prs yehet & kkaebsong

Först känns det som att Zihao blivit besviken och upprörd över faktumet att Joshua berättat för någon, med all rätt. Skuldkänslorna börjar bubbla inom honom igen.
"Jag har inte berättat för Samuel.." Mumlar sextonåringen och viker lätt undan med blicken, gud vad dumt av honom. När slytherineleven sedan skyndar sig med att säga att det inte.är någonting att be om ursäkt över, känner sig Joshua aningen lättad. Fingrarna pillar förstrött med kragen på Zihaos tröja, ovetande om vad han ska säga. "Det skulle jag inte göra Zihao.. Det är bara det att vi ska sova hos mamma, och hon skulle ändå behöva veta förr eller senare."

Om det varit någon annan än just Joshua som gått och talat om för folk om hans lilla pälsproblem, så hade sjuttonåringen med största sannolikhet blivit förbannad. Men han visste mycket väl att pojkvännen var noga med att tänka igenom saker innan och tog bra beslut.
”Har jag sagt att det är något fel med det eller?” Frågade han och lutade lite på huvudet, slöt fingrarna om Joshuas händer som pillade med kragen. ”Joshua, jag är inte dum. Eller jo, det är jag ju..men jag klandrar dig inte för att du berättade för din mamma”, försäkrade den äldre med ett spelfullt leende dansandes över läpparna. ”Är faktiskt betydligt oroligare över vad hon kommer säga om att jag går och tuggar på dig hela tiden.”

Joshua ler svagt åt den andres ord, lutar sin panna mot den andres.
"Nej, det har du inte.." erkänner sextonåringen och blinkar lätt in i Zihaos mörka, välkomnande ögon. Jo, faktumet att slytherineleven kanske går runt och gnager på honom istället kommer nog vara lite svårare för modern. Men när hon vänt sig kommer det vara urgulligt, precis som alla andra vanor. "Hmh.. Jo det är ett litet större bekymmer."

”Precis”, konstaterade sjuttonåringen och lutade sig bakåt en aning, för att lämna en liten puss på Joshuas panna. ”Tror du att Samuel och Noah vill ha skjuts också? Eller ska vi låta dem ta bussen?” Undrade han och strök vidare med läpparna över sextonåringens ansikte. Nu när han väl börjat, kunde han inte sluta. Dragningen till den yngre hade blivit på tok för stor för honom att hantera. Nästan bestämt slingrade han armarna om gryffindoreleven och därefter även benen. ”Tänker inte släppa dig nu, sorry.”

En liten grimas gör sin väg över Joshuas ansikte. Nej, att skjutsa honom och Zihao är omtänksamt nog, men Samuel och Noah?
"Nej, vi låter dem åka buss." svarar sextonåringen med ett svagt leende över läpparna. Huden kittlas något hysteriskt när slytherineleven börjar lämna små pussar över ansiktet, och slingrar armarna och benen om den lilla kroppen. "Det här jag ingenting emot."

Med ett litet skratt, begravde Zihao ansiktet i Joshuas axel.
”Det är rätt åt dem, de är så jävla irriterande”, mumlade han och slöt ögonlocken. ”Jag vet att det är din bror vi talar om...men till och med du låste erkänna att han är riktigt rutten ibland”, fortsatte han sedan och lyfte lite på huvudet, fäste de mörka ögonen i den andres. Efter det Samuel gjort i början på skolåret, kunde sjuttonåringen inte låta bli att finna den jämnårige riktigt vidrig.

Jo, Samuel är mycket väl hans bror. Och Joshua har alltid älskat honom och respekterar i princip allt han gjort, men det där han gjort för att splittra på dem två? Nej det är inte lätt att glömma bort eller förlåta.
"Ja.. Det är han väl." Suckar sextonåringen, ögonen fäst i den andres medan fingrarna fortsätter att pilla med Zihaos tjocktröja. "Jag vet att du antagligen fortfarande är väldigt arg på honom, och det är jag också." Det sista skyndar han med att lägga till, då han inte vill att sjuttonåringen ska tro att han glömt bort det. För det har han verkligen inte gjort. "Men jag kan verkligen inte fortsätta vara arg på honom, vet du vilken stor del han har i mitt liv?"

Nej, till och med Zihao insåg att den andre inte kunde hålla ilskan gentemot Samuel för alltid. Det var inte hälsosamt och tärde troligen på Joshua.
”Du har rätt, jag är fortfarande väldigt arg på honom”, konstaterade sjuttonåringen och ryckte lite på axlarna. ”Men det betyder inte att du måste fortsätta vara det”, fortsatte han och log blekt. Han visste mycket väl att den jämnårige eleven betydde väldigt mycket för den yngre, vilket var förståeligt. De var ju trots allt bröder. ”Du kanske borde försöka bli sams med honom nu under lovet? Till och med jag är villig att försöka komma på bättre fot med honom för din skull.” Jo, om det gjorde Joshua glad så kunde han defintivt tänka sig försöka reparera den urusla relationen han och Samuel hade sinsemellan.

Joshua kan inte undgå att le, den andres ord gör honom minst sagt tacksam. Försiktigt stryker han tummarna över Zihaos kinder, ögonen alldeles för fästa i den äldres för att han ska kunna vika undan.
"Du är förståelig du," påpekar gryffindoreleven och låter huvudet falla på sniskan. "Jo, det är värt att ge det ett försök. Du behöver verkligen inte, men kanske det skulle vara roligare för er båda. Så att ni inte behöver lida av sällskapet från någon ni föraktar under lovet."

”Vi kommer nog lida av att vara med varandra i vilket fall. Jag är ändå hyfsat redo att acceptera honom..men jag är inte så säker på att han någonsin kommer kunna acceptera mig”, mumlade Zihao och slöt ännu en gång ögonlocken. Varför var det så skönt när Joshua strök med tummarna över hans kinder? Han höll defintivt på att tappa förståndet. ”Förresten, du får mer än gärna klia på mig ikväll. Det är ruskigt skönt ska du veta”, sade han och rodnade lätt.