Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Menar du verkligen det? Tack så mycket John." Han skrattade.
"Han är en busig men älskvärd son." Han log och såg sin syster.
"Å de är den bästa familjen man kan ha." Hon log och såg på honom.
"Roy sjunger för Lily. Jag var där för att hämta min fäll och han sjöng så tyst för henne."

"Så lite så, ni har välkomnat oss i erat hem, det är det minsta vi kan göra." Han höjde glaset åt Davids håll och såg på Miliah igen. "Jag ser var du fått din godhet ifrån, Miliah." Han tog en sista tugga av maten för att sedan luta sig tillbaka. Mättnaden var påtaglig. John och de andra piraterna hade levt som kungar på Irland.
"Roy, han verkar också vara en bra far.", sa John då han hört Miliahs ord. Han tvekade först, men såg sedan på henne. "..Och Ethan? Såg du till honom också?"

"Jag har fått min kärlek från min familj min lusta till äventyr från kogen och jag älkar bara livet." Hon log och såg på Tom som kysste en ung kvinna.
"Ja jag såg till honom. Han åt av grytan men vi måste åka snart. Han ser inte alls bra ut."

John följde hennes blick och upptäckte Tom. "Han verkar också gilla livet.", skrattade han och klappade Miliah på hennes rygg innan han ställde sig upp.
"Vad säger du, David? Ska du med på en sängfösare och se smyckena innan våra vägar skiljs åt? Jag har två av mina män på skeppet att se efter. Jag vill inte lämna de för länge."
De andra upptäckte kaptenen och följde hans exempel genom att också tacka för mat och dryck för att sedan gå efter honom.

David reste sig och Miliah även så.
"Ja självklart." Han log och tog en flaska med sig och drack då och då från den medan han såg på John.
"Kommer ni tillbaka någon gång?"

"Miliah har sin familj här, och Kiliah..", han ville inte gå in på det. "Jag har inte hjärta att skilja på en familj så, självklart kommer vi och hälsar på. Och ni med för den delen, om ni någonsin skulle sakna värmen!"
John nickade åt sina ord och ledde de tillbaka till skeppet. De steg på och John visade honom ner till samma kammare som de varit inne i innan festen. "Här, vi har stoppat undan det mesta, men jag har en kista här."
Han drog fram en kista från under sitt skrivbord och placerade den mellan de på golvet. Med sin fot sparkade han upp locket och värdesaker från samma grotta där de träffat Zydar visade sig. "Här, ta vad du vill. Det finns smycken där också."

Han skattade medan han skakade på huvudet.
"Oh det skulle jag aldrig kuna göra. Mitt liv är här. Dessutom kan jag inte segla så långt." När han så alla smycken tog han upp ett backert diadem med diamanter och en ring.
"De här." Han log tacksamt mot honom.
"Verkligen tack"

"Ah, du har öga för vackra ting, min vän." John syftade på diademet och ringen. Han nickade och böjde sig fram för att stänga igen kistan. "Så, kom, vi sätter oss till bords, är det säkert att du inte har bråttom? Jag menar, är Deliliah okej med att jag behåller dig ett tag till?" Han gick fram till bordet inne i rummet för att sätta sig ner och hälla upp i varsitt glas åt de.

Han log och lade dem intil sig.
"Åh hon får mig ikväll så hon bryr sig not inte." Han kunde höra barnskrik och han log svagt.
"Någon donna har vaknat antar jag." Ska du eller jag kolla till?"

John nickade då och smakade av drycken. "Gå du, Miliah och Roy skulle gilla sällskapet är jag säker."
Han höjde glaset mot David och lutade sig i stolen för att sätta sig tillrätta.