Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona hörde steg bakom sig igen. Rolf fick fatt i henne och tog tag i hennes hår och drog henne till sig. "Har inte jag varit snäll mot dig? Tröstat dig?" morrade han och knuffade ner henne på marken. "Och det här är tacken?". Han satte sig gränsle över henne och höll fast hennes armar mot marken.

Niel stannade förskräckt bakom Rolf. Vad i helvete?
Niel smög, så tyst han förmådde, fram till alldeles bakom Rolf. Han såg sig omkring med svepande blick för alla att komma på vad han skulle göra.

Mona försökte komma loss men det var tydligt att Rolf var mycket starkare än henne. "Nej!" grät hon. "Snälla släpp mig!".
Rolf lyssnade inte, han böjde sig fram så han bara var någon cenitmeter ifrån henne och kysste henne. Men bara någon sekund senare drog han ifrån och flyttade sina händer från hennes armar till hennes hals och tryckte åt. Mona blev genast blek. Hon kunde inte andas!

Ursinnigt sparkade Niem till Rolf i huvudet så att han tippade åt sidan.

Rolf föll av henne. Mona kröp baklänges en bit innan hon grät igen. Hon tog sig upp på benen och kramade om Niel.

Niel sparkade Rolf i magen så att han (rolfegubben) kräktes. Han vågade fortfarande inte titta på Mona när han tog hennes hand och gick iväg.

Mona kramade krampaktigt om Niels hand och började gå. Då de var en bra bit ifrån pratade hon äntligen. "Förlåt mig Niel" snyftade hon. "Jag borde inte ha gått...Jag blev bara så ledsen...Jag trodde Rolf var min vän...".

Niel knep ihop läpparna och sneglade osäkert på Mona, vad skulle han säga?

"Han försökte trösta mig...Men jag ville efter dig blev han så". Mona tystnade sedan och såg med rödgråtna ögon ner i marken och masserade lätt sin hals med sin ena hand.

Niel suckade tyst och fortsatte gå utan ett ord när de kom till rummet i värdshuset lyfte han upp Mona på bordet och synade hennes hals.