Skriv vad du GRYMT GÄRNA VILL SÄGA TILL EN SPECIELL PERSON MEN KAN INTE-TRÅDEN

Ehm varför är du så konstig???

jagälskardigjagälskardigjagälskardigjagälskardigjagälskardigsåmycketsåjagsaknardigsaknardigsaknardigsaknardigförjagälskardigochdugörsåjagblirsågladochunderbarförduärsåunderbarochjagvillintemisstadig.

Förlåt ännu en gång.

J:

Ditt meddelande gjorde mig arg. Det bevisade bara att du var en av dom som bara hade sätt min yta och bara hört saker som jag sa för att jag "skulle" vara sån. För jag är inte sådan påriktigt. Du om nån borde veta det.

Jag älskar dig

Till P:
Jag hatar dig. Jag tycker fruktansvärt synd om de stackars barnen som är tvungna att ha dig som lärare nu, men jag är samtidigt väldigt glad att du inte jobbar kvar här.
Minns du när du räckte ut tungan åt mig när jag hade fel på en fråga? Minns du när jag redovisade och du sa: "Du kan bara vara tyst, eftersom att det bara är lögn alltihop" och jag började gråta? Minns du när du visade upp L´s arbete och sa: " såhär ska det inte se ut" och berättade sedan att att det var L´s? Minns du när du bara skakade på huvudet när någon hade rätt på en fråga? Minns du när du sa att jag fick kvarsittning när jag inte fick det? Minns du alla gånger du gjorde mig ledsen? Om du minns allt det där och mycket mer kanske du förstår hur mycket jag hatar dig.

E: Saknar dig.

MP: Ska sluta gå till dig tror jag. Du förstår ju fan inte nånting.

MK: När kommer du komma tillbaka? Du har ju varit borta i snart en månad.

Detta är till alla i min klass, men för att göra det mer personligt, Anja♥.


Det var mitt trevliga meddelande!

Vi vill hjälpa dig, det är klart att vi vill, men det känns faktiskt som att du söker uppmärksamhet när du berättar för alla om hur hemskt det är. Jag menar... Instagram? Seriöst?

Jag vet att jag har bestämt mig för att inte bry mig om killar för att jag helt enkelt inte orkar. Det är ju mina vänner som gör mig glad, får mig att skratta.
Jag har försökt intala mig själv att jag inte bryr mig om vem du kramar, att du skickar gulliga sms till T, att jag inte är intresserad av dig på det sättet. Jag trodde att det stämde också. Men jag är inte säker, inte efter vad som hände idag.
Jag och T diskuterade, hon blev nog upprörd för hon gick. Jag ropade inte, följde inte efter. Du gjorde det.
När hon gått mådde jag dåligt. Du tror att jag inte är någon bra vän, du tycker att jag är taskig, eller hur?
Men vad du inte vet är att jag tackade nej till skjuts hem bara för att jag skulle kunna hålla T sällskap när vi väntade på bussen, när det snöade och var kallt.
Jag kan inte bara berätta det för dig, för det skulle bara vara konstigt. Du kommer aldrig få reda på det. Du kommer tro att jag är okänslig.
Och jag har försökt övertyga mig själv om att jag inte behöver bry mig om vad du tror om mig, det händer ju inget mellan oss. Men jag gör det och det är så jävla jobbigt. Du är inte ens snäll mot mig. Du är inte dum, men inte snäll.
Du är snäll mot T, men hon har redan en pojkvän. Och vad är det som händer mellan dig och V?
Jag var den första som upptäckte allt det fina i dig, det vet jag att jag var.
Men nu är massa tjejer på dig, du som alltid varit lite "töntig". Inte "cool" i alla fall.
T har själv sagt att du var min typ av kille. Du passar inte med henne. Hon är bara tillsammans med populära killar. Hon skulle aldrig kunna älska dig som jag.
Och V? Seriöst? Vad vet du om henne? Vad vet hon om dig? Ni känner knappt varandra. Jag såg er kramas. Jag har känt dig länge, jag vet massa saker om dig, jag vet hur du kommer reagera i många situationer, jag kan förutspå vad du kommer säga. Det kan inte V göra, för HON KÄNNER INTE DIG.
Jag är så himla sur på dig, men ändå önskar jag inget annat än att jag ska bli den nya tjejen som du skickar gulliga sms till och kramar.
Du har blivit en jävla player, men jag kommer alltid älska dig. Tyvärr.