Kayla Lewmoon

meer !

någon som vill läsa min ff?

den heter: vampyren på hogwarts

du har redan frågat det!

förlåt då!!!!

inte bråka!
---------------
Kapitel 12. konsten att spionera

- Var fick du den ifrån? Frågade Milenne, förvånat.
- Jag fick den från min pappa. Och han fick den av sin pappa. Den har liksom gått i släkten, sa Harry.
- Fuskigt! Sa Milenne.
- När ska vi göra det då? Frågade jag, som fortfarande var lite chockad över hur han kunde försvinna.
- Ikväll! Utbrast Harry.
- Men... vi kan väl inte bara ta på oss den och gå ut och trotsa alla regler? Tänk om vi får avdrag!
- Ingen ser oss under den här! Sa Harry och höll upp manteln.
- Men får vi plats alla tre i den då? Frågade jag oroligt.
- Ja, den är jättestor! Sa Harry och visade hela.
Som sagt så var den det. jättestor. Under den skulle vi plus en till få plats utan problem.
Jag suckade.
- Okej, vi gör det ikväll!
I samma stund kom Seamus in i rummet.
- Ånej! Mumlade Milenne.
Harry slank snabbt ner för soffan och in under den.
Som tur var såg Seamus aldrig Harry. Men dessvärre satte han sig i den soffan som Harry gömt sig under, istället för att gå till sovsalarna som Harry, jag och Milenne hade hoppats på.
Men då fick jag en idé.
- Onsynlighetsmanteln! Mimade jag till Harry och han nickade.
I nästa stund var han försvunnen.
Jag och Milenne reste oss upp öppnade och öppnade dörren så att Harry kunde slinka igenom.
När vi var ute tog han av sig manteln.
- Det är bäst att du går till ditt sällskapsrum, sa Milenne.
- Okej, sa Harry. När brukar alla ha gått och lagt sig i erat sällskapsrum?
Jag och Milenne tänkte efter.
- Svårt att säga, men vid tolv ungefär, sa Milenne.
- Bra! Då ses vi här klockan tolv då, sa Harry och slank sedan iväg.
Vi väntade en stund för att inte väcka misstankar, och gick sedan in igen.
Vi fördröjde tiden med att prata, göra läxor, spela knallkort och stirra rakt fram av trötthet, och det dröjde länge innan uppehållsrummet var helt tömt. Som tur var så var klockan ungefär 12, när den sista drog sig mot sovsalarna.
Jag pustade ut.
- Äntligen! Utbrast jag.
Vi gick ut ur sällskapsrummet och utanför stod Harry och väntade på oss.
- Kom! Sa han och slängde manteln över dom.
Det var lite svårt att gå flera stycken under en mantel, man var tvungen att tänka på att inte gå för snabbt eller långsamt.
- Vet vi ens vart vi ska? Frågade Milenne plötsligt.
Både Harry och jag tvärstannade, så att Milenne var nära att gå förbi oss ut ur manteln.
- Det glömde vi helt bort! Utbrast Harry.
- Det blir avdrag för dom som är ute efter utegångs förbudet! Ljöd en röst.
Professor Snape uppenbarade sig.
Jag fnissade tyst.
Snape kollade sig förvånat omkring, när han inte såg någon. Sedan vände han sig om och gick iväg.
- Kom! Väste Milenne, och vi började följa efter Snape.
Vi gick ett tag och kom tillslut fram till en staty.
- Citronsorbet! Sa professor Snape, och statyn flyttade på sig.
Bakom fanns en spiraltrappa, som Snape började gå upp för.
Vi följde tyst efter.
När vi kom upp stod vi framför en dörr.
Snape knackade på den och en röst ljöd i rummet,
- Kom in!
Snape gick in och vi följde efter.
Rummet var stort, med ett skrivbord, en fågel i en bur, och en massa andra saker. Vid skrivbordet satt samma man som vid festmåltiden, och undersökte en guldig ring.
- Hej Severus, sa han utan att lyfta blicken.
- Sir... har ni kommit på något än?
- Tyvärr Severus, jag kan inte bara sparka ut en elev sådär, utan att den gjort något, sa mannen och lyfte blicken.
- såklart professor Dumbledore, men har ni någon annan idé? Frågade Snape hoppfullt.
- Tja... ni får helt enkelt strunta i det, och fortsätta som vanligt. Det väcker mer misstankar om du håller på såhär, sa Dumbledore.
- Tack Sir! Sa Snape utan att se det minsta tacksam ut och gick mot dörren.
Vi flyttade snabbt på oss och följde efter honom ut.
Vi gick ut och kom ut i korridoren igen
Jag var jättetrött nu. Jag gäspade stort.
- Vem där? sa Snape och tog upp trollstaven.
Då råkade manteln glida av oss. Snape stirrade på oss.

åhh... det kan inte sluta sådär!!! mer!

MER!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Bra!
bevakar

haha mer