PRS Lupple & Medi

Lydigt satte hon på sig halsbandet igen och studerade honom.
"Bättre?" Frågade hon när hon var klar. De åkte under tystnad en stund. När de var framme tog hon sig ut och tog ett fast grepp om Lathand atm och såg på honom.
"Vad fint det är!"

"Mycket." Log han snett innan han väntade in att de snart skulle vara framme.
När de väl var framme så klev han ur bilen och gick mot bakluckan för att ta fram väskorna.

Lathan log mot Willow och skrattade.
" Tack. Det är ett välskött hus. " Log han innan han tog fram nyckeln och gav den till henne.
"Vill du öppna det?" Log han medan han drog med henne framåt i en varsam gest.

Försiktigt tog hon emot nyckeln och log.
"Ja det skulle vara kul." Hon lade huvudet på sned och gick upp för trappan och låste upp, öppnade och vände sig om.
"Det är så vackert. Så jag från välja vilket rum jag vill?"

Tristan skrattade och gick in i huset och kysste hennes huvud.
"Självklart får du det. Jag rekommenderar en trappa upp och första till höger.." Han flinade mot Dorian och klappade henne på axeln. Det var Dorians rum.

Dorian följde efter in och skrattade lågt åt hennes kommentar och tänkte svara men Tristan hann före honom och han gav honom en irriterad blick och morrade lågt.
Det var inte så att han var emot idén att hon skulle sova i hans rum- absolut inte men det kändes som det gav deras relation ett helt annat värde eller snarare plats i världen.

Han visste inte ens vilka grejer han hade där.
" Det är det största rummet. " Flinade han vilket var sant med kanske bara någon kvadratmeter.
Han och Tristan hade ju sina konflikter om helt orimliga saker ibland eftersom de såg varandra som bröder.
Han släppte väskorna han hållit i på golvet och gick snabbt fram till köket och öppnade kylarna.
Vart var blodet? Han blottade sina tänder och försökte leta mer ordentligt men han kunde inte hitta dem.
"Far. "Mumlade han trött. Han behövde blod- men ändå kunde han inte se det.

"Perfekt. Jag ska gå på toaletten bara. " Willow såg på dem och smet förbi Dorian och öppnade dörren till badrummet och stängde efter sig och kom ut efter en stund.
"Det doftade underbart. Lavendel?" Hon såg oroligt på Dorian.
"Vad är fel Dorian?"

Dorian stirrade in i kylen. Fanns det ytterligare en kyl här i huset? Han kunde inte minnas inte alls.
Han hörde Willow och ryckte på axlarna. "Ingen aning. " Sa han lågt och suckade.
"Jag kan inte hitta blodet. " Sa han frustrerat.

Lathan såg på dem och log svagt.
" Källaren Dorian." Sa han lugnt och Dorian började gå mot källaren och var snart nere och öppnade kylen de hade där. Och där var blodet. Han sken upp innan han tog fram två påsar och började genast dricka en. Han kände såren läka ihop. Och när han var inne på andra påsen så började hans styrka att återvända. Underbart.
När han väl var klar så gick han upp till köket igen.

Hon såg efter honom och vände sig mot Alexander och visade handen.
"Jag blev otrolig för min hand för ni skar. Kan du kolla bara och kanske plåstra om?" Dorian hade kommit upp igen och vände sig mot honom. Log svagt och tog av sig skorna. "Jag går till rummet. Kommer du ?" Hon var fortfarande orolig och svalde hårt. Deras samtal förut gjorde henne rädd fortfarande.

Alexander greppade tag om hennes hand försiktigt och tvättade den med vatten och torkade, för att sedan ta fram sprit och tvätta den och sedan plåstrade han om.
"Sådär. "Log han.

Dorian såg på henne och nickade.
"Japp, jag kommer. " Log han och tog hennes ena hand och drog med henne upp mot rummet med ett brett leende på läpparna.

"Tack." Hon gav Alexander en kram efter att plåstrat om henne och hon gick efter Dorian och såg sig runt i rummet.
"Är det ditt?" Hon gick mot sängen och log mot honom. Pekade sedan på en tavla.
"Du har målat den eller hur?" Hon lade sig ner och slöt ögonen.

Dorian nickade sakta.
" Det är mitt. " Sa han ärligt och flinade till.
"Ja det har jag. " Sa han och studerade tavlan.
Det var många års sen han målade den. Men han gillade den fortfarande.