Skriv vad du GRYMT GÄRNA VILL SÄGA TILL EN SPECIELL PERSON MEN KAN INTE-TRÅDEN

G:
Fan vad jag älskar dig. Önskar att du visste det ibland. Fast det skulle aldrig gå. Det är bättre att hoppas på att jag slutar tycka om dig.

E:
Du är en av dom underbaraste människor jag känner. Jag älskar dig med hela mitt hjärta, och jag vill aldrig sluta vara bästa vän med dig.

P/K: Du förminskar alltid mina problem och verkar inte fatta nånting. Jag fattar inte varför jag inte bara sa att jag vill sluta gå till dig.

Sluta kom hit, och lämna mig ifred.

"Håll käften"!!
(Haha, inte särskilt schysst då men...)

Jag tycker väldigt mycket om dig, E, du är verkligen en av mina bästa vänner. Men sluta tjata om hur fel du tycker det är att folk blir missnöjda över höga betyg, snälla.
"Jag tycker att det är fel och irriterande och typ lite taskigt att man blir missnöjd över ett C. det är ju liksom jätte bra!"
Jag fattar ju att du riktar det rakt till mig utan att nämna mitt namn. Jag försöker att inte visa att jag blir missnöjd när jag får mina betyg, men det är svårt. man kan inte bara bli nöjd sådär. om du själv aldrig blev nöjd över dina betyg själv så skulle du förstå, men du förstår ju fan aldrig någonting.

*käftsmäll*

Får jag raka av dina ögonbryn?

Jag vet inte vad det är med dig... Vi var bästisar för två dagar och 9 timmar sen...
Sen hände nåt. Vad? Berätta för mig! Jag klarar inte av det här.....
Och sen, snälla, kan du vara snällare mot mig. Mindre sarkastisk. Ibland vet jag inte om vi är vänner eller inte

VARFÖR GJORDE DU DET DIN JÄVEL? HON BLIR JU LEDSEN! D:

Jag saknar dig varje dag.
Varje dag flyger minnen av dig in i min hjärna och ger mig en knut i magen. Jag blir lycklig, så jävla lycklig över att du uppenbarade dig i mitt liv. Över det underbara du säger och skriver, minnet av din röst, ditt skratt och ditt ansikte när du ler. Allvaret du får i ditt ansikte när du säger något seriöst och meningsfullt.
Och varje dag blir jag ledsen, så jävla ledsen över att du inte är nära mig. Så jävla ledsen att jag inte får höra dig röst prata till mig, att jag inte får se dig le mot mig.
Det finns så mycket jag vill veta, så mycket jag vill förstå.
Det finns så mycket jag inte hunnit säga till dig, saker jag inte vet om jag kan. Jag kan inte förklara. För inga mänskliga ord kan beskriva hur jag känner. Jag har inte upplevt något liknande och vet inte hur man gör. Det är förvirrande och läskigt för jag kan inte tolka det eller greppa min kontroll.
Jag önskar jag kunde få sitta bredvid dig och ge dig vad jag känner, bara för några sekunder, så du kan förstå. Så du kan förstå att du är något av det vackraste som finns i min värld. Att du är fantastisk. Att din själ lyser. Så att du kan förstå! För jag vet att du inte gör det. Det gör mig panikslaget förtvivlad att veta att du inte förstår!
Du förstår inte varför jag ens kommer ihåg dig. Det gör mig förtvivlad. Det är väl klart att jag inte kan glömma dig!
Det är något med hur du rör dig, hur du pratar, hur du ler och dina ögon som säger saker på ett språk jag inte förstår.
Jag vet inte vad mer jag kan säga. För som jag sa finns det inga mänskliga ord.
Jag kan bara säga att jag vill att du ska veta att jag aldrig kommer glömma dig, aldrig. Att jag önskar att den dagen jag dör ska jag höra flöjtar långt borta och att insomnandet ska vara som en av dina kramar, lukten av sommar och totalt lugn.
Jag älskar dig.
Alltid.