Life - Lupple & Medi PRS

"Jag mår toppen. Lite yr men det var lite spännande. Det var faktiskt rätt skönt. Stress rann av mig." han log lättat.
"Jag är gärna här igen sen." Han log mot henne.

Mistril log stort och nickade. "Lite spännande?" Flinade hon och såg tankfullt på dem. "Hm stress rann av dig. " Sa hon mest för sig själv och försvann i tankar men drog sig tillbaka till verkligheten och log stort. "Åh ni är så välkomna, jag har fester- inte lika ofta som andra men om jag får säga det själv så är mina oftast bättre." Flinade hon skämtsamt och svepte med blicken över lokalen. En hel del hade börjat dansa, men det var väldigt gammal pardans och för en sekund ville Mistril upp och dansa men så slog det henne, att den hon ville dansa med var Ethan. Hon tog upp sin mobil och såg på skärmen. På klockan, sov han? Var han vaken?

"Då vill jag gärna komma på nästa. " Han og och reste sig och såg på henne.
"Jag ska på toaletten. Kommer snart tillbaka."

Ethan låg med mobilen i sängen och såg på fotot på Mi och gäspade. Skickade ett sms att han skulle sova och att han älskade henne. Sedan stoppade han mobilen under kudden och släckte för att sedan somna.

Mistril nickade sakta. " Gör så." Log hon mot Vincent, lite frånkopplad och såg glatt på smset som kom. Ethan, hennes älskling. Det var i rätt tid också. Hon skickade ett godnatt och ett jag älskar dig med många hjärtan tillbaka och stängde sedan av telefonen med ett tungt hjärta och försökte fokusera på festligheterna. Han hade önskat att hon skulle ha roligt. Men utan honom? Det var svårt.

Han vacklade iväg och lämnade dem ensamma. Fey log svagt och reste sig.
"Vill ni att jag är kvar Miss?" Hon neg för henne och såg mot henne med ett leende.
"Jg kan vara det om ni nu önskar."

Mistril såg på henne med ett snett leende. "Ta en paus, gå in i köket. Ät lite mat, vila upp dig. Jag kallar ifall jag vill ha dig här. "Sa hon och vinkade lätt mot henne.

"Åh tack så mycket Miss Mistril." Hon neg igen och försvann. Någon minut senare kom Vincent tillbaka och såg sig om.
"Åh Vackra Miss." Han såg såg sig om.
"Jag ..." han svalde lhårt.

Mistril tittade upp när Vincent kom tillbaka, han såg väldigt orolig ut. "Fey har paus, hon är i köket och äter lite mat. Du är fri att också gå dit. "Sa hon leendes. " Jag kan tro att du är hungrig. "Flinade hon och gestikulerade mot en sidodörr som ledde till serveringspersonalen som ledde till köket.

Han sken upp och tog hennes hand, kysste den innan han försvann.
En annan vampyr kom fram och log.
"Så söta. Var de goda?" Frågade hon och ströck bort håret från ansiktet.

Mi log efter honom, följde honom med blicken innan han försvann in genom dörrarna. Då tittade hon upp på vampyren som kommit dit för en stunds sen. Mistril var oerhört ointresserad men hon log ändå. "Väldigt men å andra sidan jag dricker bara från bästa kvalité så..." Sa hon leendes och lät det sista hänga i luften mellan dem.

Kvällen hade blivit till natt och natten övergick till morgon och Mistril var oerhört glad. Nästan lättad över hur många av vampyrerna som sov på dagarna. Det var nästan alla gäster, de som bodde i slottet märktes inte på det sättet. "Städa undan här. " Mumlade hon och såg på balrummet och reste sig upp och gick upp till sitt rum och ställde sig balkongen och såg solen gå upp.