Djupare diskussioner

pandan Angående Ron: Jag håller med dig till viss del! Jag hade gärna sett Ron fått sin tid i rampljuset under kriget, ungefär på samma sätt som i första boken, där han är väldigt strategisk. Jag läste mycket om det här på tumblr, om just att Ron hade kunnat vara mer än vad han blev i böckerna, och på vissa håll kan jag faktiskt tycka detsamma. Just att han skulle få vara den strateg i kriget han startade som hade varit en symbolisk sak för hans karaktärs utveckling. Men det är ju också en stor del av Ron och vem han är. Att hans bröder alla har gjort någonting speciellt; han får inte chansen och det är det som skapar den Ron vi får se i serien. Han har extrema identitetsosäkerheter och det är så vi får se honom växa under sju år. Han är ju på det sättet en kontrast av Harry. Harry vill ha det som Ron har; en stor familj full av kärlek. Ron vill ha det som Harry har; en stund i rampljuset (han ser ju bl.a. sig själv som Quidditchkapten i Mirror of Erised) han vill vara populär och främst av allt, sedd.

Snape är ju en oerhört komplex karaktär. Jag förstår hans bitterhet (och således också delar av hans motiv till vissa handlingar även om jag inte rättfärdigar hur han beter sig stundtals), men jag har alltid velat kalla honom "antihjälte". Alla de där egenskaperna beror ju också på hur man ser på de olika begreppen.
Han är på sätt och vis faktiskt lojal mot Lily även om det kan tyckas som att han beter sig väldigt illa gentemot henne. Att han kallar henne smutsskalle bör ses i ljuset av att han blivit arg, ledsen, sårad, utskrattad och oerhört förnedrad av marodörerna precis innan. Alla har vi väl någon gång sagt dumma saker till personer vi tycker om för att vi varit provocerade. (Jag orkar inte dra min analys av hur jag tror mobbningen påverkat Snape en gång till och vilka fel jag tycker folk omkring honom gjorde. Ni får leta upp mina andra inlägg om saken.) När han berättade om profetian för Voldemort hade han nog inte heller en tanke på att Lily skulle kunna drabbas av den. När Voldemort valde att gå efter The Potters och när det blev uppenbart att Lily svävade i livsfara bad han ju för hennes liv, vilket i förlängningen räddade Harrys liv.
Ja, i grund och botten är han oerhört självisk, men jag tror att det är något som "växer bort" med tiden hos honom även om han nog kanske aldrig förstår det själv. Det finns ett stycke i The Prince's Tale som jag tycker bevisar detta:

"Don't be shocked, Severus. How many men and women have you watched die?"
"Lately, only those whom I could not save", said Snape. He stood up. "You have used me."
"Meaning?"
"I have spied for you, and lied for you, put myself in mortal danger for you. Everything was supposed to be to keep Lily Potter's son safe (---)"

Det händer något med hans titulering av både Lily och Harry i det här stycket. Lily har tidigare alltid fått heta Lily Evans även i de minnena där hon uppenbarligen redan gift sig med James. Harry blir likadant alltid James son. Det är som att han tidigare inte vill erkänna vare sig Lilys äktenskap med James eller att hon faktiskt också har barn med honom. Det faktum att han säger Lily Potter och även kallar Harry hennes son känns som ett bevis för att han har förändrats i sin inställning gentemot både Lily och Harry; även om han säkert inte är riktigt medveten om det själv. Han har börjat bry sig om andra (även Harry som det verkar) tillräckligt mycket för att försöka förhindra att de dödas ("Lately, only those whom I could not save" och han visar ju också uppenbar motvilja att döda Dumbledore. Det är som att han, liksom Harry, alltmer börjar förstå att det inte bara handlar om Harry (eller Lily) utan att det hela är mycket större än så och att Dumbledore har en plan för hur man ska kunna "rätta till" allt igen och att det är bäst att han håller sig till den, vilket gör honom lojal mot Dumbledore som uppenbarligen litar fullständigt på honom (vilket han också säger åt Harry att göra) och som också har "format" honom till sin högra hand. Minns att jag läste en karaktärsanalys av ett fan på internet vid något tillfälle: "He never betrayed Dumbledore once he had won his trust."
Snape uppvisar också klassiska drag av en riktig dubbelagent. Det att han faktiskt ger riktig information om när Fenixorden ska flytta Harry från Privet Drive till dödsätarna är en strategi som kommer från (den döde) Dumbledore. Nu kan man ju säga att ett porträtt av Dumbledore inte är Dumbledore, men faktum är att trion (och för den delen Dumbledore själv) behandlar porträttspersonerna lika mycket som deras levande motsvarigheter som Snape gör. Det fanns flera brittiska dubbelagenter under andra världskriget. Dessa gav riktig information om de allierade till tyskarna, men höll undan med tillräckligt mycket för att tyskarna inte skulle kunna dra nytta av informationen egentligen.

"I have spied for you, and lied for you, put myself in mortal danger for you.”

Detta citat uppenbarar enligt mig en sida hos Snape som inte är vare sig självisk eller feg enligt min mening. Det är inte vem som helst som kan vara dubbelagent på det sätt som Snape kan. Hans kunskaper i ”occlumency” och ”legilimency” (Sorry! Orkar inte kolla upp svenska orden för det.) gjorde honom till den ”ultimata” spionen. Voldemort är ju trots allt inte vilken fiende som helst utan en som kan ”läsa tankar” och således avslöja spioner, vilket gör att de egentligen lever extra farligt. Meningen ovan säger ju också en hel del om att han har börjat se lite annorlunda på saker och ting. Han säger att han spionerat och ljugit och utsatt sig själv för livsfara – inte för Lilys, utan för Dumbledores skull – och för att Dumbledores krigsstrategi ska fungera.
Smart och logisk är väl ganska självklart egentligen. Redan när han var 16-17 år började han hitta på hur trolldrycker skulle kunna utvecklas och bli väldigt mycket bättre och han började även experimentera och skapa egna trollformler. Hermione berömmer ju också hans logik i uppgiften med trolldryckerna i PS och säger att trollkarlar inte brukar vara logiska alls i princip – en liten hint om Snapes mugglarbakgrund.
Hans list visas ju också inte minst i hur han ger Harry Gryffindors svärd. Just den här sekvensen i DH visar ju på flera sätt att Snape är annorlunda gentemot övriga dödsätare. Snape kan ju dels bära svärdet som ju är till för gryffindorare. Och dels är han den enda dödsätare som kan kasta en patronus. En patronus som dessutom är så kraftfull att Harry, trots att han befinner sig i en situation där det kan vara förenat med livsfara att lita på främlingar (och främmande magi), aldrig tror att det rör sig om svartkonster.

Snape gör en hel del fel val i sitt liv. Det finns dock en mening där Jo beskriver Snapes och Voldemorts reaktion på samma sätt. Dock är vad de gör av det helt olika, vilket gör att deras framtid blir helt annan mot den andres.
I ett av minnena om Tom Riddle på barnhemmet när Dumbledore pratar om den Läckande kitteln i HBP står:

“You will be able to see it, although Muggles around you, the non-magical people, that is – will not. Ask for Tom the barman – easy enough to remember, as he shares your name –“
Riddle gav an irritable twitch, as though trying to displace an irksome fly

Och i The Prince’s Tale när Dumbledore säger till Snape att Harry kommer överleva attacken i Godric’s Hollow har JKR uttryckt sig på följande vis:

With a tiny jerk of the head, Snape seemed to flick off an irksome fly

Skillnaden mellan Voldemort och Snape ligger, som sagt i hur de hanterar den “irriterande flugan”. I Voldemorts fall handlar det ju om hans egen mänsklighet och den gör han allt för att fly ifrån. Han ändrar sitt namn, förstör sin identitet, delar sin själ och blir något annat än människa vilket till slut leder till att han förintas.
Snape däremot tar sig an sin ”fluga”, d.v.s. Lilys levande son (alltså Harry). Även om han inte visar honom någon som helst kärlek (och Harry är ju egentligen väldigt kärlekstörstande när han kommer till Hogwarts och att han inte får någon som helst kärlek av Snape bidrar nog till hans negativa bild av honom), så skyddar han honom och tränar honom - och även utmanar, skäller ut och läxar upp honom, inte alltid helt rättvist, men kanske bör ses som ”tough love”. Något som Dumbledore utövar gentemot honom själv (”You disgust me”, said Dumbledore and Harry had never heard so much contempt in his voice. ) (Detta bör inte ses som ett försvar av Snapes beteende, men kan vara en förklaring!)
Ett genomgående tema i DH är ju faktiskt också ånger och försoning. Vi ser det hos Petunia och Dudley, hos Grindelwald, hos Pettigrew, hos Dumbledore och inte minst hos Snape ”Is this remorse Severus?”). Snape behövde ju egentligen inte visa Harry sina minnen av Lily. Det enda han behövde ge Harry (för att fullfölja Dumbledores plan) var ju att visa honom det minne där Dumbledore berättar att Harry är en horrocrux. Snape vill, utöver detta, få Harry att förstå honom. Vilket ju Harry gör och Snape ger ju honom också en annan förståelse för Voldemort. (”But he was home. Hogwarts was the first and best home he had ever known. He and Voldemort and Snape, the abandoned boys, had all found home here”) När Dumbledore och Harry går igenom minnena med Tom Riddle i HBP frågar ju Dumbledore om han inte kan ha lite medlidande för Voldemort eftersom Merope dog i samband med att han föddes och Harry svarar då blankt nej i princip. Snapes minnen verkar ju ha fått honom att ändra uppfattning och han har insett den koppling som finns mellan honom, Voldemort och Snape.
Som sagt kan jag förstå det där med egenskaperna och de olika elevhemmen. Däremot tror jag faktiskt inte att det har något som är unikt för Snape och jag tror, som sagt, att han förvärvade en hel del av egenskaperna ”under resans gång” snarare än hade dem medfödda. Jag tror också att andra kan utveckla de egenskaperna också under vissa omständigheter.

Ang. diskussionen om Ron: Jag orkar inte!!!

Och till er som klagar på att det här är för långt: Strunta i att läsa och kommentera det! Jag har suttit sen 14.00 och tänkt ut och letat upp allt i böckerna. Jag är fullkomligt medveten om att det blev långt och undanber mig därför kommentarer i stil med: ”Vad långt du skriver!”

Skrev grymt lång men sen försvann det. Skulle ge dig ett plus om jag kunde; får återkomma imorgon.
Under tiden;

^Haha! Tack för applåden! Det är irriterande när det försvinner. När jag skriver längre inlägg brukar jag skriva i word och sen klistra in och fixa till.

EDIT: Jag hoppas jag förklarade hur jag ser på det så att ni förstår något av det åtminstone...

Milanima Cred till dig.

_____________________

Läser om fjärde boken och jag reagerar alltid vid Igor karkaroff. Är det bara jag eller varför känns han så fruktansvärd värdelös? Är det för att Dumbledore överglänser honom? Är det för att han är en kappvändare? Jag förstår inte varför han känns så sjukt otillräcklig, speciellt som rektor.

Sedan tänkte jag på Regulus Black, varför hamnade inte han i Gryffindor han också? Jovisst han gick med dödsätarna, men han avslutade sitt liv med ett hjältedåd och lät en husalf leva istället för han, är inte han mer lik en Gryffindorare än äcklet Peter? Peter som inte lyfter ett finger för att hjälpa andra, förutom i slutet där en sekunds tvekan gör så att han stryper sig själv.
Eller var det så att Regulus inte ville bli som sin bror? Hatad av föräldrarna, han var sämre än sin storebror men vill bli "mammas pojke" och i stället för att hamna i Gryffindor som det var tänkt, så önskade han sig in i Slytherin, precis som Harry fast tvärt om? Bara en liten tanke, för Regulus avslutade verkligen sitt liv som en ur Gryffindor.

Känns ganska troligt att han ville överglänsa sin storebror i något och valde Slytherin, när han egentligen skulle hamnat i Gryffindor. Tänker jag för mycket eller kan detta vara troligt? Vad tror ni?

pandan
Åh där fick du till det ännu en gång! Älskar hur du tänker, det är saker som jag aldrig ens reflekterar över som du tar tag i och diskuterar. Jag tror som du säger, att Regulus kanske inte ville bli som sin bror, han ville gå sin egen väg. Slytherin kanske samtidigt var det rätta för honom även fast han visade mycket Gryffindor-egenskaper. Gryffindor och Slytherin är ju som sagt väldigt lika på många plan och människor från dom två elevhemmen brukar ha mycket gemensamt, åtminstone något gemensamt.

Sedan håller jag med dig om att Peter inte borde ha hamnat i Gryffindor. Hittar ingenting hos honom som borde vara där. Jag tycker isåfall att Regulus passade in i Gryffindor mer än honom.

Det här med elevhem är verkligen svårt tycker jag. Många passar in i fler elevhem och det är svårt att egentligen avgöra vilka egenskaper som väger starkast och varför man hamnar i vilket elevhem. Jag tycker att det är intressant att spekulera kring varför en viss person hamnade i ett visst elevhem. Det finns så otroligt många som man känner har "hamnat fel" innan man tänker efter en extra gång. Varför hamnade den personen i det elevhemmet? Sådana diskussioner kan bli intressanta!

Håller med till tusen med er.
Varför var Peter i Gryffindor? Inte finns det ett gnutta mod i hans själv?
Fast och andra sidan.. skulle han passa i Ravenclaw?
Nej..
Slytherin?
Nja.. nej..
Hufflepuff?
Verkligen inte ..

expelliarmus

Jo tycker också det här med elevhem är väldigt intressant, men det är så svårt och inexakt att det blir jobbigt - då några kan ha valt sitt elevhem, så man vet inte riktigt hur hatten egentligen tänker.

Men tycker vi fick veta på tok för lite om Regulus, han var en karaktär som dök upp och förbrukades över ett kapitel, trotts att han enligt mig är riktigt intressant och jag vill veta varför han bestämde sig för att förråda Voldemort. Hur han kom på Horrocruxerna och hur han lyckades ta sig igenom grottan - den var ju väldigt skyddad, så helt obegåvad var han ju inte - trotts att jag tyckte Sirius framställde honom som det, tyvärr.

Nej, Regulus kommer alltid vara en av de bortglömda hjältarna i Hp-serien, tyvärr. Väldigt intressant att spekulera kring, dock.

Håller med återigen. Att han liksom bara var med ett kapitel, som förövrigt inte ens var med i filmen.
Jag förstår inte varför dem inte tog med Krakes berättelse, jag fann den intressant och viktigt.

Samma, så djävla drygt att de tog bort berättelsen, tråkigt att man aldrig fick se Krake som snäll, tråkigt att han inte tog sig till Hogwarts och tråkigt att man aldrig fick se husalfsarmén ledd av Krake, i filmen.

Hade ju sett fram emot Husalfsarmén. ;_;