PRS(Dragon Fantasy)

Stefan tog brickan och började äta. "Bra" sa han och ryckte lätt på axlarna. Han var orolig och uppskakad än men det var bättre.

Selina begravde ansiktet mot hans bröstkorg, drog in den välbekanta trygga doften. Hon sög åt sig all hans värme och ömhet som en svamp.

Ina drack av kaffet och nickade medans hon läste igenom ett dokument. Hon hade läst igenom en hel del och sammanfattat det till Stefan.

Ian log och började nynna svagt, det var en vaggvisa, en som deras mor sjungit för dem, men den innebar trygghet.

Stefan åt under tystnad innan han plockade undan och gick till Ina. "Hur går det?".

Selina sa inget på ett bra tag utan bara satt där med honom. "Tack" mumlade hon sedan och såg upp.

"Bra." mumlade Ina och gav honom papperet med alla sammanställningar av dokument och brev han inte läst. Hon visste inte vad han ville göra med det, men han slapp läsa.

Ian såg på henne något förvånat.
"Vad?" frågade han oförstående, vad han visste hade han bara sovit.

Stefan läste snabbt igenom pappret. "Det är bra, jag kan ta över nu". Han behövde ha något att göra.

"För att du är här med mig...Tar hand om mig". Hon kysste hans kind och mötte hans blick.

Ina flyttade sig.
"Snälla, låt mig hjälpa. Jag vet att jag kan." bad hon.

"Alltid." log han och kysste henne åter.
"Jag kommer alltid vara här för dig, ta hand om dig." sa han ömt.

Stefan suckade lätt. "Du behöver inte göra något nu, jag tar hand om det. Jag vet att du kan men jag vill göra det".

Selina log lite och sjönk ned i hans famn. Hon var lättad att ingen frågat ännu, vad som hänt eller vem som gjort det.

Ina suckade men gjorde honom till viljes och lämnade kontoret så han fick vara själv.

Ian såg på henne rörde vid hennes hår, men han visste inte hur han skulle fråga. Han ville att det skulle komma från henne.

Stefan såg efter henne men satte sig sedan och arbetade. Det gav honom ro.

Selina sa inget själv om det, hon ville inte och ville nog aldrig det. Men hon visste att någon gång skulle det behöva komma fram.

Ina gick till Selinas och Ians rum och knackade på hon kunde se hur det var iallafall.

Ian såg på henne, "Det är bättre om det kommer ut." sa han ömt.