PRS Lupple & Medi

Willow skrattade mjukt och satte sig upp ur sängen och studerade honom med en varm blick.
"Så varför sa Tristan att det här rummet var ledigt? Var det för att reta dig eller att genera dig?" Hon log mjukt innan hon sjönk ner igen och började dra täcket över sig. Hon kände sig lite trött och hon slöt ögonen.
"Det gjorde mig trött. Att få reda på min bakgrund... Jag har suttit spänd hela resan men hållit mig på gott humör. Jag är så trött."

Dorian såg på henne och flinade lite.
"Jag tror lite både ock. Jag menar jag har inget emot det. Men jag antar att han är ute efter att genera mig mest. " Sa han och satte sig försiktigt på sängkanten.
"Vill du prata om det?" Sa han försiktigt och såg på henne. La rätt täcket lite och log.
"Vi kan prata efter att du sovit också." Föreslog han och skrattade lågt.
"Eller inte prata om det alls. Det är upp till dig. " Sa han och såg på henne. Även om hade slutna ögon så kunde han inte sluta att titta på henne.

"Jag vill vila lite innan vi bestämmer vidare. Kan du vara kvar och hålla mig sällskap även om jag somnar.? " Hon drog täcket under hakan och såg på honom och tog hans kind. Hon makade sig och gjorde plats åt honom. Log busigt och slöt ögonen.
"Även om du inte sover så är det skönt när du ligger intill mig. Det känns säkert och så skönt."

Dorian nickade sakta.
"Okej då vilar vi. " Sa han och skrattade lågt.
" Jag stannar. " Sa han och la sig ned intill henne och la armarna omkring henne.
Noga med att inte vidröra hennes kors.

Snart hade hon somnat och drog djupa andetag och såg ganska lugn ut. Hennes hår hade ramlat ner i hennes ansikte och ett leende lekte på hennes läppar när hon låg så nära Dorian.

"Ska vi ringa det brittiska rådet för förhandlingar om lägenheten? Om vi bara går in kanske de blir arga och det blir krig. Täbker på Willows säkerhet far." Tristan drack från en kopp och log svagt och såg mot taket.

Dorian studerade henne medan hon sov. Han älskade att titta på när hon sov vilket hon också visste om.
Men så hörde han vad Tristan sa och blev genast orolig.
Det var en tanke men han var inte säker på ifall det var en bra tanke.

Lathan såg mot Tristan och funderade.
"Jag har tänkt på det. Och det vore det rätta. Men frågan är ifall det gör henne säkrare. I deras ögon är det vi som kidnappat henne. De struntar i lägenheten. Det är henne de vill ha eftersom de anser att de har rätt till det. " Sa Lathan lågt.

"Jo det vet jag väll om far. Men det är ett hus för blodbanker. Det kommer vara mycket säkerhet där och vad ska vi göra om en vakt kommer?" Han suckar och sjönk ner i en stol och studerade sin far. Log mjukt och skakade på huvudet.
"Vi får kedja fast henne vid Dorian. Jag tror han inte skulle säga nej."

"Säg inte det ordet Tristan. Det är ett hemskt ord. " Sa Lathan lågt och svalde hårt.
"Jag vet. Men vårt problem kommer inte bara vara hennes fysiska säkerhet utan hennes mentala. Att se det där huset igen med all ny information hon har. Hennes minnesblockeringar kommer hon överkomma själv. " Sa Lathan tyst och suckade.
" Vi kan inte döda någon på deras mark- det om nått skulle skapa krig. Jag skulle vilja ha Lucifer här. Han har kontakter i det Engelska rådet- det har inte jag inte på samma sätt. " Sa han tyst och skrattade sedan.
" Det är en tanke. " Log han och drack ur sin kopp också.

"Förlåt far men det är ett sådant hus." Han suckade men log svagt och nickade.
"Jag kan ringa honom." Han nickade medan han studerade bsin kopp och ställde ifrån sig den.
"Jag ska leta upp en kedja." Han reste sig för att gå ut.
"Jag ska börja med middagen till Willow. Hon måste vara hungrig och du måste prata med henne om hennes minnen."

"Gör inte det. Det vore en hjälp till en viss del men inte till en annan. "Sa Lathan och flinade.
" Det kanske skrämmer henne mer. Vi måste komma på en plan. " Sa han tyst men nickade.
"Jag ska tala med henne. " Sa han suckande.

Dorian hade hört allting och han gillade inte nått av det. Jo Lucifer var riktigt bra att ha om det blev en strid och någon som hade vänner på många ställen men också var ganska fruktad av de flesta.
De skulle in till ett blodhus fullt med slavar. Det skulle inte förvåna honom om det fanns alla möjliga bevis i hennes rum om vad hon varit även om hon själv inte kom ihåg det så.