The cold in our bodies [PRS]

Han stängde dörren och Alice satte sig upp.
"Inte så hårt. Jag vill glömma vad krås och allt sådant heter. De är hemska.." Lottie plockade fram en klänning med ett sorgset uttryck.
"Vi har inga andra."

"Du är den starkaste personen jag vet, Alice. Det här klarar du." Olivia suckade och gick fram till Alice. "Vi hjälper dig. Och om det är någon tröst.. så saknar vi också din hemstad." Hon letade efter något svar i Alices blick och såg sedan mot hennes vargar. "Kan inte vargarna göra något då?", frågade hon och mindes Rions varning. Men de här djuren var enorma. Inte kunde väl vampyrerna ha en chans? Olivia var inte säker.

"Men kläderna stinker" sa hon nästan ynkligt och såg sårad ut och skalade på huvudet. Lät Lottie hjälpa henne med klänningen.
"Jag tror inte det. Vill inte..." Hon såg på henne och svalde. Blicken sa allt, hon hade en plan.

"Okej, Lottie tar hand om dig.", sa hon vänligt och gav Lottie en tacksam blick. "Kan jag hämta något annat åt dig?"

Lottie var snabb när hon klädde om Alice. Ingen stor tung klänning. Ingen krinolin och hon hade en faux koraett. Snörase den då varsamt som hon kunde.
Medan hon höll på såg Alice på väskan. Alla böcker hon lämnade kvar. Men sen lyste hon upp.
Hon såg på skrivbordet och såg papper och bläck.
"Jag behöver sitta ner sen när håret ska göras" hon pekade mot skrivbordet.

Olivia slog sig ner på en av stolarna i rummet och vilade sina händer i sitt knä. "Vad tänker du på, Alice? Fick du en idé?", frågade hon och lade huvudet på sne.

Hon nickade och började att skriva. Inte en text som engelskan eller spanskan utan Alices språk. Sedan såg hon mot Bål som kom lugnt mot henne.
Hon pratade på ett annat språk med vargen medan hon fäste lappen om vargens hals och såg på Olivia.
"Han kommer följa dig. Ta med honom ut... Han kommer hem runt midnatt så hämta honom då."

Olivia reste sig upp ur stolen och tittade först tveksamt mot den enorma vargen. Men djuret gjorde henne inte illa till mods och hennes tvivel försvann. Bål gick att lita på. "Okej, Alice. Jag kommer tillbaka efter jag har sett Bål ge sig av." Hon gick före vargen ut ur rummet, nerför trapporna till bakgården. Där försvann vargen iväg. "Lycka till, Bål!", ropade hon efter vargen och återvände sedan tillbaka till Alice och Lottie.

Hon log och nickade.
"Han tar vägar vi inte tog. Genom skogen, snabbaste vägen och han är snabb." Hon såg på Olivia och reste sig. Hennes hår var uppsatt men hår hängde fortfarande ner. Hon var klar och hon såg på sin spegelbild.
"Ska jag gå ner själv? jag tror ni inte får gå med." Viskade hon och bet sig i läppen.

Det knackade på dörren till Alices rum. Olivia tittade överraskat på dörren. Vem kunde det vara? Rösten avslöjade. "Alice, är du där? Jag tänkte följa med dig till middagen. Om jag får förstås.". Det var Rion. "Jag har med mig Leo.", tillade han sedan och gav Leo en blick över axeln som mötte den med ett snett, vänligt leende.
Olivia tittade mot Alice. "Ska jag släppa in dem?"