PRS(Dragon Fantasy)

"De tog sig mot slottet, fler." sa Ina och försökte sätta sig upp komma ur hans famn. Hon flämtade av smärtan och drog ut dolken ur låret vilket resulterade i en ström av blod, det hade hon inte räknat med. Stridskador var inget hon visste av. Stönande föll hon åter i Ians famn.

Ian kom upp vid sin syster och följde med dem mot slottet. Orolig för henne men hon verkade vara på gott humör. Som att hon gillade det hela.

Stefan skyndade sig lite även om han hela tiden nästan stannade upp för att kolla till Ina. "Vi måste få dig till en läkare". Han själv hade klarat sig. Han hade bara ett litet skärsår på armen som knappt kändes. De kom mot slottet och Stefan kisade, han såg en figur där framme. Var det Selina? Plötsligt kom ännu en figur fram.

Selina kröp ihop och snyftade medan en pöl av blod bildade sig runt mannen. Hon rycktes plötsligt upp av en stark hand. En ny man som hade ett svärd. "Slyna! Du dödade min bror!" morrade han och slängde ner henne på marken igen och höjde sitt svärd. Selina famlade efter kniven och rullade snabbt undan svärdsattacken. Allt gick naturligt, som om hon gjort det här många gånger förut. Hon flög upp mot mannen med kniven i hugg och gjorde lika med honom som med den andra mannen, högg honom i vilt.

Ian knuffade sig förbi dem och kom fram till Selina, han såg imponerat men samtidigt oroligt på henne. Detta hade han förväntat sig av Ina inte henne.
"Ina." fick han ur sig men höll sig undan, panikslagen flicka med kniv kunde vara farligt.

Ina såg upp, "Selina?" mumlade hon förvånat, imponerad av sin brors fru. Hon hade börjat lugna sig, men saken att fått slåss hade gjort henne glad, då gjorde skadan mindre.

Stefan stirrade på sin syster och gick sakta fram med Ina i sin famn. Han sa inget utan bara såg på henne lugnt.

Selina slutade hugga mannen då hon hörde Ian. Hon såg upp och reste sig snabbt och backade bakåt. Hon var rädd, för männen och för det hon nyss gjort själv. Hon var blodig om fingrarna och de kramade kniven hårt medan hon fortsatte backa. Tillslut släppte hon kniven och vände sig om och sprang.

"Selina" sa Ian förtvivlat och började springa efter henne. Han tog det dock lugnare, "Selina, jag ska inte göra dig ont." sa han mjukt och lugnt.

Ina satte sig upp med armarna om Stefans hals, såg efter Selina.
"Det trodde jag inte." mumlade hon nu allt blekare, blodet strömmade lätt ur såret och Ina bet ihop om smärtan.

Stefan märkte att Ina blev blekare och han gick snabbt in med henne till slottet och kallade på läkare. Ian kunde ta hand om Selina.

Selina stannade upp då hon hörde hans röst igen och vände sig sakta om. Hon darrade och fötterna var såriga då hon inte hade skor på sig. "Jag dödade dem" fick hon fram och stapplade fram till Ian.

Ina suckade ut då Stefan la ner henne och snart kom läkaren. Han såg förvånat på skadan, "Vad har hänt?" frågar han Stefan.

"Ja" sa Ian och la armarna om henne. Han kunde inte säga något annat då detta var sant. Han var orolig, men samtidigt glad att hon gjort det, försvarat sig.

"Män i skogen, vi slogs mot dem" sa Stefan kort och doktorn började arbeta. Han kunde förklara mer sen.

Selina begravde ansiktet mot hans bröstkorg. "Det var hemskt" mumlade hon sedan. Hon ahde inte menat att döda dem.

Läkaren nickade bara och såg mot Ina, hon hade svimmat av smärtan då han började med såret.

"Hemskt men bra, ibland måste man göra det hemska." sa han och strök henne över håret, tröstande.

Stefan satt och såg oroligt på medan läkaren höll på. Men snart var såret ihopsytt och rengjort, samt bandagerat.

Selina var tyst ett tag innan hon såg upp. "Bra?" mumlade hon tyst bara innan hon sakta vände sig mot slottet och började gå.