PRS(Dragon Fantasy)

Selina svarade inte på hans ord utan bara sjönk ner i vattnet. Hon gav inga ljud ifrån sig, men det smärtade i såren av det varma vattnet, innan det blev ljuvligt skönt.

Ian satte sig vid badkaret och strök henne sakta över håret. Han rörde henne inte mer än nödvändigt, ville inte göra henne rädd.

Selina tog en tvål och började tvätta sig, det tillsammans med Ian som strök henne över håret började akta och säkert lugna ner henne lite. Tillslut satt hon lutad mot honom med slutna ögon.

Ian log mjukt över att han kunnat lugna henne, "Älskar dig." sa han åter ömt.

Ina gick ut efter hon besökt dem, hon var tvungen att finna lugn innan hon kom till Stefan.

Selina såg upp på honom. Hon var nu ren och någorlunda hel igen. "Jag älskar dig med" mumlade hon tillbaka.

Stefan satt än och jobbade och var helt avslappnad nu, han behövde inte tänka på Selina.

Ian log och höll upp en handduk åt henne.
"Kom här mitt älskade troll." log han mjuk åt henne.

Ett skrik hörs från skogen och Ina syns inte längre i trädgården. Männen hade stått vid sitt ord även om detta inte blev lika lätt. Två män ligger döda i skogen och en döende med hennes dolk i sig, han stönade lätt.

Ian log men stelnade till vid skriket, han blev vit av oro.
"Ina." mumlar han, ser på Selina.
"Jag måste se, är det okej?" han frågade om han fick gå.

Ina kämpade för sitt liv, hon hade sprungit genom skogen snabbt från de hon dödat och hamnat i ett bakhåll med flera män, vildar. De hade omringat henne och Ina kämpade som ett djur med hennes sista dolk i handen.

Selina nickade snabbt. "Det är okej". Hon kunde klara sig själv och så. Hon torkade sig snabbt och klädde sig innan hon gick fram till fönstret.

Stefan sprang ut till skogen med soldaterna och då de såg de döda männen och Ina där framme kämpades mot andra män kastade en av soldaterna åt honom ett svärd och Stefan gav sig rakt in i striden. Han skyddade sin älskade och hämnade sin syster.

Ian sprang efter, såg sin syster och utan vapen drog han sig in i striden.

Ina som inte hade vett att bli rädd såg som i en dimma de andra komma. Då en man höjde sig över hennes bror reagerade hon snabbt tog en av de fallna männens svärd högg det i mannen och vred om, han fall död ner. Adrenalinet sjöd inom henne att hon inte kände dolken i sitt lår försen benet vek sig under henne. Striden var över då vakterna kom och tog hand om männen.

Stefan fick ner flera män och högg ner fler med raseri inom sig. Han såg inte att Ina blev skadad fören männen började dra sig tillbaka. Snabbt så tog han sig fram till Ina och lyfte upp henne i sin famn.

Selina stod tillslut inte ut med att stirra ut. Hon gick ut ur rummet och ner utan att ens ta på sig skor och såg de döda männen i skogskanten. Hon böjde sig ner och tog upp en kniv som satt i en av männens kropp utan att riktigt veta vad hon gjorde. Plötsligt kände hon hur en kniv sattes mot hennes hals. Det var en av männen, han hade flytt ur skogen då hans vänner höggs ned.
"Ser man på, vi kanske inte skulle ha släppt dig" mumlade mannen i hennes öra. Selina stelnade till, en av männen som varit med och misshandlat henne.
Hon kände kniven tryckas hårdare mot sin hals och mindes då sin egna kniv. Utan att veta vad hon gjorde körde hon den rätt i mannens mage bakom sig och han släppte henne och föll ner.
Selina drog ur kniven och alla känslor bubblade upp i henne. Häftigt körde hon kniven i mannens bröstkort, och drog upp den, och högg ner den igen. Hon högg många gånger vilt i hans bröstkorg innan hon tillslut släppte kniven och föll omkull vid sidan av mannen.