prs yehet & kkaebsong

"Egentligen inte, nej." Svarar Joshua och ser ner på sina fötter, tacksam över att korridoren de står i är tom. Men sextonåringen förstår att han måste berätta åtminstone något för att göra Zihao nöjd.. Dock har han ingen aning om hur han ska förklara det. "Det är ingenting speciellt Zihao.. mitt humör går bara i vågor ibland, det är inte mer än så." Visst är det så, men tankarna är alldeles för mycket, det är mycket mer. Avundsjukan, illamåendet, allt är för mycket. Kanske det bara är bäst att Zihao är med sina vänner ett tag, den äldre borde redan ha tröttnat på honom.

”Och vad är det som får ditt humör att gå i vågor? Det måste väl ändå finnas någon slags trigger?” Påpekade Zihao och lutade sig mot väggen mittemot kupén. Han granskade Joshua under tystnad, förundrad över hur han kunde vara så nedrans perfekt. I ett tappert försök att lätta lite på den ansträngda stämningen, så bestämde han sig för att tala om det också. ”Du är underbar, vet du det? Egentligen så spelar det ingen roll om ditt humör går i vågor. Är glad så länge jag vet att du vill ha mig”, mumlade han och sträckte ut en hans mot sextonåringens kind, strök de långa fingrarna utmed huden.

Joshua biter sig hårt i kinden, helt ärligt vill han bara vara ifred i stunder som dessa, dock förstår han att det inte kommer att gå. De är fasta på ett tåg, sextonåringen har ingenstans att gömma sig.
"Vissa dagar är jag bara sjukt nedstämd, andra inte.. Det behöver inte vara någon specifik anledning." Förklarar gryffindoreleven viskandes och låter blicken glida för en gångs skull upp mot slytherineleven framför honom. "Du vet, jag har pratat med dig om depression innan. Och jag vet inte.. nedstämdhet, avundsjuka och illamående är ingen bra mix." Ett litet, svagt leende sprider sig över de fylliga, vinterröda läpparna och låter sin ena hand glida upp mot Zihaos, som vilar mot hans kind. "Tack."

Zihao betraktade sextonåringen stillsamt när han talade, strök försiktigt med tummen över kinden. Kanske det betydde att Joshua ville vara ensam? Han var visserligen inte helt säker, men om han självt känt som den andre hade han nog i alla fall inte haft någonting emot lite egentid.
”Vill du vara ensam? Tror kupén bredvid är ledig, så du kan ju sätta dig där om du vill”, föreslog han tveksamt. Ögonen hade fäst sig på de fylliga, röda läpparna, halvt maniskt. Utan att riktigt tänka sig för, lutade han sig en aning närmare och pressade fjäderlätt läpparna mot Joshuas. ”Förlåt..kunde inte låta bli.”

Orden får Joshua att bita ihop, tvingar sig själv att inte vända och vrida på dem. Tvingar sig själv att förstå att det enda Zihao vill är att han ska ha det bra, men det är svårt när depressionen skriker att slytherineleven inte vill ha någonting med honom att göra.
"Okej.. jag kan sitta där." Viskar sextonåringen knappt hörbart, i hans ögon vill inte den äldre sitta med honom. Även om han måste sluta förvränga meningar går det bara inte, gud vad värdelös han är. När han sedan känner Zihaos läppar mot sina egna kan han inte undgå att le lite smått. "Det är inget att be om ursäkt över." Försäkrar Joshua och drar Zihao försiktigt in för en till liten kyss.

”Eller så stannar du kvar i den kupén vi redan sitter i så kan vi fortsätta med det här”, mumlade sjuttonåringen och strök försiktigt över de betydligt fylligare, röda läpparna. ”Röstar på det andra alternativet”, fortsatte han i en lätt viskning samtidigt som hans egna smala läppar rörde sig ner mot sextonåringens hals. Med ett ryck, pressade han den andre mot väggen. De långa, smala fingrarna var placerade på axlarna och munnen sprack upp i någonting som var en blandning mellan ett leende och ett flin - ytterst obehagligt i alla fall. ”Nu när jag tänker efter så vore det kanske bättre om vi lämnade Andrew ensam i den andra kupén och tar en egen.” Urk, nu höll han på och bli sådär konstig igen. Förhoppningsvis hade Joshua inget problem men det.

"Vill du det?" Frågar Joshua osäkert, om Zihao vill vara med honom eller inte. Huden ryser till av sjuttonåringens läppar vid hans hals, känner hur blodet skjuts upp till huvudet som kanoner. Med en djup rodnad över kinderna piper han tyst till när slytherineleven pressar honom mot väggen, medan händerna rör sig upp mot Zihaos mörka lockar och gräver ner sig där. "Vi kommer ha gått om tid senare.. umgås med Andrew nu du." Joshua pressar sina läppar mot den andres än en gång.

Utan att släppa Joshua efter den lilla kyssen, skakade den äldre på huvudet.
”Jag har umgåtts med Andrew under hela terminen och just nu så tror jag faktiskt att han ör bra myclet mer intresserad i sina böcker än att vara social”, påpekade Zihao och sneglade in genom fönstret in till kupén. Mycket riktigt satt kamraten med näsan bregavd i en bok, samtidigt som fingrarna kliade Mimmi bakom ett öra. Med ett snett leende vände han blicken mot sextonåringen igen. ”Är mycket hellre med dig, korkskalle.”

Joshua nickar lätt och låter händerna falla ner från sjuttonåringens lockar till hans axlar.
"Är det säkert? Du vill inte mycket hellre va hos honom under lovet?" Frågar sextonåringen i en liten viskning, låter blicken vila på Zihao en kort stund innan den faller tillbaka mot golvet.

”Nej, varför skulle jag vilja vara det?” Frågade Zihao förvirrat och lät blicken glida från Joshua till fönstret snett vid sidan om den yngre. Mörkret hade lagt sig och snön yrde utanför det tjocka glaset. De skulle väl snart vara framme, åtminstone om inte allt för länge. ”Andrew är min bästakompis, precis son Julian är din. Men medför det att du, till exempel, hellre skulle spendera lovet hemma hos honom istället för hemma hos mig?” Undrade han sedan och log blekt. ”Förstpr du hur jag tänker?”