@ Intresseklubben antecknar

_{Skrivet av Borttagen:}
JAG TROR JAG SHIPPAR KLAINE LIIIIIIIIIITE FÖR MYCKET

(Ermwh, PPP)

_{Skrivet av EmahS:}


Läser att typ alla tipsar om vad som är bra för framtiden... Man ska absolut tänka så. Men liksom. Du kanske väljer ett jobb där pedagogiskt ledarskap inte gör ett skit att ha med i bagaget.
Så gå på magkänslan, vad kommer kännas roligt och intressant att gå till några lektioner i veckan i något år.

Behöver du någon av de andra kurserna sen så finns högskolor och folkhögskolor.

_{Skrivet av Borttagen:}
Jag var med om något väldigt märkligt idag..

Har lagt ut en massa saker på en loppissida på facebook, och har haft en hel del människor här den sista tiden - människor som har velat köpa det jag lagt ut.
Idag kom det en kvinna som ville köpa en turkos resväska i vintage-stuk och ville även kolla på en del smycken jag också hade till salu. Direkt när jag öppnade dörren kände jag något. Jag fick känslan av att det här var en väldigt viktig människa, mer än så kan jag inte beskriva.
Hon hade sin dotter med sig (som verkade vara i samma ålder som jag själv) och medan dottern lånade toaletten så tog mamman/kvinnan av sig stövlarna.
"Det här känns som ett väldigt välkomnande hem, så jag tar av mig stövlarna så länge. Jag hoppas det går bra?"
För all del gick det bra (men jag har aldrig varit med om något liknande förut - alla andra jag någonsin sålt till har bara tagit grejen, utbytt några ord, lämnat pengarna och gått.)

Hur som helst.. Jag berättade att jag hade smyckena i min kabinett i vardagsrummet, så hon följde efter. Hon slog sig ner i soffan, och precis när jag satt mig ner på schäslongdelen av soffan och räckt över smyckena för henne för att beskåda, så lutar hon sig fram och säger:
"Du är en häxa, inte sant?"
Jag blev fullkomligt överrumplad, det är aldrig någon som har frågat mig det rakt ut förut, bara sådär, men hon frågade det på samma sätt som om hon hade frågat "det är onsdag idag, inte sant?"
"Eh, alltså.. jag, alltså.." kunde jag bara stamma fram.
"Visst är det så. Jag känner sånt. Jag märker sånt. Du är ett sant naturbarn, det skiner i skärt och grönt runt dig, hela din person vibrerar av faktumet 'jag är en häxa'".
Jag blev så ställd att jag inte visste vad jag skulle säga. Det kändes som att hon kunde läsa mig som en öppen bok - jag som vanligtvis kan vara väldigt sluten när det gäller vissa saker - särskilt häxdelen och det jag utövar, eftersom det är så få som förstår.
Vi pratade jättemycket och hon berättade att hon vanligtvis alltid har hysteriskt många kunder (då hon är massör) - men att hon i förrgår hade känt på sig att hon inte skulle boka in några kunder idag, eftersom hon kände på sig att något viktigt höll på att hända.
"Jag vill gärna behålla kontakten med dig", sa hon. "Du känns som en person jag vill ha i mitt liv, om det inte får mig att verka alltför framfusig."

Hon köpte några smycken också, betalade, och efter en stund gick dem. Jag stod i hallen jättelänge efter att de hade gått.
Det är för tidigt att säga vad det här betyder, men jag vet att det betyder något.
Jag har aldrig varit med om något liknande..

_{Skrivet av Ithrenniel:}
Alltså... Det är jätteinspirerande och roligt att titta på cosplays på internet. Alla otroligt vackra och välgjorda kreationer. Men sedan kommer tankarna på att "jag kommer aldrig lyckas sådär bra...". Att titta på cosplaybilder för att få inspiration är bra - men när man väl bestämt sig för vad man ska cosplaya och kommit igång lite så borde man sluta... För att inte känna sig otillräckligt och tappa tron på sig själv...