PRS(Dragon Fantasy)

Selina tänkte precis säga något då det knackade på dörren. "Kom in" sa hon tyst och kröp ihop igen. För tillfället ville hon bara ha Ian, hon kände sig trygg då.

Ina kom in tyst och försynt men stannade vid dörren.
"Jag undrade bara hur det var." frågade hon, men verkade vilja komma därifrån. Hon hade varit med om samma, Ian visste det men hon hade aldrig sagt något.

Selina såg lika tyst på Ina tillbaka och såg sedan ner i täcket. "Det är bra" sa hon tyst och såg på Ian istället för att söka trygghet.

Ina granskade henne, "Bättre, bra kommer det inte bli." svarade hon tyst Och lämnade dem.
Ian la en arm om Selina och såg efter sin syster. Ibland ville han bara döda alla män. Det fanns två kvinnor han kunde göra det för.

Selina kände hur hennes mod sjönk ännu mer med Inas ord och begravde ansiktet mot Ians axel igen. Hon ville bara glömma allt och njuta av livet med sin make.

"Lyssna inte på henne." sa Ian tröstande och smekte hennes hår. Han visste inte hur det var men visst trodde han på Ina.

"Men tänk om hon har rätt? Tänk om det aldrig blir bra? Jag vill inte behöva vara rädd hela tiden..." mumlade hon. För hon kände sig nästan rädd bara hon var här med honom.

Ian såg på henne tvekandes. "Inas öde behöver inte bli ditt. Det bleknar med tiden och vad jag vet är det bättre att tala om det än tiga muren." sa han ömt kysste hennes panna.

Selina var tyst ett tag innan hon såg upp på Ian. Hon skulle behöva berätta..."När jag gick för att hämta Stefans skjorta hade den hamnat en bit inne i skogen, jag var påväg tillbaka med den då någon slog ner mig.." började hon men tystnade sedan.

Ian nickade och strök henne över håret lugnande och tryggt för hon skulle berätta mer, berätta allt.