ORS

Jag fnissar. Varför? Varför ska jag ALLTID fnissa? Jag svarar med min klingande röst. Jo, Cornelia, jag går i årskurs 3 och jag heter Mary förresten! Vi kommer sänertill bli jättebra vänner!

Jag ler hånfullt.
"Visst kommer vi det, Mary."
Jag vänder mig om mot Pling och vinkar.
"Håll tyst, Plingis!"

Jag ler ett snett leende.
"Säkert, eller hur Cornelia?"

"Såklart vi kommer, och du och hon också Brian,vänner!"

Jag tittar ledset ner på mina knän. Det är den här reaktionen jag brukar få från de flesta. Alla tycker jag är konstig. Även folk som säger att man ska vara sig själv tycker jag är konstig. Jag går till ett hörn och slår upp en bok. Jag känner Gary, min katt, stryka sig mot mitt ben.

"Öh, hörru Mary, ska du lämna oss nu ,bara så?"

Jag känner mig lite taskig men slår snabbt bort tanken. Den som försöker stöta på min pojkvän ska inte behandlas väl. Jag ser surt bort mot Mary men känner ändå ett stygn av sorg där hon sitter ensam med bara sin katt som sällskap.

Jag fortsätter läsa Jack och den röd ödgade främlingen. Gary hoppar upp i mitt knä. Jag tar fram ett block och börjar skissa rummet. Jag är rätt duktig. Bara jag hade haft min MP3. Jag fortsatte att rita till tårarna började rinna. Jag viker ihop blocket och går upp till sovsalen, med min blick riktad neråt.

Jag ler och rycker på axlarna.
- Jg vet inte....MAXIIIIIII HALLÅÅÅÅÅÅÅ!!

Jag ligger på sängen och hör glada rop ner ifrån uppehålksrumnet. Skulle jag aldrig bli bra behandlad? Kan jag.. Aldrig få vara... Mary. Jag tänkte med ett stygn av sorg på Ib. Men hon hade flyttat. Jag kröp ihop med armarna runt knäna och sedan började jag tokgråta.