prs med ingetledigt

- Oroad dig inte, du blir inte kvar här länge, flinade Simon.
- Du svarade inte på min fråga, sa jag med dold irritation.
- Här är det vi som ställer frågorna, sa Jonte hotfullt.

(Okej, vi kör på något sånt)

( Dom kan ju ge sig iväg till Jacks och Becas hus nu direkt)

Jag somnade igen.

(Visst ska bara...)

- Varför kom ni hit egentligen? Frågade jag argt.
Ingen svarade på det heller vilket fick mig att gissa att det inte fanns något vettigt svar på den frågan. Jag blundade och låtsades inte om dem.

Jag sov oroligt i Jacks säng.

Hannes perspektiv

Vi åkte till Jacks hus igen. Vi hade planerat så gott som allt, hans lillasyster, Rebecka, Becky eller något sådant skulle vi föra till Simons hus. Nu när Jack var ur vägen skulle allt vara mycket lättare.

Jag vaknade och satt på mig en av Jacks tröjor.
Bara tanken på Jack fick mig att gråta.
Jag låg och storgrät i sängen.

Vi smög försiktigt runt utanför huset, det var inte bara att klampa in ifall hon hade telefon redo. Jag stannade framför det enda fönstret som var tänt, Jacks rum.

Jag satt mig upp och drog täckte omkring mig.

Jag vinkade åt killarna att följa efter mig. Försiktig smög vi oss fram till dörren igen. Dörren var olåst så det var lätt att bara smyga sig in.

Jag bara stirrade på väggen med tårarna rinnandes ner för kinderna.
All livsglädje hade försvunnit och kvar var bara ett tomt skal.