@ Intresseklubben antecknar
Forum > Off Topic > Intresseklubben antecknar
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Borttagen
|
koolt (är medveten om felstavningen) själv fyller jag år den 17 dec
1 jan, 2015 19:08 |
|
Balder
Elev |
Skrivet av Solkatten: Jag såg Smaugs ödemark igår Vi ska typ ha filmkväll hemma. 1 jan, 2015 20:08 |
|
Frivolt
Elev |
Sitter och tittar på dokumentärer om Astrid Lindgren och när hon pratar sådär om när hon var barn, att det var lite som Bullerby-barnen (då hon tagit inspiration till den berättelsen från egna erfarenheter) så tänkte jag väldigt mycket på hur ledsamt det är idag. Att det är så många barn som fastnat i den tekniska världen, hur många barn får nya saker hela tiden, hur allt blir så....tråkigt på något sätt. Eller inte tråkigt men..annorlunda.
Och det får mig lite att sakna både min egen barndom och det där med att jag alltid har velat bo i Bullerbyn, alltid velat leva på det sätt som dom gör osv. Att man på den tiden lekte ute varje dag, datorer var inte ens uppfunna. Inte tv:n heller. Vi lekte mycket med fantasin, vilket man nog gör idag också men inte på samma sätt. Åh, lite sådär kvällstankar....Jag saknar min barndom Eller nått... Kvällstankar alltså 1 jan, 2015 20:29 |
|
AlbusPotter
Elev |
Här sitter jag och funderar över vilken tid jag ska gå och lägga mig för imorgon SKA JAG TILL LONDON JIPPIE!
Fast måste upp klockan 3 vilket är ett litet problem *hosthost*
En Romans I Grått ~ Drarry
1 jan, 2015 20:33 |
|
Borttagen
|
Typ ingenting positivt har hänt de senaste dagarna...? Ugh.
Och det är läskigt att vara ensam här i brorsans lägenhet. Oh well. 1 jan, 2015 20:47 |
|
Tuggrus
Elev |
MUMS! 1 jan, 2015 20:52 |
|
Borttagen
|
Skrivet av Frivolt: Sitter och tittar på dokumentärer om Astrid Lindgren och när hon pratar sådär om när hon var barn, att det var lite som Bullerby-barnen (då hon tagit inspiration till den berättelsen från egna erfarenheter) så tänkte jag väldigt mycket på hur ledsamt det är idag. Att det är så många barn som fastnat i den tekniska världen, hur många barn får nya saker hela tiden, hur allt blir så....tråkigt på något sätt. Eller inte tråkigt men..annorlunda. Och det får mig lite att sakna både min egen barndom och det där med att jag alltid har velat bo i Bullerbyn, alltid velat leva på det sätt som dom gör osv. Att man på den tiden lekte ute varje dag, datorer var inte ens uppfunna. Inte tv:n heller. Vi lekte mycket med fantasin, vilket man nog gör idag också men inte på samma sätt. Åh, lite sådär kvällstankar....Jag saknar min barndom Eller nått... Kvällstankar alltså Jag såg också den dokumentären och jag hade precis samma tankegångar som du (nästan otäckt likt faktiskt..) - När jag var liten klättrade vi i träd, lekte kurragömma och jag brukade bygga små byar till älvorna i skogen.. Hatade att sitta inomhus, hatade att glo på tv och de flesta av mina skolkamrater var likadana. Men nu? Nu är det inte alls så.. Nu dränks allt i det artificiella skenet från datorer och mobiltelefoner, och ingen har tid att leka längre. Märkte det speciellt nu i jul, faktiskt.. Syskonbarnen satt med sina apparater i knäet hela tiden och visade inte alls något intresse för julen - varken för familjen, den goda maten eller julklapparna (såvida det inte var något tekniskt..) - Jag köpte en bok till min systerdotter som är 10. "Törnrosens nyckel", hette den. Hon tittade på mig som om jag hade gett henne.. ja, jag vet inte ens vad jag ska jämföra med. Hon blev så förvånad över att få en bok i julklapp. Lite "vad gör man med den här?"-känsla över det hela. Jag visste inte riktigt vad jag skulle känna.. L'Amour et Psyché - Grattis i förskott! 1 jan, 2015 21:59 |
|
Frivolt
Elev |
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Frivolt: Sitter och tittar på dokumentärer om Astrid Lindgren och när hon pratar sådär om när hon var barn, att det var lite som Bullerby-barnen (då hon tagit inspiration till den berättelsen från egna erfarenheter) så tänkte jag väldigt mycket på hur ledsamt det är idag. Att det är så många barn som fastnat i den tekniska världen, hur många barn får nya saker hela tiden, hur allt blir så....tråkigt på något sätt. Eller inte tråkigt men..annorlunda. Och det får mig lite att sakna både min egen barndom och det där med att jag alltid har velat bo i Bullerbyn, alltid velat leva på det sätt som dom gör osv. Att man på den tiden lekte ute varje dag, datorer var inte ens uppfunna. Inte tv:n heller. Vi lekte mycket med fantasin, vilket man nog gör idag också men inte på samma sätt. Åh, lite sådär kvällstankar....Jag saknar min barndom Eller nått... Kvällstankar alltså Jag såg också den dokumentären och jag hade precis samma tankegångar som du (nästan otäckt likt faktiskt..) - När jag var liten klättrade vi i träd, lekte kurragömma och jag brukade bygga små byar till älvorna i skogen.. Hatade att sitta inomhus, hatade att glo på tv och de flesta av mina skolkamrater var likadana. Men nu? Nu är det inte alls så.. Nu dränks allt i det artificiella skenet från datorer och mobiltelefoner, och ingen har tid att leka längre. Märkte det speciellt nu i jul, faktiskt.. Syskonbarnen satt med sina apparater i knäet hela tiden och visade inte alls något intresse för julen - varken för familjen, den goda maten eller julklapparna (såvida det inte var något tekniskt..) - Jag köpte en bok till min systerdotter som är 10. "Törnrosens nyckel", hette den. Hon tittade på mig som om jag hade gett henne.. ja, jag vet inte ens vad jag ska jämföra med. Hon blev så förvånad över att få en bok i julklapp. Lite "vad gör man med den här?"-känsla över det hela. Jag visste inte riktigt vad jag skulle känna.. Åh! Skönt att inte vara ensam ♥ - Det gjorde jag med! Klättrade i träd alltså. Och lekte kurragömma! Hela tiden typ. Man satt aldrig still, och gjorde man det satt man och drack saft, åt bullar eller såg en film på vhs - en regnig dag! Men eller hur. Det är så tragiskt - Åh ;O Sånt blir man så ledsen över Men samtidigt så har både han och hans lillebror och mina andra syskonbarn en massa nya leksaker, med allt vad det innebär. Och de har ipads (inte egna men deras föräldrar har som dom får låna) och allt sånt...snart får de väl egna mobiler också Själv började jag sitta vid vår stationära dator när jag var typ 14. Innan dess hade jag kanske max suttit nån timme vid datorn och spelat spel (internet visste man knappt vad det var för nått då och det intresserade en inte alls), men nu.... D: Blir som lite ledsen i hjärtat, hur fort tekniken har gått frammåt. Hur fort allt har gått, att det bara för typ 25 år sen knappt ens fanns en videobandsspelare, att mobiler var något som inte alla hade, att en dator var något väldigt nytt....Och detta var 25 år sen..... Skrämmande.... 1 jan, 2015 22:09 |
|
Fellrendión
Elev |
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Frivolt: Sitter och tittar på dokumentärer om Astrid Lindgren och när hon pratar sådär om när hon var barn, att det var lite som Bullerby-barnen (då hon tagit inspiration till den berättelsen från egna erfarenheter) så tänkte jag väldigt mycket på hur ledsamt det är idag. Att det är så många barn som fastnat i den tekniska världen, hur många barn får nya saker hela tiden, hur allt blir så....tråkigt på något sätt. Eller inte tråkigt men..annorlunda. Och det får mig lite att sakna både min egen barndom och det där med att jag alltid har velat bo i Bullerbyn, alltid velat leva på det sätt som dom gör osv. Att man på den tiden lekte ute varje dag, datorer var inte ens uppfunna. Inte tv:n heller. Vi lekte mycket med fantasin, vilket man nog gör idag också men inte på samma sätt. Åh, lite sådär kvällstankar....Jag saknar min barndom Eller nått... Kvällstankar alltså Jag såg också den dokumentären och jag hade precis samma tankegångar som du (nästan otäckt likt faktiskt..) - När jag var liten klättrade vi i träd, lekte kurragömma och jag brukade bygga små byar till älvorna i skogen.. Hatade att sitta inomhus, hatade att glo på tv och de flesta av mina skolkamrater var likadana. Men nu? Nu är det inte alls så.. Nu dränks allt i det artificiella skenet från datorer och mobiltelefoner, och ingen har tid att leka längre. Märkte det speciellt nu i jul, faktiskt.. Syskonbarnen satt med sina apparater i knäet hela tiden och visade inte alls något intresse för julen - varken för familjen, den goda maten eller julklapparna (såvida det inte var något tekniskt..) - Jag köpte en bok till min systerdotter som är 10. "Törnrosens nyckel", hette den. Hon tittade på mig som om jag hade gett henne.. ja, jag vet inte ens vad jag ska jämföra med. Hon blev så förvånad över att få en bok i julklapp. Lite "vad gör man med den här?"-känsla över det hela. Jag visste inte riktigt vad jag skulle känna.. Jag kanske inte har levt tillräckligt länge för att "få" tänka som ni men jag tycker ändå att det är trist att det ska vara så. Att barn inte leker längre, eller i alla fall att det verkar bli mindre vanligt. Själv tycker jag fortfarande att det kan vara kul att leka t.ex kurragömma m.m. Det kommer jag nog aldrig tröttna på.
1 jan, 2015 22:14 |
|
Frivolt
Elev |
Fellrendión Äsh, spelar väl egentligen ingen roll. Är ju bara kul om de som lite yngre än en själv känner likadant! Jaa, kurragömma är ju verkligen en fantastisk lek :'D
1 jan, 2015 22:17 |
Du får inte svara på den här tråden.



Mugglarportalen