Pirates! PRS Medi & Vidomina

David gick fram till en kvinna och log stort.
"Älskling jag vill att du träffar Miliahs familj. Hennes man är och nattar deras dotter men här är resten av skaran."

En kvinna, som med hjälp av sina vänninor, hjälptes åt för att göra i ordning spetten för elden. De stod alla böjd över ett bord för att se över maten. Men när hon hörde sin makes välbekanta röst vände om sig om för att se på honom med sin djupt blåa ögonfärg. "Älskade! Äntligen är du tillbaka. Philip, han hittade saxen, jag svär, han var alldeles för snabb!" Hon torkade hastigt bort smutsen på sina händer på förklädet över klänningen. "Philip tog en lugg av Hannas hår. Men jag lade de nu, förhoppningsvis så är allting glömt till morgondagen."
Hon log och lade armen om David för att ge honom en kindpuss. "Miliahs familj? Så spännande!"
Hon gick fram till de andra för att snart upptäcka kaptenen. John upptäckte henne och reste sig för att möta henne. "Du måste vara kaptenen!", kvittrade hon och förde det långa bruna håret över axeln. John skrattade och räckte ut en hand för att skaka hennes. "Kapten John."
"Jag heter Deliliah, men alla kallar mig Dee."
John skrattade. "Trevligt att träffas, Dee. Du måste vara Davids fru?"

Han tog upp henne i midjan och snurrade henne.
"Jag kanske kommer ta med vår buspojk till sjön nästa gång. " Han skrattade och viskade i hennes öra.
"Du är vacker i kväll." Han såg upp.
"Hon är m in fru, min ädla skatt och min livskamrat."

"Åh, så du svamlar, David!" Hon tjöt av skratt då han lyfte upp henne. "Jag är täckt i smuts, låt mig åtminstone tvätta ansiktet, få av mig förklädet. Underhåll gästerna under tiden. Spetten är strax klara."
Hon nöp hans kind och pussade honom. Det var tydligt att de var kära. "Och ja, den där buspojken till son borde lära sig en läxa. Du har mer pli på honom än mig, det kanske vore en idé med en far och son dag?" Hon ursäktade sig för att gå in i deras hus och göra sig anständig för kvällens festligheter.
"Så, David, är du den enda av bröderna som skaffat familj?", frågade John då Dee lämnat de.

"Så du är inte vacker?" David kysste hennes kind och smekte henne.
"Du är den sötaste sotflickan här." Han nickade.
"Ja jag tar med mig honom och det kommer bli bra. Ser det så dåligt ut med hennes hår?" Han såg sedan på John.
"Nä Sam och Tom har fru och barn med."

Dee kom strax tillbaka med ett leende på sina läppar. "De sover båda. Hannas hår, tja.. det är kanske bäst att vi inte påminner henne? Du kommer märka." Hon lade armen om sin make igen och höjde sin fria hand för att röra vid hans nästipp. Hon fnissade lågt och såg sedan på John. "Men, David! Jag sa ju åt dig att se efter gästerna." Hon hade upptäckt deras bord tomma på glas, tallrikar, mat och dryck.
"Så, Deliliah, jag menar.. Dee, David berättade om sina bröder bara." John log litet.
Till Dees glädje hjälpte hennes vänninor med att servera spetten på tallrikar till de andra och hälla upp i glasen deras. Hon mimade ett tack åt en förbipasserande vän och såg sedan på David. "Tur att en har vänner som hjälper till iallafall", sa hon med en retsam ton.

"Oh vi kan se vad pappa kan fixa till." Han gick och hämtade Whisky och såg på John med ett leende.
"John förlåt mig om jag frågar. Har ni ett smycke jag kanske kan få?"
Tom slog sig ner och flinade.
"Åh ja det är rätt skönt här men när det blir fest blir det lite för vimsigt."

Dee såg efter David och ursäktade sig sedan för att hjälpa till sina vänner.
De andra smakade av den serverade maten och hällde upp i glas. Det var ljuvligt. Feststämningen var igång.
"Smycke? Vad ska du med det till? Har du inte så att du blänker tillräckligt?", skrattade han skämtsamt. Han såg mot Cun som inte gjort särskilt mycket väsen ifrån sig. Han slog sig ner bredvid honom igen. Han anade att de talade om amuletten, men hoppades på att så inte var fallet. Varför skulle de ha tag i det i sådana fall?

David log mjukt.
"Min son verkade förstöra min dotters hår och jag vill ge henne något fint." David log svagt och skakade på huvudet.
"Men du får säga nej ifall du inte vill"
Mi8liah slog sig ner vid John och log svagt.
"John!"

"Åh. Jag förstår." Han skämdes en aning för sig själv att tro så småsint om David. "Vi har flera skatter på skeppet, du kan följa med själv och välja ut det så att du vet att det passar?" Han tog en tugga av den varma maten och svalde. Det var gott. Han smakade av drycken. "Det låter som busig son.", tillade han sedan och verkade dra sig till minnes av sin egen barndom. John hade inte varit den lydigaste ungen heller.
När Miliah sedan slog sig ner vid hans sida såg han upp mot henne med ett leende. "Allt bra?" Han pausade. "Du har en fin familj, Miliah."