The cold in our bodies [PRS]

Hon såg på Ivan och grävde i en liten väska och tog upp tre guldmynt.
"Jag köper mig fri. " Sa hon och skakade på huvudet.
"Du äger mig inte eftersom ditt blod inte är i min kropp." Hon kastade mynten mot honom och vände sig mot vargarna. Viskade något mot dem och lade sedan en hand mot Avgrunds huvud.
"Och dessa är mina följeslagare. De kommer att skada er om ni ens lägger en hand på mig."

"Är det ett hot?", frågade Hugo fortfarande road över situationen.
"Alice, gör det inte!" Det var Rion som visade sig. Han såg oroligt på henne. Han hade inte glömt att han inte kunde rädda henne den kvällen under balen. "Det är inte värt det. dina vargar.. du vet inte vad Ivan och de andra vampyrerna är kapabla till.", suckade han förtvivlat. Han själv skulle inte sätta en finger på henne. Inte Leo henne. Men han var inte säker på de andra.
"Du kan inte köpa dig fri.", mumlade Ivan från sin plats.

Hon stannade upp och såg på Rion och såg sedan på Olivia.
"Tar ni med sakerna upp?" Frågade hon och hon såg på vargarna som såg på henne. Gnydde förtvivlat till och såg sedan mot sin häst. Tvekade och såg sedan mot Ivan.
"Låt mig få vara ifred då. Ingen idé att fråga vart vi har varit eller försöka få fram det." Hon såg Lottie försvinna med en av väskorna.
"Det kunde lika gärna varit mat?" Sa hon och höjde på ena ögonbrynet

"Jag är inte säker på att du är samma person som lämnade slottet. Du är inte dig riktigt lik, Alice. Men.. ändå så är du det.", sa Ivan och tittade rakt på henne.
Olivia försökte undvika att titta på Ivan. Hon var rädd för vad han skulle straffa henne med, att lämnat hennes tjänst så. Men kanske var hon inte ens värd att straffa? Hon tänkte iallafall inte ta reda på det.
Istället följde hon Lotties exempel och plockade med sig de resterande väskorna och försvann tillbaka till det välbekanta slottet och styrde stegen till Alices rum.

"Jag är inte samma person. Jag fick tillbaka det jag förlorat. En tid hos mitt folk som saknat mig. Vi har ätit god mat." Hon drog handen genom en del av sitt hår.
"Var det något mer eller kan jag gå?" Hon började samla ihop sitt hår och gav ett komando till hästen som lugnt lunkade mot en gräsplätt.
"Han kommer inte att rymma." Hon såg sedan förbi dem och gick in. Vargarna kom efter och morrade dovt när de passerade Ivan. Hallen var kvävande och hon tog sig upp för trapporna och började gå mot rummet.
"Ska jag följa med?" Tristan såg mot sin far och såg sedan mot Rion.
"Hon lyssnar på dig?"

"Du rör henne inte, Tristan!", fräste Rion till svar. Han ville slänga sig efter Tristan, så dumt som han hade betett sig. Han pustade ut och låtsades borsta bort något osynligt på sin skjorta. "Du har redan ställt till med nog mycket skada. Finns det ingen vettig vampyr i det här slottet?", mumlade han och började styra stegen därifrån, in i slottet igen, med Leo efter sig.

"Oj så arg du är!" Sa han och såg på honom.
"Det var min far som bad mig fästa halsbandet inte jag. Jag lyder bara order."

"Öppna fönstret är du snäll Lottie. Jag kvävs här inne. Det är så dammigt och jag mår illa..." Alice sjönk ner på sängen och Lottie var snabb att slå upp de båda fönstrena och kall luft spred sig i rummet.
"Jag är så arg." Viskade Alice och Avgrund placerade sitt huvud på hennes knä.
"Åh du kan inte göra något.."

Olivia lade ner en väska på en stol inne i Alices rum. "Finns det någon chans att kontakta din stad? Kanske Winny och de andra kan hjälpa till att ta dig härifrån?", frågade hon och lade huvudet på sne.

Hon satte sig upp och såg förvirrad ut.
"Det har jag inte ens tänkt på men är det så bra?" Det knackade på dörren och Sebastian öppnade dörren.
"Middagen kommer vara snart klar och mästaren önskar din närvaro.." Han såg på henne.

"Varför skulle det inte vara bra?", frågade hon och såg lika förvirrad ut tillbaka. Men deras samtal avbröts av Sebastians närvaro. "Jag och Lottie gör Alice klar, tack, du kan gå nu.", svarade Olivia och kastade en giftig blick åt hans håll innan han försvann därifrån.