prs yehet & kkaebsong

Reaktionen den andra ger får Joshua att svämma över med skuldkänslor, det är inte så att han känner att han inte kan prata med Zihao. Det är bara det att sakerna som pågår i sextonåringens huvud inte går att sätta ord på, alldeles skamsen för att vara avundsjuk på pojkvännens vän. Gryffindoreleven ser på väggen rakt bakom Zihao istället för hans ögon.
"Jag mediterar helst ensam." förklarar Joshua och ser ner på deras händer. ögonbrynen fortfarande rynkade. Det är en sån där dag då han bara vill gömma sig under täcket ifred och ensam, känner sig alldeles för patetisk och skamsen över tankarna och känslorna. Usch. "Okej, börja med att sätta dig i en bekväm ställning." börjar sextonåringen i viskande ton och släpper försiktigt Zihaos händer.

Sättet som Joshua betedde sig på, fick Zihao att känna sig extremt olustig. Skulle han verkligen lyckas meditera när huvudet var så fullt av tankar? Med största sannolikhet inte, men trots det tänkte han åtminstone ge det en chans.
”Okej, såhär typ?” Frågade han och gled ner på golvet, med benen i skräddarsits ställning. Den missnöjda blicken fäste sig ännu en gång på sextonåringen och den äldre knep ihop läpparna. Han ville verkligen inte vara irriterad på den andre, men att styra känslorna hade aldrig varit hans grej. Varför betedde Joshua sig så konstigt? Hade Zihao gjort något fel eller var det någonting helt annat som låg bakom? ”Vad ska jag göra nu då?”

Huvudet faller aningen på sniskan när Joshua ser på den äldre eleven. Zihao ser förvånansvärt sur ut, vilket inte riktigt får honom att må bättre, inte ett dugg faktiskt. Sextonåringen nickar lätt.
"Spelar ingen roll hur du sitter, bara du är bekväm." förklarar han och lutar huvudet försiktigt mot fönstret, viker undan aningen med blicken när slytherineleven ser så på honom. "Blunda," viskar Joshua med ett svagt litet leende. "Du ska försöka att endast fokusera på dina andetag. Om tankarna kommer, låt de passera utan att lägga någon vikt på att de kom." Kanske Joshua behöver meditera lite han också, men det är bara inte rätt tillfälle för det. "Vissa kan tycka att det är bättre att räkna andetag.. och när du fastnar vid en tanke, börjar du på ett igen."

Egentligen var sjuttonåringen på tok för butter och tankfull för att kunna släppa alla funderingar och ångestfyllda tankar. Men han tvingade ändå sig själv att sluta ögonlocken och ta djupa, lugna andetag. Till en början fick det faktiskt helt okej, däremot kom den lilla rösten i huvudet långsamt krypande efter ett tag och borrade in sig i skallen. Joshua vill inte alls ha med dig hem, det är därför han beter sig så konstigt, sjöng den retsamt. Zihao knep ihop ögonen ännu mer och gjorde en grimas. Nej, det kunde inte vara sanningen. Eller? Som många andra gånger, började han tvivla på sig själv. Tänk om sextonåringen inte alls ville introducera honom inför Ms Lewis? Tänk om han egentligen bara ville bli av med den äldre? Händerna, som till en början legat avslappnade på knäna, knöts tills knogarna vitnade.

Joshua, som noggrant granskar den äldre eleven på golvet, lägger snabbt märke till hur den andres knogar vitnar. I tystnad sätter sig sextonåringen på huk bredvid Zihao och tar de vitnande händerna i sina.
"Börja om på ett," påminner gryffindoreleven, som förstår att den äldre börjat få en hel drös med tankar i huvudet.

”Vill du inte ha med mig hem?” frågade Zihao och slog upp ögonen när Joshua tog hans händer i sina egna. ”Joshua, jag kan inte koncentrera mig när du uppenbarligen får och håller på någonting som får dig att må dåligt”, fortsatte han och spände blicken i den andres. Nej, det hade visat sig vara totalt omöjligt. Sjuttonåringen kände sig på pass olustig över den andres beteende att han själv började känna sig nedstämd och bitter. ”Om du inte vill ha med mig så är det bara att säga det..”

"Va?" säger Joshua frågandes och skakar lätt på huvudet, visserligen vill han inte berätta för Zihao vad det är han tänker på, men han vill inte att sjuttonåringen ska få sina egna uppfattningar som inte är det minsta korrekta. "Klart jag vill.. det är inte det." försäkrar gryffindoreleven i en viskning och kramar om den äldres händer, känner Zihaos brinnande blick på sig.

Med en fnysning vände Zihao bort blicken, fäste de bittra ögonen på fönstret istället.
”Vad är det då? Varför känns det som om du vill bli av med mig?” Frågade han och försökte sig på ett djupt andetag. Han kunde inte vara arg på Joshua utan någon direkt anledning, det var bara drygt. Långsamt vände han ögonen mot sextonåringen igen och skakade på huvudet, nästan ursäktande. ”Förlåt, jag överreagerar”, mumlade han med ett lätt förvridet ansiktsuttryck.

Med en djup suck ställer sig Joshua upp, det verkar som att han måste förklara vad det är som är så fel om han nu inte vill bråka med sjuttonåringen. Vilket han inte vill.
"Då går vi ut då," säger gryffindoreleven och ser en sista gång på Mimmi som ligger på sätet, innan han för benen mot dörren till kupén. "Så behöver du inte försöka analysera det." Han vill inte, inte egentligen. Men Zihao har förvrängt tankarna i hans huvud och det är helt fel. Joshua vill inte att den sjuttonåriga slytherineleven ska tänka något helt annat än vad det egentligen är.

I en blandning av tacksamhet och skam, följde Zihao efter Joshua, ut från kupén. Han drog försiktigt igen dörren, för att inte störa Andrew, och vände sig mot sextonåringen med armarna i kors.
”Okej, vill du tala om för mig vad det är som är fel?” Undrade han och spände åter blicken i den andres. Nu kanske han såg lite väl skarp ut, men det var nog mest eftersom känslorna var bortom all kontroll. Tänk om pojkvännen verkligen ville bli av med sjuttonåringen? Vad skulle han ta sig till då? Med en suck ruskade han på huvudet. Nej, nu kokade han ihop en massa dumma teorier igen.