De utvalda

"Du får ta igen det när det är över" sa Ethan uppmuntrande. Han la armarna om henne och drog henne intill sig medan du kysstes. Men de kunde inte vara fullt så nära som förut då magen kom i vägen en aning, även om det inte var så fruktansvärt stor ännu.

Eletha nickade, "Jo, jag får väl göra det, men ja, troligen det jag kommer tappa humöret på." sa hon och la armarna om honom, magen hade de mellan sig inte för att den var stor, men den kändes.

Ethan släppte till sist på kyssen och log stort. Han la sina händer på hennes mage sedan. "Hur känns det egentligen? Att ha en levande människa i dig?" frågade han och såg upp på henne med glädje i blicken.

Eletha mötte hans blick med ett leende, "Vet inte, ibland känns det konstigt och ibland tänker man inte på det. Men jag har mer varit borta med febern att jag inte tänkt på det." sa hon fundersamt och lutade sig mot honom. "Hur känns det att bli far då?" frågar hon leende.

Ethan la armarna om henne. "Jag hoppas febern är borta nu" log han. Han log sedan ännu större. "Underbart" svarade han och la sitt huvud mot hennes axel. "Det är så underbart". Hans ena hand smekte henne över magen igen.
"Mor kommer säkert besöka dig mycket för att hjälpa till också, hon har säkert kvar sakerna som jag och mina bröder hade från när vi var barn, kläder och någon vagga":

Eletha log och la sin hand vid hans på magen, "Vårt barn." log hon och gäspade stort, hon var trött och mycket energi gick bara till att röra sig. "Den är nog borta." sa hon trött om febern, "Hon kanske inte tog med sig allt? Men det skulle underlätta, jag kan inte sy eller något sådant där som man ska göra i ett hushåll." sa hon bekymmersamt.

Ethan la sig sakta ner med henne i famnen. "Vaggan har hon nog med sig, den gjorde far och den var tydligen inte lätt att göra" sa Ethan lugnande. Och han kunde säkert be sin mor att sy lite kläder och annat till barnet.
"Sov du nu" log han. "Jag ska gå och prata lite med mor och se hur de har det, men jag är snart tillbaka". Han satte sig upp och la en filt över henne. Tristan hoppade direkt upp till Eletha och burrade ihop sig vid hennes mage.

Eletha nickade, "Din mor kanske kan lära mig då jag förmodligen inte kan något annat under graviditeten?" sa hon frågande och gäspade lätt innan hon smekte Tristan mjukt, "God natt." mumlade hon tyst innan hon slöt ögonen.

"Jag kan fråga henne" sa Ethan mjukt och reste sig från sängen helt. "Godnatt, sov ordentligt" sa han sedan tyst innan han gick ut ur rummet och ner. Han kom ut ur värdshuset sedan och strax stod han i sin familjs nya hem.
Hans far och mor packade upp och förberedde lite mat, hans bröder for bara runt, exalterade över allt som hände.
"Mor, har du kvar den gamla vaggan? Och kanske några av babykläderna?". Hans mor nickade och öppnade upp en påse som var fullt med en massa små stickade babykläder, till pojkar. Hans far kom sedan bärandes på den gamla trävaggan.

Eletha somnade nästan genast då han gick, hon var utmattad och Tristan och barnet höll henne sällskap. Hon drömde om ett eget hem, en stuga, kanske i byn här, nära de hon älskade. En egenstuga med Ethan, deras barn Tristan och hästarna. Kanske odla upp någon åker längre bort, det lät så mysigt att hon log då hon sov med handen beskyddande om sin mage.