@ Intresseklubben antecknar
Forum > Off Topic > Intresseklubben antecknar
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
cikki
Elev 
|
Skrivet av Frivolt: Jag själv är 13 år och jag kan säga er att det har förändrats sen jag var liten också. Visst, jag tyckte det var jättekul att spela datorspel och gjorde det när jag fick, men jag lekte också mycket ute och fick liksom använda fantasin.Skrivet av Borttagen: Skrivet av Frivolt: Sitter och tittar på dokumentärer om Astrid Lindgren och när hon pratar sådär om när hon var barn, att det var lite som Bullerby-barnen (då hon tagit inspiration till den berättelsen från egna erfarenheter) så tänkte jag väldigt mycket på hur ledsamt det är idag. Att det är så många barn som fastnat i den tekniska världen, hur många barn får nya saker hela tiden, hur allt blir så....tråkigt på något sätt. Eller inte tråkigt men..annorlunda. Och det får mig lite att sakna både min egen barndom och det där med att jag alltid har velat bo i Bullerbyn, alltid velat leva på det sätt som dom gör osv. Att man på den tiden lekte ute varje dag, datorer var inte ens uppfunna. Inte tv:n heller. Vi lekte mycket med fantasin, vilket man nog gör idag också men inte på samma sätt.  Nu är det teknik som gäller, blueray-dvd, senaste leksakerna osv. Själv minns jag att vi hade ett träd på skolgården som hade väldigt många synliga rötter. Där brukade vi leka med små gubbar och göra hem åt dem bland rötterna. Med kottar, stenar, pinnar osv.Åh, lite sådär kvällstankar....Jag saknar min barndom Jag saknar den tiden...På ett sätt skulle jag ha velat vara född för 50-70 år sen ungefär, bara för att få ha upplevt hur det var då. Det verkade så mysigt på något sätt. Men att man hade all kunskap om forskning osv som man har idag, då också.Eller nått... Kvällstankar alltså Jag såg också den dokumentären och jag hade precis samma tankegångar som du (nästan otäckt likt faktiskt..) - När jag var liten klättrade vi i träd, lekte kurragömma och jag brukade bygga små byar till älvorna i skogen.. Hatade att sitta inomhus, hatade att glo på tv och de flesta av mina skolkamrater var likadana. Men nu? Nu är det inte alls så.. Nu dränks allt i det artificiella skenet från datorer och mobiltelefoner, och ingen har tid att leka längre. Märkte det speciellt nu i jul, faktiskt.. Syskonbarnen satt med sina apparater i knäet hela tiden och visade inte alls något intresse för julen - varken för familjen, den goda maten eller julklapparna (såvida det inte var något tekniskt..) - Jag köpte en bok till min systerdotter som är 10. "Törnrosens nyckel", hette den. Hon tittade på mig som om jag hade gett henne.. ja, jag vet inte ens vad jag ska jämföra med. Hon blev så förvånad över att få en bok i julklapp. Lite "vad gör man med den här?"-känsla över det hela. Jag visste inte riktigt vad jag skulle känna.. Åh! Skönt att inte vara ensam ♥ - Det gjorde jag med! Klättrade i träd alltså. Och lekte kurragömma! Hela tiden typ. Man satt aldrig still, och gjorde man det satt man och drack saft, åt bullar eller såg en film på vhs - en regnig dag! Men eller hur. Det är så tragiskt Att det ska vara så.... - Åh ;O Sånt blir man så ledsen över Att det inte ska uppskattas. På det sättet är jag glad över min brorson som är 9 år. Han ÄLSKAR att läsa. Lixom, ge honom en bok, bamsetidning eller något så sitter han där och läser. Och det tycker jag är fint  Men samtidigt så har både han och hans lillebror och mina andra syskonbarn en massa nya leksaker, med allt vad det innebär. Och de har ipads (inte egna men deras föräldrar har som dom får låna) och allt sånt...snart får de väl egna mobiler också Själv började jag sitta vid vår stationära dator när jag var typ 14. Innan dess hade jag kanske max suttit nån timme vid datorn och spelat spel (internet visste man knappt vad det var för nått då och det intresserade en inte alls), men nu.... D: Blir som lite ledsen i hjärtat, hur fort tekniken har gått frammåt. Hur fort allt har gått, att det bara för typ 25 år sen knappt ens fanns en videobandsspelare, att mobiler var något som inte alla hade, att en dator var något väldigt nytt....Och detta var 25 år sen..... Skrämmande.... Det gör mig ledsen att se min lillasyster. Hela sin barndom har hon spelat datorspel och alla hennes intressen har med datorer och tv att göra. När mina föräldrar säger att hon måste lägga undan sin Ipad så har hon inget att göra, för hon lärde sig aldrig att gilla att läsa, att gilla att leka låtsaslekar eller att pyssla. Så till och med jag som växte upp med mycket teknologi förstår vad ni menar. 1 jan, 2015 22:18 |
|
Fellrendión
Elev 
|
Vilken röst!♥ Har tanken någonsin slagit dig att söka till Idol eller någon annan tävling? ^^ 
1 jan, 2015 22:21 |
L'Amour et Psyché 
Elev 
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Frivolt: Sitter och tittar på dokumentärer om Astrid Lindgren och när hon pratar sådär om när hon var barn, att det var lite som Bullerby-barnen (då hon tagit inspiration till den berättelsen från egna erfarenheter) så tänkte jag väldigt mycket på hur ledsamt det är idag. Att det är så många barn som fastnat i den tekniska världen, hur många barn får nya saker hela tiden, hur allt blir så....tråkigt på något sätt. Eller inte tråkigt men..annorlunda. Och det får mig lite att sakna både min egen barndom och det där med att jag alltid har velat bo i Bullerbyn, alltid velat leva på det sätt som dom gör osv. Att man på den tiden lekte ute varje dag, datorer var inte ens uppfunna. Inte tv:n heller. Vi lekte mycket med fantasin, vilket man nog gör idag också men inte på samma sätt. Nu är det teknik som gäller, blueray-dvd, senaste leksakerna osv. Själv minns jag att vi hade ett träd på skolgården som hade väldigt många synliga rötter. Där brukade vi leka med små gubbar och göra hem åt dem bland rötterna. Med kottar, stenar, pinnar osv.Åh, lite sådär kvällstankar....Jag saknar min barndom Jag saknar den tiden...På ett sätt skulle jag ha velat vara född för 50-70 år sen ungefär, bara för att få ha upplevt hur det var då. Det verkade så mysigt på något sätt. Men att man hade all kunskap om forskning osv som man har idag, då också.Eller nått... Kvällstankar alltså Jag såg också den dokumentären och jag hade precis samma tankegångar som du (nästan otäckt likt faktiskt..) - När jag var liten klättrade vi i träd, lekte kurragömma och jag brukade bygga små byar till älvorna i skogen.. Hatade att sitta inomhus, hatade att glo på tv och de flesta av mina skolkamrater var likadana. Men nu? Nu är det inte alls så.. Nu dränks allt i det artificiella skenet från datorer och mobiltelefoner, och ingen har tid att leka längre. Märkte det speciellt nu i jul, faktiskt.. Syskonbarnen satt med sina apparater i knäet hela tiden och visade inte alls något intresse för julen - varken för familjen, den goda maten eller julklapparna (såvida det inte var något tekniskt..) - Jag köpte en bok till min systerdotter som är 10. "Törnrosens nyckel", hette den. Hon tittade på mig som om jag hade gett henne.. ja, jag vet inte ens vad jag ska jämföra med. Hon blev så förvånad över att få en bok i julklapp. Lite "vad gör man med den här?"-känsla över det hela. Jag visste inte riktigt vad jag skulle känna.. L'Amour et Psyché - Grattis i förskott! Åh tack! Jag såg inte dokumentären men jag håller med er.. jag tycker det känns lite hemskt, världen verkar liksom vara påväg utför. 1 jan, 2015 22:34 |
Borttagen
|
Frivolt - Det är det som är så himla otäckt, tycker jag, den enormt snabba utvecklingen.. Bara en så enkel sak som telefonerna, till exempel. Förr var det ju så att när man ringde hem till en kompis, så var det till deras hemtelefon och då var det lite som en roulette över vem som svarade. Det kunde vara kompisen själv, syskonet, pappan.. och ibland var kompisen inte hemma, men det var ändå alltid någon som svarade. Jag saknar det lite, faktiskt. Trots att det inte var pappan eller syskonet man sökte, så var det ändå lite charm över "Hej det är Acela, är Jani hemma?" och var kompisen hemma, så var det liksom.. "Hej! Vill du leka?" och så lekte man. - Nu är det snarare så att man skickar ett sms, frågar om man ska hänga, och när man hänger så innebär det att båda två sitter med näsorna i sina iphones. Nu säger jag inte att det är så i alla fall, men i skrämmande många fall..
Jag minns att jag skaffade ett konto på lunarstorm när jag var 14 eller nåt. (Eller "lunar" som man kallade det. Haha. "Hej har du lunar?!"  Och därefter märkte jag hur folk, mer och alltmer, fångades in och stålsatte sig framför datorerna.. Man slutade gå ut på rasterna, och jag stod därute helt själv. Jag minns att jag var jätteledsen över det.Det enda jag hade haft att göra med datorer tidigare var att jag hade spelat "Mias mattehus" på lekis, då var det en gigantisk dator, helt fyrkantig, som hummade och brummade och hakade upp sig om man gav hästen för många syltklickar på kakan han ville ha. 1 jan, 2015 22:34 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Frivolt: jag fick inget tekniskt i julklapp, jag fick skor, smink och hudvård, parfym, lite kläder,ett sminkbord som är påväg till mig på posten och hungerspelen trilogin och jag blev sjukt glad, önskade mig inget tekniskt eller eldrivet i julklapp. Skrivet av Borttagen: Skrivet av Frivolt: Sitter och tittar på dokumentärer om Astrid Lindgren och när hon pratar sådär om när hon var barn, att det var lite som Bullerby-barnen (då hon tagit inspiration till den berättelsen från egna erfarenheter) så tänkte jag väldigt mycket på hur ledsamt det är idag. Att det är så många barn som fastnat i den tekniska världen, hur många barn får nya saker hela tiden, hur allt blir så....tråkigt på något sätt. Eller inte tråkigt men..annorlunda. Och det får mig lite att sakna både min egen barndom och det där med att jag alltid har velat bo i Bullerbyn, alltid velat leva på det sätt som dom gör osv. Att man på den tiden lekte ute varje dag, datorer var inte ens uppfunna. Inte tv:n heller. Vi lekte mycket med fantasin, vilket man nog gör idag också men inte på samma sätt. Nu är det teknik som gäller, blueray-dvd, senaste leksakerna osv. Själv minns jag att vi hade ett träd på skolgården som hade väldigt många synliga rötter. Där brukade vi leka med små gubbar och göra hem åt dem bland rötterna. Med kottar, stenar, pinnar osv.Åh, lite sådär kvällstankar....Jag saknar min barndom Jag saknar den tiden...På ett sätt skulle jag ha velat vara född för 50-70 år sen ungefär, bara för att få ha upplevt hur det var då. Det verkade så mysigt på något sätt. Men att man hade all kunskap om forskning osv som man har idag, då också.Eller nått... Kvällstankar alltså Jag såg också den dokumentären och jag hade precis samma tankegångar som du (nästan otäckt likt faktiskt..) - När jag var liten klättrade vi i träd, lekte kurragömma och jag brukade bygga små byar till älvorna i skogen.. Hatade att sitta inomhus, hatade att glo på tv och de flesta av mina skolkamrater var likadana. Men nu? Nu är det inte alls så.. Nu dränks allt i det artificiella skenet från datorer och mobiltelefoner, och ingen har tid att leka längre. Märkte det speciellt nu i jul, faktiskt.. Syskonbarnen satt med sina apparater i knäet hela tiden och visade inte alls något intresse för julen - varken för familjen, den goda maten eller julklapparna (såvida det inte var något tekniskt..) - Jag köpte en bok till min systerdotter som är 10. "Törnrosens nyckel", hette den. Hon tittade på mig som om jag hade gett henne.. ja, jag vet inte ens vad jag ska jämföra med. Hon blev så förvånad över att få en bok i julklapp. Lite "vad gör man med den här?"-känsla över det hela. Jag visste inte riktigt vad jag skulle känna.. Åh! Skönt att inte vara ensam ♥ - Det gjorde jag med! Klättrade i träd alltså. Och lekte kurragömma! Hela tiden typ. Man satt aldrig still, och gjorde man det satt man och drack saft, åt bullar eller såg en film på vhs - en regnig dag! Men eller hur. Det är så tragiskt Att det ska vara så.... - Åh ;O Sånt blir man så ledsen över Att det inte ska uppskattas. På det sättet är jag glad över min brorson som är 9 år. Han ÄLSKAR att läsa. Lixom, ge honom en bok, bamsetidning eller något så sitter han där och läser. Och det tycker jag är fint Men samtidigt så har både han och hans lillebror och mina andra syskonbarn en massa nya leksaker, med allt vad det innebär. Och de har ipads (inte egna men deras föräldrar har som dom får låna) och allt sånt...snart får de väl egna mobiler också Själv började jag sitta vid vår stationära dator när jag var typ 14. Innan dess hade jag kanske max suttit nån timme vid datorn och spelat spel (internet visste man knappt vad det var för nått då och det intresserade en inte alls), men nu.... D: Blir som lite ledsen i hjärtat, hur fort tekniken har gått frammåt. Hur fort allt har gått, att det bara för typ 25 år sen knappt ens fanns en videobandsspelare, att mobiler var något som inte alla hade, att en dator var något väldigt nytt....Och detta var 25 år sen..... Skrämmande.... 1 jan, 2015 22:37 |
|
Frivolt
Elev 
|
Skrivet av Borttagen: Frivolt - Det är det som är så himla otäckt, tycker jag, den enormt snabba utvecklingen.. Bara en så enkel sak som telefonerna, till exempel. Förr var det ju så att när man ringde hem till en kompis, så var det till deras hemtelefon och då var det lite som en roulette över vem som svarade. Det kunde vara kompisen själv, syskonet, pappan.. och ibland var kompisen inte hemma, men det var ändå alltid någon som svarade. Jag saknar det lite, faktiskt. Trots att det inte var pappan eller syskonet man sökte, så var det ändå lite charm över "Hej det är Acela, är Jani hemma?" och var kompisen hemma, så var det liksom.. "Hej! Vill du leka?" och så lekte man. - Nu är det snarare så att man skickar ett sms, frågar om man ska hänga, och när man hänger så innebär det att båda två sitter med näsorna i sina iphones. Nu säger jag inte att det är så i alla fall, men i skrämmande många fall.. Jag minns att jag skaffade ett konto på lunarstorm när jag var 14 eller nåt. (Eller "lunar" som man kallade det. Haha. "Hej har du lunar?!" Och därefter märkte jag hur folk, mer och alltmer, fångades in och stålsatte sig framför datorerna.. Man slutade gå ut på rasterna, och jag stod därute helt själv. Jag minns att jag var jätteledsen över det.Det enda jag hade haft att göra med datorer tidigare var att jag hade spelat "Mias mattehus" på lekis, då var det en gigantisk dator, helt fyrkantig, som hummade och brummade och hakade upp sig om man gav hästen för många syltklickar på kakan han ville ha. Men eller hur!!! Det där med att man faktiskt RINGDE till sina kompisar, och frågade om man kunde leka! Och sen sprang man ut och lekte, använde sin fantasi osv. haha men precis x) Och så var man alltid rädd om nån annan svarade om det var nån ny kompis eller så haha!!Jaa, den tiden...ja, nu är det typ skicka sms och sen typ sitter man ändå med sin mobil hela tiden....Jag fick min första mobil när jag var 14, en nokia 3210 som jag typ ringde och smsade med, och spelade snake förståss...men vilken skillnad det blev när man fick en mobil Hur mycket mer man satt vi den istället för att leka..eller ja, det är ju stor skillnad nu men minns att man satt ju en stund o spelade på mobilen, mer än vad man hade gjort tidigare.Hhaha ååh..Lunar...den tiden alltså xD herregud. Ja, det va typ då jag började sitta vid datorn  Jaa, samma hääär D: Lixom, då började man sitta mer vid datorerna, man fångades in i den världen... D: väldigt tragiskt som sagt....1 jan, 2015 22:43 |
|
Bokmalen
Elev 
|
KattugglaFrivolt: Håller med! Jag minns då jag var runt fem år och jag alltid hittade på någon rolig lek med mina kompisar!
Med den ena hade vi en egen värld vi for till, haha! Visserligen är jag inte så jättegammal, men jag har också märkt att allt yngre börjar fästa sig vid elektronikens värld. Min ena kompis har helt förändrats i och med att hon fått en iPhone.  Om man är med henne sitter hon bara på telefonen, även då jag har bjudit hem henne. Ja, till och med då vi äter... Jag menar kanske inte precis att vi ska leka som småbarn, (även fast jag gillar sånt, hehe..) men man kan faktiskt vara lite social! Synd är det nog. 1 jan, 2015 22:48 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Frivolt: Skrivet av Borttagen: Frivolt - Det är det som är så himla otäckt, tycker jag, den enormt snabba utvecklingen.. Bara en så enkel sak som telefonerna, till exempel. Förr var det ju så att när man ringde hem till en kompis, så var det till deras hemtelefon och då var det lite som en roulette över vem som svarade. Det kunde vara kompisen själv, syskonet, pappan.. och ibland var kompisen inte hemma, men det var ändå alltid någon som svarade. Jag saknar det lite, faktiskt. Trots att det inte var pappan eller syskonet man sökte, så var det ändå lite charm över "Hej det är Acela, är Jani hemma?" och var kompisen hemma, så var det liksom.. "Hej! Vill du leka?" och så lekte man. - Nu är det snarare så att man skickar ett sms, frågar om man ska hänga, och när man hänger så innebär det att båda två sitter med näsorna i sina iphones. Nu säger jag inte att det är så i alla fall, men i skrämmande många fall.. Jag minns att jag skaffade ett konto på lunarstorm när jag var 14 eller nåt. (Eller "lunar" som man kallade det. Haha. "Hej har du lunar?!" Och därefter märkte jag hur folk, mer och alltmer, fångades in och stålsatte sig framför datorerna.. Man slutade gå ut på rasterna, och jag stod därute helt själv. Jag minns att jag var jätteledsen över det.Det enda jag hade haft att göra med datorer tidigare var att jag hade spelat "Mias mattehus" på lekis, då var det en gigantisk dator, helt fyrkantig, som hummade och brummade och hakade upp sig om man gav hästen för många syltklickar på kakan han ville ha. Men eller hur!!! Det där med att man faktiskt RINGDE till sina kompisar, och frågade om man kunde leka! Och sen sprang man ut och lekte, använde sin fantasi osv. haha men precis x) Och så var man alltid rädd om nån annan svarade om det var nån ny kompis eller så haha!!Jaa, den tiden...ja, nu är det typ skicka sms och sen typ sitter man ändå med sin mobil hela tiden....Jag fick min första mobil när jag var 14, en nokia 3210 som jag typ ringde och smsade med, och spelade snake förståss...men vilken skillnad det blev när man fick en mobil Hur mycket mer man satt vi den istället för att leka..eller ja, det är ju stor skillnad nu men minns att man satt ju en stund o spelade på mobilen, mer än vad man hade gjort tidigare.Hhaha ååh..Lunar...den tiden alltså xD herregud. Ja, det va typ då jag började sitta vid datorn Jaa, samma hääär D: Lixom, då började man sitta mer vid datorerna, man fångades in i den världen... D: väldigt tragiskt som sagt.... Haha, precis! Man var alltid på helspänn över vem som skulle svara och nackhåren reste sig lite om det var någon man (helt obefogat - men barn är som barn är) tyckte verkade lite läskig. Och Nokia 3210! Det var min första mobiltelefon också. Jag var stormästare i snake och jag minns att jag hade "funfair" som ringsignal.. och det var då vågen kom. Nya mobiler, nya communites att hänga på och jag kände mig alltmer ensam, tills jag till slut gav efter och skaffade internetkonton jag med, bara för att ha någon att faktiskt prata med. ._. Sen dess, så har det blivit så att den största delen av mina vänner är människor jag aldrig har träffat. Gud, som jag önskar att jag kunde ändra på det. 1 jan, 2015 22:52 |
|
Elma00
Elev 
|
  SÅG PRECIS DEN HÄR PÅ TUMBLR OCH INSÅG ATT VI INTE HAR FLYGANDE BILAR  
1 jan, 2015 22:55 |
|
Frivolt
Elev
|
Bokmalen
Åh D: Jaa, det är för hemskt Att det ska vara så....Okej, på ett sätt är den väl bra, men samtidigt har det blivit på tok för mycket av den Och på fel sätt.... Jag älskar också att leka  Bästa som finns ju  Kattuggla Hahh men precis x) Det var alltid en pärs det där haha ^^ Och nu har folk knappt hemtelefoner... D: Åh haha! jaa det va en fin mobil det Åh samma häär...lixom, man va tvungen D:på ett sätt tycker jag om det här med internet, för jag har börjat prata med så mycket underbart folk, framförallt här på mugglis, men samtidigt så finn det så mycket annat som bara skrämmer Det gör jag också Bara få typ jamen kunna springa ut o leka hela dagarna och längta tills nästa dag, så man knappt ville sova...D:1 jan, 2015 23:01 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen