Vi som är osäkra på om vi är kära och på om våra eventuella förälskelser gillar oss tillbaka och är allmänt förvirrade

det kommer gå Bra, okej

fast alltså, är rädd att han blir för uttråkad och att jag ska vara för på som jag alltid är...
åh g, vad är fel på mig? brukar aldrig bli såhär.

I don't want a lot for Christmas
There is just one thing I need
I don't care about the presents
Underneath the Christmas tree

I just want you for my own
More than you could ever know
Make my wish come true
All I want for Christmas
Is you ♥

Var bara tvungen nu alltså... Måste ha blivit riktigt kärlekskrank.

jagvetintevadjagkännerochdetsuger
för jag gillar honom men jag gillar honom med men gillar jag verkligen dem jag vet inte fanfan men jag känner något speciellt för dem jag vet inte vadfan det är men något är det fanfan varför blir det alltid såhär varför ska jag alltid känna någon speciell känsla som är obeskrivlig för den känns men känns ändå inte men mest så bara känns den och den finns där för och fanfan det blir alltid de som är snälla mot mig, alltidalltidalltid personer som ska bete sig såhär mot mig och egentligen är det bra men liksom
JAG VET INTE

Du är definitivt förälskad. Det är svårt att sätta ord på en sådan känsla. I'm happy for you

Jag är verkligen förvirrad... killen som det handlar om är skitgullig ibland men jag tror han är blyg då han är nykter.. för på lördagen var han allt annat en blyg, jag känner honom ganska bra nu och liksom jag satt i hans famn nästan hela kvällen på lördagen då jag hängde hos en kompis hus. Han struntade fullkomligt i resten av gänget då jag och han pratade med varandra. Det var verkligen mysigt att ha hans armar omkring sig - jag trodde att jag skulle dö!! tyvärr så var han inte nykter så jag trodde att han liksom gjorde det pga fyllan men sen kom det fram att han inte alls var full då min kompis körde mig hem (satt bredvid killen i bilen och hade benen i hans famn!! ). då vi steg ut gav han mej en lång kram och sade att han skulle skicka åt mej, vilket han gjorde fem minuter efter att jag stigit av.
nästa dag så trodde jag förstås att han endast hade gjort det för att han var full... men sen skickade han åt mej på söndagen och jag blev så jävla glad!!
idag i skolan så gick jag med han till butiken ensam och liksom han verkade inte precis som på lördagen utan mer vanligt som innan vi hade liksom varit mer vadskamansäga.. inte mer än vänner men liksom...jaa ni kanske förstår?

har liksom ingen aning om vad han vill, för han är ganska blyg då han inte har druckigt men iaf.. han skickade ju ändå åt mej på söndagen så jag vet inte.. jag blir snaart gaaaalen! men jag gillar honom både som kompis och mer så vetteejvajagskagöra...

*tar upp tråden ehehe*

Okej alltså jag fangirlar lite eller kanske mycket nu.

Jag och mamma skulle in på pressbyrån innan jag skulle gå till tandläkaren. Mitt på torget var J, N, D, P, säkert nån mer, och Han. J och N vinkade och sa hej, D och P sa hej, och Han vinkade och när jag tittade på honom så log han och då log jag tillbaka och han log mot mig och vinkade till mig och jag får seriöst ett sammanbrott nu dör han kanske gillar mig omg.

Är jag i fel tråd om jag bara vill ha hjälp att nobba en kille utan att krossa de lilla hjärtat? För de vore så himla bra om jag kunde sätta stopp för detta, lite smidigt, innan de gick för långt. Utan att ses som på något sätt elak, dryg eller bara allmänt oschysst.
Är de möjligt?

säg sanningen till honom. visst, det kanske gör ont, men han kan ju inte annat än att acceptera och vara glad över att du sa som det var.
don't lead him on.
vet själv hur det är. jag fortsatte "hålla på" med honom när jag fick reda på att han gillade mig, fick honom att tro att det var något emellan oss när det igentligen inte var det alls enligt mig.
slutade med att vi inte pratat på 7 månader.

Tro mig, det är bäst att berätta sanningen. Sj. Har jag en kille som typ stalkar mig, men det har blivit mycket bättre sen jag smsade att jag inte ville att han skulle hålla på och att jag inte kände lika dant. Det kanske känns elakt, men det blir bättre, jag lovar. Man kan ju vara vänner still?