Vi som är osäkra på om vi är kära och på om våra eventuella förälskelser gillar oss tillbaka och är allmänt förvirrade

Hon kallade mig Hopplös, vill dö

jag är så osäker men alltså fanfanfan han är så jävla vacker och fin och han är så hemskt snäll mot mig och gör så fina saker, han gör mig så glad och jag är så osäker på hur jag känner men något mer än bara en kompis är det

När jag läser igenom våra bråk från i somras, gör det ont. Varje gång jag läser vad du en gång kallade mig, gör det ont. När jag läser vad jag skrev om vad jag kände, och du bara ignorerade det, gör det ont.
Jag kommer ihåg när vi träffades första gången i våras. Mitt på stan, du gick med din mössa och bräda med dig. Och du hade din Ramones- t-shirt. Vi satte oss sedan på gräsmattan i solskenet, jag ville inte sitta på det nyklippta gräset så jag fick sitta på din bräda medans du satt på gräset.
Vi träffades nästan varje dag efter det. Vi brukade sitta uppe under nätterna, spela, prata via Skype eller prata i telefon precis innan vi somnade. Vi planerade en resa till Norge tillsammans. Bara vi två, i en vecka. Jag lånade din favorittröja, Ramones tröjan, i ett par dagar.
Sedan en dag i augusti slutade det att funka mellan oss två. Vi bråkade varje gång vi pratade. Jag började gråta när du sa att du inte ville vara vän med mig längre. Jag förstod inte varför jag grät, jag menar, jag gråter ju aldrig, så varför börja nu på grund av en idiot?
Det gick några månader utan att vi hörde av varandra. Nu i november har vi börjat prata igen, träffats med andra. Men jag känner mig självisk, jag vill ha dig för mig själv.
Nu, såhär ett månader efteråt, förstår jag varför jag grät då när vi bråkade.
För att jag verkligen älskar dig. Jag bryr mig om dig. Men det kommer du aldrig få veta, för jag skulle aldrig säga det högt.
- utdrag ur inlägg på min blogg.

Jag har aldrig känt såhär förut, för någon alls. Då menar jag verkligen det. Inte ens för någon av mina närmsta vänner känner jag såhär för.
Det känns så sjukt konstigt att bry sig så mycket om en person, att det gör ont och man inte vet var man ska ta vägen.

Han har förändrats. Och det gör så jävla ont när jag tänker på det vi hade, hur han var förut.

Jag såg honom i onsdags. Det var helt galet. Jag hade prao och stod och gjorde inte mycket. Plötsligt så stod han där, 10 meter framför mig. Jag visste inte vad jag skulle göra. Mitt hjärta bankade så hårt att jag knappt kunde stå upp. Förstod inte vad som hände med mig. Jag stod där i 10 sekunder och halvgömde mig. Sökte ingen kontakt, bara stirrade på honom, granskade och sedan gick han. Mitt hjärta dunkade fortfarande. Jag kunde inte hindra mig själv från att smsa honom att jag såg honom och inte hann säga hej.

ALLTSÅ JAG ORKAR INTE. Det har gått 3,5 månader sedan vi gjorde slut och jag känner fortfarande såhär, trots att jag bara träffat honom tre gånger sedan det tog slut. Hur kan det fortfarande vara så när jag ser honom? Och att det pirrar när jag får ett sms från honom.. alltså. Han är 100% över mig, det har jag hört från alla. Det känns hemskt att jag är så fast. Vet inte hur jag ska ta mig ur det.

allt kändes asbra och jag hade råkat börja hoppas lite för mycket och så kommer han här och ba "nej alltså jag vill inte ha något seriöst med någon just nu"
jaha
ok

Ehh... Jag gillar honom, och jag har en väldigt stark känsla av att han gillar mig. Men... Vågar seriöst inte. Skulle aldrig gå. Om några år. Kanske då. Eller kanske inte. Öh, nej vet inte. Dx

Åh, känner precis igen mig i din situation, hehe. Jag gillar oxå en kille, och jag är nästan helt hundra på att han gillar mig tillbaka. Men. Det finns ju som sagt så himla många "om" och "men" och "Vågar jag?". Love should not be so complicated. Att inte veta är ju typ det värsta, när man inte är säker på vad man själv vill ens. All förvirring som uppstår när man kommer på att man är kär, xD. ♥ Hoppas det går bra för dig med honom iaf!

Haha, japp.. xD Tack detsamma! ^_^

alltså tänkte smsa honom idag. Tänkte verkligen. Eftersom han åkte bil hem från Tärna hade det varit perfekt. Men jag hade för mycket att göra på julskyltningen och nu vågar jag verkligen inte :-))) kuuuul att vara så blyg

jag ska sova hos honom på fredag
är lugn, gissar jag
bara skojar. hjärtat bara slår när jag tänker på det
fast det kommer gå bra, ok
jag tror på det
han hatar inte mig iallafall. kunde varit värre,