prs yehet & kkaebsong

"Jag vet, jag vet." Mumlar Joshua och drar frustrerat händerna över ansiktet, hur ska han förklara sina tankar? "Du kanske ångrat dig, vad vet jag? Jag menar.. Du känner hans familj mycket bättre än min, han känner dig mycket bättre än mig." Sextonåringen rynkar på ögonbrynen och ser ner på sina fötter, alldeles för skamsen för att ens se Zihao i ögonen. "Och du behöver inte oroa dig över någon Samuel."

Zihao kunde inte undgå att kupa händerna omkring Joshuas ansikte. Snart fann han sig själv så nära intill den andre att de nästan snuddade vid varandra.
”Visst, jag känner hans familj bättre än din, men din mamma verkar supertrevlig och jag bryr mig inte ett skvatt on Samuel”, försäkrade han och slöt ögonen med ett lätt roat leende på läpparna. ”Sedan så hade du ett fel i det du precis sa..Andrew känner mig inte alls lika bra som du gör. Han ser mig mest som ett problem som måste fixas.”

Joshua önskar att han kan tro på den andres ord, men det går bara inte in. Nej, han har lust att sudda bort det roande leendet över Zihaos läppar, han förstår inte vad som är roligt.
"Det gör han inte alls."påpekar sextonåringen, känner sig varm om kinderna som slytherineleven kupar med sina händer, men han vill ändå inte se Zihao i ögonen. "Gör bara vad som känns bättre för dig, okej.. Du kanske har det bättre hos honom."

Slutligen började Zihaos tålamod brista. Han slog upp ögonen som var smala som springor och spände dem i gryffindorelevens.
”Vad ska jag säga för att du ska rycka upp dig? Att jag bra mycket hellre vill spendera lovet hos Andrew? För det är inte det jag vill”, sade han, rösten vass och på den kallare sidan. ”För att vara helt ärlig låter det bara som att du inte vill ha med mig. Skäms du över mig eller? Skulle inte precis klandra dig.” Händerna som fortfarande smekte Joshuas kinder föll till sidan och han gled ner utmed väggen tills han slutligen satte sig på golvet.

Kanske Joshua gått för långt, men han kan inte hindra sig själv från att vara osäker. Som många gånger innan blir han aningen skrämd, men Zihao har all rätt till att säga det han säger.
"Förlåt.. jag vill bara vara säker på att du vill följa med mig.." Förklarar gryffindoreleven skamset i viskande ton, än en gång blir han illamående och skyldig. "Det vill jag såklart att du ska, det var jag som kom med idén Zihao. Och jag skäms inte, jag vill bara att du inte ska känna dig tvungen."

”Jag är tvåhundra procent säker..och jag känner mig aldrig tvungen att spendera tid med dig, dumbom!” Utbrast Zihao sårat och begravde ansiktet i de uppdragna knäna. Hur kunde han någonsin känna sig tvingad att vara med Joshua? Han tog ju för fan varenda möjliga chans att få vistas i den andres sällskap, som han alltid fann underbart. Och slytherineleven var ganska så säker på att Ms Lewis också skulle vara trevlig att umgås med. Efter allt han hört, verkade det som att hon var en mysig person och en underbar mor. Till skillnad från Mrs Xie.

Joshua biter sig hårt i läppen i tystnad, lutar sig försiktigt mot fönstret med blicken på Zihao.
"Förlåt.. jag vet att det du säger är sant, jag kan bara aldrig få in det." Säger han och skakar på huvudet åt sig själv, gud vad dum i huvudet han är. "Jag vill tro på det, men dagar som denna går det bara inte. Förlåt, jag ska hålla tyst." Gryffindoreleven öppnar dörren till den tomma kupén.

Zihao tittade upp från sina knän med förvirrade, lätt glansiga ögon. Varför skulle de alltid hålla på såhär och vela? Kunde de aldrig bara acceptera att de ville vara med varandra och att det var bra så?
”Jag vill inte att du ska hålla tyst, jag vill försöka banka in sanningen i ditt huvud”, mumlade han och lutade kinden, istället för pannan, mot det ena knäet. ”Vill du vara ensam?”, frågade han sedan tyst och vek undan med blicken, fäste istället ögonen på golvet framför sig. ”För jag vill inte det.”

Med ett bittert leende gnager Joshua sig i läppen, de rinner sig alltid i dessa diskussioner och det sliter på dem bägge två. När Zihao sedan säger att han inte vill vara själv har sextonåringen lust att skjuta tillbaka med att en Andrew mer än gärna skulle hålla honom sällskap. Dock påminner gryffindoreleven sig om att det är oförskämt, och inte alls skulle hjälpa situationen.
"Tro mig, det finns massvis som vill banka in mig sanningen," viskar Joshua bittert och sätter sig ner bredvid Zihao. "Förlåt.. jag kan verkligen inte kontrollera det, jag vara tänker för mycket hela tiden."

Tveksamt slingrade Zihao armarna omkring den yngre och gav honom en såndär riktigt sliskig puss på kinden som bara han själv kunde åstadkomma.
”Så sluta tänk och bara gör”, föreslog sjuttonåringen och log snett. ”Jag menar, det är så jag glr precis hela tiden, dag ut och dag in”, fortsatte han och började lämna små, fjäderlätta pussar över sextonåringens ansikte. Även om tankarna kunde svämma över även för Zihao, så var han extremt duktig på att inte använda huvudet och låta bli att tänka. Visserligen var det långt ifrån bra ibland, men det lättade åtminstone lite på trycket.