten ( för 16 år sen nu) o jag kan än idag bli less o bitter på det, men främst på andra människor. Varför får alla andra ha sina föräldrar men inte jag lixom.. 1 jan, 2017 16:50 |
|
Sprout
Elev
|
Skrivet av Obliviate_: Skrivet av Sprout: Skrivet av Puffledust: Skrivet av Sprout: lol jag kommer aldrig få träffa henne igen Skrivet av L'Amour et Psyché: Skrivet av Puffledust: jag förstår inte hur folk lever med sorg för jag håller på att gå under av saknad. Man lever inte med sorgen.. till en början. Man krossas av den. Man går under. Det kanske inte är någon tröst just nu att det går lättare med tiden, men så är det.. tiden läker, bara man låter sig känna som man känner. Kram. ♥ Jag kommer att gå under av saknad efter sommarlovet. Jag har levt med ständig saknad i ungefär ett år nu och tillslut lär man sig att hantera sorgen. Jag vet att jag kommer att få träffa den personen som jag saknar igen och jag längtar tills dess. Okej, det kanske är lättare för mig som har hållit kontakten med personen men... Du kommer att märka att när du väl får träffa personen/erna igen så kommer du att bli lycklig, lyckligare än någonsin. Lev med sorgen, tänk bort den i din vardag även om det är svårt, skriv ner det du känner om det känns bättre då eller bara på något sätt få kontakt med den/de du saknar. Det hjälper! Ja, då blir det svårt. Skriv ner det du känner, prata med någon eller lev livet som det är och acceptera att du aldrig kommer att få träffa henne igen. Det går över efter ett tag ska du se! Sprout, jag vet att du menar väl men att skriva till nån vars anhörig har gått bort att det går över är lite...onödigt. För det går inte över. Man lär sig leva med det. Min morsa dog när jag var liten ( för 16 år sen nu) o jag kan än idag bli less o bitter på det, men främst på andra människor. Varför får alla andra ha sina föräldrar men inte jag lixom.. Oj, förlåt, jag visste inte att det var så illa... Beklagar. Jag har aldrig fått träffa min morfar för han dog när mamma var 11. Våga stå upp för den du är! Varje individ har sin egna personlighet som gör just den speciell. Alla är unika på sitt sätt. Även du! 1 jan, 2017 17:23 |
|
Puffledust
Elev
|
Skrivet av Obliviate_: Skrivet av Sprout: Skrivet av Puffledust: Skrivet av Sprout: lol jag kommer aldrig få träffa henne igen Skrivet av L'Amour et Psyché: Skrivet av Puffledust: jag förstår inte hur folk lever med sorg för jag håller på att gå under av saknad. Man lever inte med sorgen.. till en början. Man krossas av den. Man går under. Det kanske inte är någon tröst just nu att det går lättare med tiden, men så är det.. tiden läker, bara man låter sig känna som man känner. Kram. ♥ Jag kommer att gå under av saknad efter sommarlovet. Jag har levt med ständig saknad i ungefär ett år nu och tillslut lär man sig att hantera sorgen. Jag vet att jag kommer att få träffa den personen som jag saknar igen och jag längtar tills dess. Okej, det kanske är lättare för mig som har hållit kontakten med personen men... Du kommer att märka att när du väl får träffa personen/erna igen så kommer du att bli lycklig, lyckligare än någonsin. Lev med sorgen, tänk bort den i din vardag även om det är svårt, skriv ner det du känner om det känns bättre då eller bara på något sätt få kontakt med den/de du saknar. Det hjälper! Ja, då blir det svårt. Skriv ner det du känner, prata med någon eller lev livet som det är och acceptera att du aldrig kommer att få träffa henne igen. Det går över efter ett tag ska du se! Sprout, jag vet att du menar väl men att skriva till nån vars anhörig har gått bort att det går över är lite...onödigt. För det går inte över. Man lär sig leva med det. Min morsa dog när jag var liten ( för 16 år sen nu) o jag kan än idag bli less o bitter på det, men främst på andra människor. Varför får alla andra ha sina föräldrar men inte jag lixom.. precis det är inte så jävla lätt att "acceptera" att ens mamma är död speciellt inte när man sett henne medvetslös på golvet för att hon fått en hjärtinfarkt pga att en läkare inte tog henne på allvar 1 jan, 2017 19:21 |
|
pieceofchocolate
Elev 
|
17 år, då är det dags att kunna fira födelsedag på egen hand. Fira med vänner har jag ju alltid gjort i efterhand. ''Du måste ju festa med oss på din födelsedag'', sa pojkvännen min. ''Annars är det otur.'' Fest skulle det vara, och vodka. Det är ju första gången jag ser min pojkvän på två veckor också, klart jag vill v ara med honom. Förklarar för min mor att jag kan ha släktkalas en annan dag och åka tillbaka ner till min egen lägenhet redan på eftermiddagen. Lite blank i ögonen blir hon, men hon förstår. Och då vill jag nästan att hon ska säga att sånt går vi inte med på, du får fira med dina vänner någon annan gång. Men det gör hon ju såklart inte.
Nu, kvällen innan, visar det sig att en är sjuk, en är i London, en är i Småland och min pojkvän kommer inte ens att komma hem i tid. Kvar är jag och en kompis. Vi lagar mat och ser på film tillsammans minst tre gånger i veckan och min födelsedag kommer inte alls att bli något undantag. Det var så jag spenderade nyår och hur mysigt det än var måste jag erkänna att det var något av en besvikelse då jag även då dissade min familj. Med vetskap om att det alltid blir såhär började jag fråga vänner och pojkvän för två veckor sedan vad det var för plan vi hade. Då sa alla att det är alldeles för tidigt och vi har gott om tid på oss. Nu sitter jag här och det är för sent att ringa farmödrar, mormödrar, mostrar och kusiner som jag älskar att spendera min födelsedag med alla andra gånger. Liten sak att gnälla på. Ändå irriterad. <3 2 jan, 2017 10:41 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen