PRS Lupple & Medi

Tristan hade rest sig och flyttat på sig innan han lät dem passera.

Hon gick in och satte sig och några minuter efter kom hon ut och såg på honom.
"Tack." Hon tog hans hand igen och gick för att sätta sig.

Dorian följde efter henne mot sätet och kunde då se en bättre överblick över planet och såg vampyren som verkade ha fått vittring på Willow. Hon såg törstig ut. Hon såg ut och ha det väldigt jobbigt och Dorian svor lågt.
Hade Willows lukt varit så maskerad av deras förut? Antagligen. Om hon inte var intresserad förut så skulle hon garanterat vara det nu.

" Var redo. " Sa han tyst på latin till familjen när han passerade innan han satte sig på sitt säte efter att Willow satt sig.

Hon spände fast sig och såg på Dorian.
"Det är inte kul när ni utesluter mig." Hon såg på honom och flinade och såg sedan på Tristan som hade ett besvärat uttryck.
"Vampyren?" viskade hon.

Dorian spände inte fast sig men hade en önskan om att ta Willow och hoppa med henne från flygplanet. Inte för att det var en speciellt sund grej att göra men han ville bort härifrån.
Han antog att inget skulle ske nu- det vore ju bara idiotiskt av henne men han ogillade att hennes nyfikenhet och intresse skulle kunna orsaka problem senare.
Å andra sidan om hon var ung så skulle hon kanske inte kunna hindra sig och de skulle ha en situation här på flygplanet.
Han såg på Willow och nickade sakta.
"Jag tror hon hittade dig. " Sa han lågt och kände hur doften av vampyren kom närmare dem.

" Vilket sammanträffande. Iväg på affärsresa?" Sa hon med ett nyfiket leende och såg på dem men också på Willow.
Lathan mötte hennes blick, verkade studera henne.
"Nej familjeresa. " Sa han med ett svagt leende och hon såg på Maria, Alexander, Lathan, Tristan och Dorian. Och insåg problemet hon hamnat i.
De alla var här tillsammans. Hon var själv.
"Ursäkta mitt misstag." Sa hon i en kort men ändå vänlig ton innan hon vände på klacken och gick tillbaka till sin plats.

Hon såg på vampyren och kramade Dorians hand och hon såg sedan bort.
"Känner ni henne?" Viskade hon och hon smekte hans handrygg med tummen, allt för att göra sig lugn. När hon väl lugnat ner sig lutade hon sig mot honom och slöt ögonen och suckade.
"Skydda mig är du snäll. Jag litar på dig."

Dorian såg på henne när hon vandrade bortåt och morrade lågt. Varför hade hon kommit hit och gjort Willow upprörd?
Han såg på de andra och ingen verkade ha möjlighet att svara på vem hon var och han vände sig sedan mot Willow.
"Ingen vi känner." Sa han tyst och la armarna om henne för att hon skulle känna att han var nära.
"Jag ska skydda dig." Viskade han och pussade hennes huvud och slöt ögonen och upprepade orden som ett mantra i sitt huvud.

Hon kurade ihop sig och lekte med hans tröja och såg upp på honom.
"Jag tror hon inte skulle kunna bita mig i halsen iallafall. Jag har mitt halsband på mig." Hon såg på skärmen framför sig.

Dorian nickade sakta lät henne sitta där och leka med hans tröja han hade inget som helst emot det.
" Det finns andra vener på kroppen som går lika bra att bita i." Viskade han lågt men nickade mot henne.
"Jag tror inte hon skulle göra något. Kanske bli bekant. Du vet att vissa har med människor som en blodbank. Vart de än går. Hon kanske ville få lov. " Sa han tyst. Men sa sen inget mer- hon behövde inte veta detta.

"Blodbank?" Hon såg på sin arm och såg sedan skrämd ut.
"Dorian... jag var en blodbank." Hon satte sig upp och fumlade med spännet och såg panikslagen ut.
"Jag måste upp." Hon såg panikslagen ut och kände Tristans hand på sin axel och hon sjönk ner och skakade.

Dorian såg på henne såg hennes skärrade blick och han förstod att hon hade lagt ihop pusslet. Och han hatade sig själv för att han hade sagt det ordet. Att han hade varit så tanklös.
Dorian fångade in henne i sina händer och lyfte över henne till sitt knä och höll om henne.
" Willow. Fokusera på nuet. Du är inte det nu. Du kommer aldrig vara det igen. Vi älskar dig. Jag älskar dig. Du är här med mig - Dorian. "Viskade han och smekte henne över armarna och pussade henne lätt på axeln, det var ju det han kom åt just nu. Även om hennes halsband brände mot honom så höll han kvar henne. Han höll ut.
Han började tyst sjunga till henne och försökte vagga henne för att lugna ned henne.