wolfy & rollspelare prs

”Du ville ju att jag skulle distrahera dig,” fnös han och putade barnsligt med underläppen innan han rätade på sig, fick hålla händerna i styr tills de var ensamma. Vilket var något han väntat på största delen av kvällen. ”Vad var det som hände på den där festen då?” Det skulle kanske vara bra om han hade något hum om vad som skett så han inte sa något som uppfattades som dumt.

"En kille, Simon, försökte typ stöta på Gia men hon vägra för Simon är äcklig. Han har typ försökt tvinga sig på alla och asso usch... Men iallafall, så han la piller i hennes dricka och hon var helt borta men Olivia och Jenny löste det men jag tänker döda Simon och se till att Gia är okej." sade hon och lutade huvudet mot hans axel. Hon var lite av mamman i gruppen som såg till att alla mådde bra och liknande.

Jonathan såg på henne en lång stund samtidigt som hans hjärna gick igenom informationen. Festerna som ordnades på hans skola hade varken huvud eller fötter, och det verkade inte de som människorna ordnade heller ha.
”Ingen ska dödas,” skrattade han och klappade henne på armen, ”men Gia får vara lycklig som har vänner som dig, Olivia och Jenny.”

"Han försökte på mig en gång, Jonathan, men jag hade inga bevis eller vittnen. Jag tänker döda honom för min skull, inte Gias." sade hon och tittade ut från fönstret. Hon svalde hårt och inväntade hans reaktion, antog att det skulle vara illa.

Hans blick mörknade märkbart då hon berättade att idioten försökt sig på henne en gång, det var det lilla som krävdes för att han skulle ändra inställning helt och hållet.
”Du ska inte döda någon utan istället vara där för Gia.” Jonathan tog gärna hand om problemet istället.

"Nej, Jonathan. Du ska inte gå nära honom, okej? Jag är seriös, du håller dig långt ifrån det här." sade hon och kollade allvarligt på honom. Hon tyckte att han var skyldig henne att hålla sig undan då hon låtit bli hans moroivän som var en bitch.

Han tyckte att det var alldeles för sent för henne att säga att han inte skulle lägga näsan i blöt, han var medveten om situationen och han ville inte låta det vara.
”Eller vad?” frågade han och höjde utmanande på ena ögonbrynet.

"Eller så släpper du av mig i stan och glömmer mig helt." sade hon och kollade allvarligt på honom. Hon visste vilka typer av människor som Simon umgicks med och hon ville verkligen inte att Jonathan skulle hamna på deras radar då han redan var ovanlig nog. "Jag lät bli hon Nadine eller vad fan hon heter, kungliga kärringen för din skull. Du håller dig långt borta från det här för min skull." sade hon kallt.

Jonathan spände käkarna, tyckte inte alls om att hon hotade honom på det här sättet. Gjorde någon henne illa så ansåg han det vara hans plikt att se till att saken inte upprepades, vare sig det hänt före han kommit med i bilden eller efter.
Han svarade henne inte utan såg bort från henne, behövde lite tid för att fundera hur han skulle göra med saken utan att hon fick reda på det.

"Jag är seriös Jonathan, om jag får veta att du ens kollat på Simon kommer jag lämna dig." sade hon allvarligt och vände hans ansikte mot sitt. "Jag vet att jag sällan snackar seriöst men jag är verkligen allvarlig nu." sade hon sedan och granskade hans ansikte.