Skriva av sig-tråden

Jag känner så mycket igen mig i det där med åldersnoja. Minns när jag skulle fylla tio år, och bara låg och tänkte på hur jag aldrig skulle vara nio år gammal igen och att den tiden aldrig skulle komma tillbaka. Min yngre syster kunde aldrig bli äldre fort nog, medan jag bara ville stanna tiden. Fester lockade mig inte, medan hon kunde kasta sig in i det. Fester lockar mig egentligen fortfarande inte.

Men vad gäller alkoholnormen så kommer ändå en viss förändring. Undersökningar har ju visat att alkoholkonsumtionen bland unga är på tillbakagång. Kanske kan du hitta umgängeskretsar där det inte är ett krav heller. Jag ska inte säga att det alltid är lätt, för jag kan fortfarande tycka att det är kämpigt, särskilt nu med nollning och fester och grejer i samband med att jag börjar på universitetet. Men väldigt få har ifrågasatt mig vad gäller alkohol. Jag är inte ens nykterist, alkohol är bara inte särskilt lockande eller viktigt för mig, och den principfastheten du har kan ändå komma att uppskattas av vissa människor.

Jag vill inte att du ska känna att något grundläggande i din person måste förändras bara för att du blir äldre. Jag gör barnsliga saker och tittar på barnfilmer och har aldrig tänkt att det är något att reflektera över ens. Jag är fortfarande den personen som fangirlar Harry Potter och köper såpbubblor om jag vill, oavsett om jag är 21 eller 13. Faktum är att jag är mer "barnslig" nu när jag är gammal nog att inte skämmas över det.

Dina drömmar är inte fel eller omöjliga heller. Det finns fördelar med vuxenlivet, det gör det verkligen. Jag har ju knappt smakat på dem än när jag nyss flyttat hemifrån, men du kan se det mer som en möjlighet att bli ännu mer av din egen person och bli ännu mer dig själv, för det brukar ofta bli så ju äldre folk blir.

Idag har jag varit på min första fest (nollning). Jag var nykter hela tiden men släppte loss ändå för man behöver inte vara berusad för att ha kul. Så vad jag har fått reda på är att 3 personer gillar mig. En glor på mig hela tiden, en sa rakt ut att han gillade mig och en annan närmade sig mig lite väl mycket på dansgolvet att jag var tvungen att gå därifrån (han är typ dubbelt så stor som mig sen gapade han gungade fram och tillbaka så det kändes som han skulle käka upp mitt ansikte).

Wow. Det är första gången i hela mitt liv jag är utåtriktad och jag vet nu minst 5 personer som gillar mig xD

Om man räknar 18 för när man blir vuxen har jag varit vuxen i drygt 12 år nu. Har gjort många vuxniga saker. Men jag har ändå svårt att identifiera mig som vuxen, jag går inte runt och tänker på att jag är vuxen, jag känner mig ju som MIG. Det tror jag du också kommer fortsätta göra. Det är ju inte som man blir förändrad över en natt, att man får alltmer ansvar över sitt eget liv och de förändringar som kommer är ju stegvisa så man hinner anpassa sig. Många av mina vuxna vänner är nördiga, ser på tecknat, gillar att leka och vara oseriösa. Tänker att typ lajv/rollspel är ett sätt att hålla kvar vid barndomens rollekar, fast man "förvuxnigar" det med att göra om det till spel med regler och lite mer uppstyrt. Jag vill jobba som komiker, hur "vuxet" är det egentligen, man tramsar sig ju mest. Det finns många sätt att undvika att bli en tråkig vuxen Sen kan det såklart bli perioder i livet då man får sätta sina roligare behov åt sidan, det går ju inte att förneka. Men man behöver ju inte överge dem alltid, för alltid.

Angående alkohol, jag har varit nykterist stor del av mitt vuxna liv, nu kallar jag mig inte nykterist längre för jag vill inte ha för strikta gränser för mig själv, kanske dricker något glas eller två då och då (men har fortfarande aldrig varit full i hela mitt liv). Dessutom blir alkoholfritt mer och mer trendigt, det tycker jag är jätteskönt. Igår var jag på systembolaget, de har en liten alkoholfri hylla med allt möjligt, jag köpte två alkoholfria öl som var rätt goda (för att vara öl, jag är inget jättefan av öl). Helst undviker jag sammanhang där de andra dricker mycket alkohol, men ibland kanske jag vill vara med ändå och då är det skönt att det finns alkohol-ish drycker så man kan smälta in och slippa bli ifrågasatt.

jag ska på fjällvandring med min klass + min parallellklass och vi ska bo i tält i två nätter och jag kommer att behöva umgås med folk konstant lmao jag har så mycket ångest och direkt efter att jag har kommit hem på fredag så kommer mammas bästa vän + hennes man till oss och ska stanna hela helgen :-) euw

hittas två böcker med zak bagans jag verkligen vill ha D: Fast jag har inte riktigt råd o lägga 500kr på böcker. meee

okej jag tänker bara skriva av mig då haha.

jag vill verkligen inte fylla 18. asså jag mår dåligt när jag tänker på det. jag kmr va helt ensam, arbetslös, parasitera mig på min dysfunktionella familj o jag måste göra allt själv typ o alla min vänner kmr försvinna. asså pls, jag vill verkligen inte. snälla kan inte jag bara få va 16 igen, det var en bra ålder precis som alla prinsessor typ. alla prinsessor är ju typ 16 känns de som.

sen har vi skolan. ännu ett år då jag inte har en fungerande studieteknik utan kmr att få stressa ihjäl mig dagen innan FÖR ATT INTE TALA OM GYMNASIEARBETET NÄSTA ÅR BREATHE BREATHEEE

sen har vi den där fkn killen som ständigt ligger längst bak i min hjärna o gnor trots att de var för typ ett halv år sen o trots att jag e tsm med världens finaste o nu. vilket ger mig dåligt samvete för asså de e nt så att jag fortfarande har ngra romantiska eller sexuella känslor kvar utan ba de att jag helt enkelt inte kan sluta tänka på hnm. jag tänker väl inte på hnm konstant, inte mer än vad jag tänker på skolan elr vänner elr pojkvän. MEN JAG TÄNKER FORTFARANDE PÅ MIG O DET STÖR MIG O GÖR MIG NERVÖS FÖR JAG VILL VERKLIGEN INTE LÄGGA ENERGI PÅ HNM FÖR JAG MÅR DÅLIGT AV DE O DET STRESSAR MIG FÖR TÄNK OM DE BETYDER ATT JAG INTE SLÄPPT HNM O JAG MÅSTE HA SLÄPPT HNM FÖR NI FATTAR INTE HUR MKT DET SKULLE SÅRA MIN POJKVÄN OM DE VISAR SIG ATT JAG FORTFARANDE HAR KÄNSLOR FÖR HANS KOMPIS och omg då framstår jag som världens sämsta människa o det vill inte jag för jag vill vara en bra människa. jag e bara lite dramatisk o känslomässigt instabil men de e väl inget fel med det???

sen har vi detta med mina intressen, min lather och min pessimism. asså jag älskar ju att lata mig o inte göra ngt men jag får ju ångest av det o känner mig som en dålig människa när alla andra har kul o festar o reser o gör vettiga saker som att plugga o måla o spela musik o här är jag helt jävla talanglös o slösar bort mitt liv på sömn, anime och att tänka på killar som inte ens är kvar i mitt liv

å sen att jag faktiskt dansar men inte kan njuta av danslektionerna eftersom att jag blir så stressad o nervös när andra är med. inte för att de bryr sig om vad jag gör elr att de egentligen kollar på mig, men jag e ba så rädd för att göra bort mig och det hindrar mig helt io hållet ifrån att faktiskt dansa o lära mig o utvecklas o de suger för jag vill verkligen dansa o lära mig o utvecklas

hej då

Jag ska på tre sittningar denna vecka (why did I do this?) och massa andra aktiviteter och skolan börjar idag och jag kommer kanske inte hinna att plugga. Jag vill verkligen inte ha en dålig start på universitetet.

Åh vad jag känner igen mig. Men du behöver inte oroa dig. Du behöver inte bli någon du inte vill bli. Om man räknar 18 som vuxen så har jag varit vuxen i snart 8 år... Men det känns inte så. Tycker inte jag förändrats mycket sen jag var 15. Fått mer självförtroende kanske, men inte annars. Fortfarande samma intressen och så... För egen del var det extremt skönt när skolan tog slut och jag fick börja köra mitt eget race istället för att anpassa mig efter vad skolan tyckte att jag skulle göra. Visst har jag jobb men det är smått tvunget Men man får gott om tid till att göra roliga saker ändå ^^

Sen med alkoholgrejen så gör du som du vill. Jag tycker det är kul att dricka ibland, men min bästa kompis låter helst bli. Kanske (väldigt mycket kanske) tar hon ett glas vin eller en cider, men ingenting annat. Du blir liksom inte tvungen att dricka bara för att du får lov. Visst finns det typer som försöker tvinga en att dricka, men då känns det mest som du umgås med fel folk om du har såna i din närhet. Det bästa folket accepterar ett nej när du säger nej.

Jag hade gjort fel på jobbet, min kollega som jag vikarierade för upptäckte det drygt en vecka i efterhand. Vi slog våra kloka huvuden ihop, letade upp felets källa tillsammans och löste det. Känner mig så klantig, men jag var verkligen helt sönderstressad de veckorna så det är snarare konstigt att det inte blivit FLER fel! Är så lättad att det var så enkelt att fixa och ingen som blev lidande.

Lite sent, men ...

Det känns väldigt läskigt att bli vuxen när man inte är det och ett par gånger när man blivit det, men ju äldre man blir desto bättre blir det. Typ det där med alkohol, ja, det finns helt klart svin även när man kommer upp i åldern som inte fattar grejen med att inte dricka, men ju äldre man blir desto lättare blir det att välja vilka man umgås med och då kan man välja bort de som dricker. När jag var tonåring var det skitjobbigt att inte dricka, men nu när jag är vuxen umgås jag i stort sett bara med folk som inte gör det och det är så hiiimla skönt. Jag glömmer seriöst bort att det finns en alkoholnorm ibland.

Jag har ju ett "yrke" eller iaf ett jobb, men det har ju inte direkt ändrat att mitt drömjobb är att bli författare. Älskar mitt jobb för ganska ofta när jag är där kan jag skriva lite under de segare perioderna, och det är ju inte helt fel att få betalt för att skriva, heheh. Det finns kanske tråkiga arbetsplatser men jag och mina kollegor pratar typ om saker som de senaste Marvel-filmerna, bästa ställena att köpa nördiga kläder på, och vilket elevhem vi skulle vara i på Hogwarts. Man växer upp men man släpper inte helt den personen man var som ung, bara många av de osäkerheter man hade då.

Jag tror att en viktig grej för att inte springa runt som vuxen och vilja bli tonåring eller barn igen är att faktiskt NJUTA av den tiden i livet när man är där. Har man gjort det tror jag inte riktigt att man har samma behov av att längta tillbaka som om man försökte verka vuxnare än man var? Det är iaf det intrycket jag fått bland folk som ba "jag önskar jag lekte mer som barn" och jag ba "jag lekte skitmycket som barn, det var nice och nu behöver jag inte ångra mig". Det var kul att vara ung och tonåring men du kommer säkert också komma till en punkt då du inte skulle gå tillbaka till att vara det för en miljon dollar och en enhörning typ. Men det är inte idag och nu borde du bara njuta av att inte vara vuxen!

Du kanske inte kommer kunna bo i skogen i ett stort hus samma dag som du fyller arton, men om det verkligen är vad du vill, då är det inte alls omöjligt att det blir så. Det bästa med att vara vuxen är när man inser att jag skulle kunna boka en flygbiljett till Kuba imorgon och aldrig komma tillbaka, om det var vad jag ville. Fast troligtvis kommer jag bara utnyttja min vuxna makt till att äta glass på vägen hem, men men ...