The cold in our bodies [PRS]

Hon nickade och såg sedan bort, nu blyg över hur hon kände för dem båda.
"Det går bra." Viskade hon och tvinnade en hårslinga om ena fingret. Ögonen gnistrade från elden och Lottie såg på henne. Tog fram lite av sminket de hade tagit med och satte det på hennes kinder och log ömt.

Olivia öppnade dörren åt vampyrerna som ställde sig vid dörröppningen, tvekade, innan de klev över tröskeln. "Hej. Trots omständigheterna.. så är det fint att se dig igen.", sa Rion och tittade rakt på Alice. Leo fortsatte med sitt sneda leende. "Hur har du haft det?", frågade Leo.

Hon såg på dem och nickade.
"Nu eller under min vistelse till hemmet? Jag har inte kännt mig så fri. Lottie och Olivia har nog levt ganska lyxigt och kännt sig som riktiga hovdammer?" Hon sneglade på Lottie som skrattade till.
"Det är sant. Vi har blivit behandlade som underbara gäster." Sa hon och hon kände ett litet pirr i tungan, en varning. säg inte vad man gjorde i staden.

Olivia teg. Hon ville inte berätta om tiden i staden för vampyrerna. Det påminde henne om att hon lämnat sin tjänst och dessutom gick det emot löftet de hade, att inte tala om staden för någon utanför. Hon hade inte glömt bort sigillet på tungan.
"Hm. Kul att höra." Leo pausade. "Det är fint att se dig igen.", erkände han och log litet.
"Ska vi?", föreslog Rion och visade med armen mot dörren. Han och Leo skulle ta med henne till middagen.

Hon såg mot Olivia och gav henne en kram. Medan hon göll henne nära viskade hon.
"Så fort han har kommit hem. Led honom tillbaka till rummet. Jag fixar resten." Hon släppte sedan henne och tog sedan försiktigt Rions arm. Det känndes så konstigt och benen ville vika sig.
"Det verkar vara fest varje dag här.."

Olivia besvarade Alices kram. Hon nickade som svar åt hennes önskning.
"Vad annars ska vampyrerna hitta på?", sa Rion i försök att vara skämtsam. Han ledde henne ut ur rummet med Leo efter dem.
Inne i matsalen dukades det sista fram på bordet. Stearinljusen var tända och kastade ett välkomnande ljus. På ena kortsidan av bordet satt Hugo. Bredvid, på långsidan, satt Ivan. De talade lågt emellan varandra.
När Alice, Rion och Leo visade sig inne i salen stannade de upp och tittade båda åt deras håll. Så reste sig Hugo och Ivan följde sin väns exempel. "Alice. Så bra att du kom hit.", sa Hugo med ett brett leende. Inte alls brydd om situationen eller vad de hade utsatt henne för tidigare.

"Läsa kanske? Lära sig nya saker. Dansa, skriva. Något som gör en lycklig. Men fester med fet mat är knappast där man vill vara." Hon såg på dem och såg mot Rion och vågade inte släppa taget. Hon satte sig på långsidan långt från Hugo och såg mot honom.
"Jag lider av huvudvärk. Detta går så bra.."

"Vi festar inte bara..", viskade han innan de kommit in i matsalen.
Han slog sig ner bredvid Alice och Leo mitt emot henne.
"Allt i sin ordning? Har du gjort dig hemmastadd?", undrade Hugo och tittade upp på Alice.

Hon såg inte mot Hugo och skakade på huvudet.
"Det har jag inte. Rummet är för mörkt, dystert och det stinker av damm." Sa hon och sträckte sig efter vinet, något hon inte vanligt vis ville dricka bland vampyrerna.

"Hm, jag ska säga åt tjänarna att hålla bättre ordning i ditt rum då. Hoppas maten ska smaka iallafall.", försökte Hugo och nickade åt den framdukade maten.
De andra i sällskapet tog för sig av maten.