De utvalda

Ethan tackade för sakerna och la kläderna i vaggan och tog den sedan. Han bad sedan sin mor att kanske lära Eletha sticka och sy, vilket hon godtog.
Ethan kom nu bärandes på vaggan och bar upp den till hans och Elethas rum, ljudlöst ställde han ner den och satte sig sedan vid sängkanten och studerade henne.
Han log stort och smekte lätt hennes kind och såg sedan ut genom fönstret. Det syntes flera stugor och hus. De kanske kunde köpa ett hus sedan, eller bygga en egen liten stuga.

Eletha mumlade något ohörbart och rörde lätt på sig men vaknade inte. Mörkret börjat lagt sig över stugorna och det lyste ur fönsterna, folk höll på att sova för natten.

Ethan vände huvudet mot Eletha igen. Han drog av sig sin skjorta och kröp sedan ner bredvid henne och drog täcket över de. Han la sin arm om henne och somnade sedan medan det blev mörkare och tystare.

Eletha sov hela natten men vaknade på morgonon, illamående. Hon tar sig upp ur sängen och på lätt darrande ben till badrummet där hon kastar upp, fan skulle det vara såhär, hon skulle inte orka med det.

Ethan sov också hela natten, men då Eletha for upp vaknade han till. "Eletha?" frågade han trött och hörde då ljudet från badrummet.
Han tog sig snabbt upp och fram till henne. Han la en arm om henne och drog håret från ansiktet. "Hur är det?".

"Vad tror du?" fräste hon åt honom oförklarligt arg, "Det är perfekt klart jag vill må såhär." sa hon med irriterad röst innan hon åter böjde sig fram och kräktes. "Fan, hatar det här." sa hon sedan medledsen röst, hennes humör var som en bergochdalbana.

Ethan ryckte till en aning av hennes arga ton och drog tillbaka sin arm. Han visste att detta skulle komma, och att hon nog inte menade det, men det kändes ändå en aning i hjärtat då hon fräste åt honom.
Han la sedan ditt armen igen då hon verkade lite lugnare och höll undan håret från hennes ansikte.

Eletha slutade så småningom och drog sig tillbaka, "Förlåt, jag menade inte......" sa hon till Ethan och såg på honom. "Kan jag få vatten." sa hon sen, hon hatade smaken i munnen man fick.

Ethan nickade sakta, han förstod, han var bara en aning ovan nu. Han nickade sedan och försvann en liten stund. Han kom sedan tillbaka med ett glas vatten som han räckte till henne.
"Vi fick vaggan i alla fall, och lite stickade kläder. Mor sa att hon skulle lära dig att sy och sticka också". Han lät ganska försiktig för att inte göra henne arg igen.

"Tack." sa hon och tog emot vattenglaset och drack. "Låter bra, vad snälla de är." sa hon och kom upp på fötter, nu var hon hungrig.