Skriva av sig-tråden

Ingen verkar riktigt tro på mina beslut eller saker jag försöker uppnå just nu. Blir irriterad.

Hade det inte låtit så mycket under nätterna hade jag varit okej med det.
Sätter upp en skylt hemma med ett "let's try again, please?"...
Kan inte sluta undra varför det alltid bara var vid fönsterna. Mest i sovrummet, köket och sen glasrutorna i dörrarna till storrummet. I slutet av sommarn var det en skruv i köksfönstret som skruvade upp sig själv under natten och alla bara.." luftfuktighet!!" jag kunde inte ens skruva tillbaka den där skruven efter för det var som att den satt gjuten i sten helt plötsligt, eller så gled den verkligen upp av sig själv.. #förvirring.

Faaasiken alltså
Läs inte om du triggas av betyg och sånt

En person, bara en.. skall bli ett jäkla party att slippa nu när diskussionsgruppen tar slut i morgon.
Någon borde snacka ned den där människan på jorden annars så riskerar han att börja krypskytta i dikena utanför flygplatsen inom några år. Men mitt pedagogiskt pliktschema är på paus för närvarande, speciellt inför någon som bara lockar fram utmattningskänslor.

I måndags kom jag tidigare till skolan för att jag behövde jobba med en sak ifred. Då kom såklart han dit och satte sig mitt emot mig. Jag fortsatte att hålla på med mitt och visade -tydligt- att jag inte var intresserad av att prata med honom. Men han kunde såklart inte hålla tyst utan satt och beklagade sig över ungefär jävla-allt som han tycker är fel med världen. (allt utom honom alltså..)

Det känns som att jag är satt på något slags självbehärsknings-program och han utsedd att spela den där irriterande skuggan som ska följa efter mig och trigga igång humöret.

"Hur arg är du idag på en skala mellan 1-10?" eh..ha ha.. hur jobbig är -DU- alltid på en skala mellan 1 och.. beyond,
den siffran får sökas i slutet av logaritmtabellen.
Och så kom han in när jag satt iett klassrum med en lärare, för att vi pratade. Och direkt bara "AHAAA! ... ni vill vara ifred!..", och sprang därifrån.
Och idag har han frågat mig 23 gånger om varför jag har keps på mig.

I morgon ska vi se en film om autism allihop, så förhoppningsvis.. blir det lugnt.
Jag var så emot att gå den där kursen från början, men nu i efterhand är jag glad att jag gav det ett försök i alla fall. Jag vill inte ens att det tar slut.

Har en känsla av att jag missförstått fatalt och screwat things up totalt. Ändå har jag dubbelcheckat för att vara säker. Men det är så fucked up riktlinjer jag gått efter att jag har svårt att tro att det ens får fungera så, det är på typ anmälningsnivå! Jag fattar ingenting. Alla andra bara verkar finna sig i det. Därför tänker jag att det måste vara jag som gör fel och missförstår.

Ännu en dygnad natt innan skolan, och eftersom det är vår sista dag i den kursen tar jag med en present till E. Hon hade tagit med sig en så fin ask fylld med brevpapper, bläck, lack och pennor från Frankrike, bara för att hon hade sett hur jag har kämpat på med kallikrafin i skolan med värdelösa pennor. Den där asken var så snygg så jag kommer att ha den som prydnad istället, har ställt den öppen i bokhyllan.. x

Har varit inne Fanfiction, s värld idag med

För länge sedan när jag satt på en buss en gång lyssnade jag på en snubbe som pratade i telefon och han berättade att han brukade gå runt i cirklar hemma och prata med sig själv i flera timmar..
Det tyckte jag lät lite crazy då. Nu förstår jag honom.
Är så jävla ensam, jag pratar, med mig själv..




Och jag tänker för mycket och fastnar i tankar på hur saker hade varit. Och blir ledsen. Tårar hjälper liksom inte längre. Blir bara frustrerad och tom..

Jag pratar gärna med dig Det är iofs bara online men alltid ngt