PRS(Dragon Fantasy)

"När jag vaknade till igen var jag djupt inne i skogen...I något slags läger. En grupp med människor bodde där, helt isolerade från alla andra". Selina tog ännu en paus och började nu darra lätt. "Jag var i ett rum och flera män var där, de...". Hon bröt nu ihop i darrande och nästan hysterisk gråt.

"Såja, inget ska hända dig." sa Ian mjukt, höll om henne han visste inte vad han skulle göra för att hjälpa henne mer än att finnas där.

Det tog ett tag innan Selina lugnande sig tillräckligt för att prata igen. "De misshandlade mig, hånade mig och våldtog mig. De sa att jag förtjänade det...". Hon snyftade till och kved lågt. "Och de sa att om jag berättade för någon, ifall någon kom för att hämnas skulle de döda mig och mina nära och kära". Selina bröt ihop igen.

Ian bet ihop för att inte visa sin ilska, för att inte skrämma henne.
"Du förtjänade det inte. Inget kommer hända någon av oss och du ska bära kniv." sa han med glödande ögon, vilka var dessa i skogen.

Selina såg på honom. "Vad skulle kniv ha hjälpt? Jag blev nedslagen utan att ens se dem och då skulle de ha tagit ifrån mig mina vapen" sa hon tyst och såg sedan ner. "De släppte mig tillslut...Jag vandrade runt i flera timmar innan jag lyckades hitta....". hon såg ner på sig själv. Hon var än klädd i bara skjortan som var smutsig och sårig, som hon själv än var.

"Vill du ta ett bad?" frågar Ian istället för att svara på det. En kniv kunde vara bra till mycket, fast kanske inte för Selina? För hans syster hade det blivit något hon alltid haft på sig, till och med vid sängen.

Selina nickade och tog sig sakta upp ur sängen. Hon ville bli ren, tvätta bort minnena. Hon började ta sig mot badrummet sakta och stelt och med armarna om sig själv.

Ian såg efter henne.
"Vill du gå själv eller ska jag följa med?" frågar han ömt. Han ville bara ta hand om henne få henne att le igen.

"Följ med" bad Selina och gick sedan in i badrummet. Hon satte på vattnet och hällde i några droppar av en starkt, blomluktande vätska i vattnet. Hon ville få bort allt. Sedan tog hon av sig skjortan och såg ner på sig själv med sorgsna ögon.

Ian följde med henne, han strök hennes kind.
"Du är så vacker och jag älskar dig." sa han ömt, men klädde inte av sig, ville inte skrämma henne.