Sjunde året på Hogwarts

jag hörde steg på stranden och jag förstod att det var Laura, så hon kunde inte heller sova? eller hade jag väckt henne? jag ville inte bekymra henne, jag kände mig så elak om jag skulle tynga henne med mina problem. de var ju mina problem ingen annans och jag skulle själv hitta en lösning på dem. jag kände hur hon la sig bredvid mig och när hon pratade så öppnade jag ögonen och såg på henne
"Ja" var allt jag kunde svara. vad skulle jag säga? ja var ju allt som behövdes. jag följde hennes blick och sa sedan "Men oroa dig inte, det är inte ditt problem. jag kommer väll över det på något sätt"

- Är du dum eller Cara?, sa jag och såg på henne.
- Självklart är dina problem, mina, jag mår dåligt när du gör det.
Och även när du döljer vad du känner så vet jag ändå på nått märkligt vis vad du känner.
Och vet du vad det märkliga viset heter?
Jo det heter vänskap, sa jag och log mot henne.
- Så, berätta nu vad det är, du hjälpte mig och jag ska hjälpa dig, så gott jag kan.
Och dölj inget utan berätta hela sanningen är du snäll, det är bättre att prata ut om det.
Jag lovar att du kommer känna dig bättre sen, sa jag och log varmt mot henne.

jag bara såg på Laura och suckade
"Jag vet att det kallas vänskap" sa jag och såg ut över vattnet, men sa inget mer men förstod att Laura ville ha ett svar och jag suckade
"Du vet ju redan allt. vad ska jag säga? jag hatar att ajg svek pappa och det känns som om han aldrig kommer förlåta mig och jag vill inte bårka med honom inte nu när kriget närma sig, jag vill ha en så bra tid med honom så möjligt eftersom jag aldrig vet vad som kommer hända" jag la ner huvudet i sanden igen och såg trött ut över havet o fortsatte sedan "Sen svek jag dig, jag sa ju att jag skulle beskydda er och jag skulle inte låtit dig förstöra horcruxen, jag visste ju vad som skulle hända och jag vill inte att du ska vara ledsen"
jag såg vågorna som lekte ta fatt ut på havet men slöt sedan trött ögonen. jag hade alltid samma problem, det var samma dilemma hela tiden. varför var folk tvugna att stå på olika sidor? varför kan de inte bara stå på samma? eller varför kan jag inte bara välja? jag la tassarna över huvudet och önskade jag kunde ramla genom jorden till Kina

- Men åk och hälsa på din pappa då, prata med honom.
Utan att bråka ha en far och dotter stund tillsammans.
Om du åker nu så kan d komma tillbaka innan någon annan vaknar och ingen behöver veta något om det.
Det kommer nog att kännas lättare sen att ni blir vänner liksom, sa jag vänligt.
- Och du svek inte mig, det har du aldrig gjort. Jag visste vad jag gav mig in på när vi var i fängelset.
Och jag visste vad som skulle ske med horrokruxen. Jag har faktiskt läst om dem.
Sen så kan du inte bestämma över mina handlingar, det måste jag få göra själv.
Sen så blev jag ju som sagt bara ledsen, det är bättre nu.
Egentligen är det bättre än förut eftersom djupt inom mig trodde jag allt det som han sa.
Jag trodde jag var feg och att ni egentligen tyckte det.
Men nu känns det bättre när jag vet att ni inte gör det.
Och allt det jag har gjort har jag bestämt själv,
sa jag och log mot henne.

"Vad ska jag säg till honom då?
-hej pappa, jo jag hjälptemina vänner att hitta och förstöra en horcruxs. hoppas du inte är arg?
jag tror inte riktigt man säger så?" sa jag och suckade och mötte Lauras blick
"Det spelar väll ingen roll om du vet vad du gav dig in på. Bella kunde dödat er och jag borde tänkt på det! det var bara tur att Holly han fram i tid." jag försökte att inte tänka på vad som kunde hänt annars "Och jag ville ändå inte utsätta dig för hocruxerna, jag vill inte att någon av er skall behöva uppleva den biten! och inget av det han sa stämmer, kom ihåg det!"
jag bara stirrade ut över vattnet och undrade om man kunde simma ut tills man blev trött och bara sjönk ner i djupet?

(Jag har tänkt på det ett tag enda sedan vi kom till havet, vrf slängde inte Voldemort ner nån av hocruxerna på havets botten och gömde de andra i avlägsna länder och sådant?)

- Kanske inte så precis, jag tycker inte du borde nämna det över huvudtaget.
Eller annars gör du det när stunden känns rätt.
Eller jag vet egentligen inte, men jag vill att du ska vara sams med honom.
Det är viktigt att du får en sista stund med honom, sen är det försent, sa jag med en suck och tänkte på min egen familj.
- Men Cara, du kan inte skydda oss hela tiden, det går inte.
Och det kunde ha gått illa, men det gjorde det inte eftersom att du kom sen och hjälpte oss, sa jag med ett leende och följde hennes blick ut över havet.

(För att han ville ha dem på minnesvärda saker och ställen. Annars kunde han ha användt ett sandkorn i Sahara eller nått )

"Ja jag antar det. men han kommer ju märka att den är borta och svartalferna kommer ju knappast ljuga för honom!" sa jag och suckade "innand et är försten..." sa jag till mig själv och såg sedan på Laura
"Klart jag inte kan skydda er hela tiden, men jag måste ju försöka, jag kan inte stå ut med tanken på att jag nästan fick er dödade" sa jag sorgset. "Förlåt, jag ska försöka vara posetiv" la jag till och log mot henne

(Ja men han hade väll kunnat hitta minnesvärda ställen världen runt xD Bellas valv? hur minnes värt är det? xD)

- Jag vet att du har en svår uppgift framför dig, tro mig.
Jag dödade pappa idag, även om jag inte gjorde det.
Men det var fullt verkligt ändå.
Sen kommer du att kunna träffa honom innan det händer.
Du kan säga hur mycket du älskar honom, och prata med honom en sista gång, sa jag vänligt.
- Nästan fick oss dödade?, var det så illa?, sa jag förvånat och såg på henne.
- Och du behöver inte vara possitiv jag har faktiskt gått igenom samma sak som du, fast lite annorlunda, sa jag lätt och såg ut över havet.

( Men han hadde inte det i Bellas valv i början, när han visste att Harry var ute efter bägaren flyttade han den för att få den på ett säkert ställe. Och bägaren var ju minnersvärd och så den tillhörde ju en utav grundarna )

"Ja men det hjälper ju mig inte. och tänk om jag inte kan göra det då? vad händer med er då?" sa jag lite oroligt och såg på henne och sedan på havet
"Ja det var så illa, hade jag kommit tio minuter senare hade du varit död och antagligen Mioni med. såg vad du vill om Bella men hon vet vad hon gör" sa jag och visste inte om jag skulle vara glad för det eller inte, jag lutade mig mot Laura
"Tack" var allt jag sa

(Ja jo det vet jag xD ja ibland är han bra dum, jag menar jag hade gömt dem på ställen som ingen kom åt xD typ på havets botten och månen xD)

- Klart att du kan, jag gjorde ju det och jag trodde det var verkligt.
Du är mycket starkare än jag, så jag vet att du kommer att klara det, sa jag lätt och log mot henne.
- Oj, jag trodde inte att det var så illa, sa jag förskräckt.
Ja då har jag verkligen dig och tacka för att jag lever, sa jag tacksamt och såg på henne.
- Det är lugnt Cara, jag kommer alltid finnas här för dig, det lovar jag, sa jag och satt lugnt vid hennes sida medans vi såg att solen var påväg upp i horisonten.

( Det är din far, inte min )