[PRS] Back to shcool

"Vad i helvete har du varit?!" frågar jag
"Jag sa ju matte innan sherlock"säger han retsamt tillbaka
"Jag menar på riktigt"viskar jag till honom
"Men matte sa jag ju ditt jävla kötthuvud!"väser han tillbaka
"Aja"säger jag och vänder mig mot Lydia
"Asså på riktigt, vad gör de här idioterna vid vårt bord?"frågar jag ganska så högt så bara Ren hör
Ren ansiktes uttryck blir genast nerstämt och han blir genast tyst. Haha! Nu kan han väl äntligen sticka härifrån!
"Din hjärna värkar inte funka så bra idag, men Niki sa att hon bjöd in dem"snäser hon mot mig
"Jag tänkte bara att de kanske en dag, om vi fortsätter göra såhär, blir mer populära än dig..."säger jag och gör mitt haffa-alla-guzz-men-samtidigt-trösta-brudarna-leende
Lydia blir lite vit i ansiktet och det ser ut som om hon tänker på att det faktiskt skulle kunna hända. Men i nästan samma sekund blir hon vanlig igen och säger till mig att det bara är idag. Puh! Då slipper jag stå ut med dem där irriterande japanska pratande idioterna!

Edward är så lättlurad. Såklart att de inte kommer vara bara idag Rachel och Ren sitter här, jag har sätt hur Niki tittar på Rachel och det är inte svårt att räkna ut att hon har en crush, iallafall inte för mig.

Jag sneglar på Lydia. Det märks att hon ljuger (hon låter precis som Samantah). Men jag blir förvånad hon faktiskt verka tro att vi kommer sitta här ofta

Men jag sa ju aldrig nåt!

Skit i, nu så gjorde du det! (Oh wait......... Du sa visst något i Rens POV)

Man hör på Lydia att hon ljuger. Betyder det att vi kommer sitta här oftare?
Jace sätter sig ner bredvid Edward och mitt emot mig. Först tittar han ner i bordet, men sen så lyfter han blicken och tittar mig rakt i ögonen. Jag tittar tillbaka och vi får ögonkontakt. Han vet att jag läst lappen, det säger hans blick. Vi säger ingenting, bara sitter där och stirrar in i varandras ögon. Allt ljud försvinner och allt blir suddigt, allt utom han. Det känns som att vi sitter såhär i timmar, försvunna i varandras ögon, innan jag avbryts av Rachel som klappar på min axel.
"Ren? Hallå Ren, lyssnar du?"
Jag rycker till och flyttar blicken från Jace till Rachel.
"Huh, va?"
Jag har verkligen inte hört ett ord av vad hon sagt. Har hon pratat med mig hela tiden? En rodnad smyger sig fram på mina kinder. Total ignorerade jag just Rachel för att jag satt och stirrade på Jace?
Ugh, vad pinsamt

Jag måste kväva ett skratt. Ren ser så oskuldsfullt generad ut.
"Jag bara undrade om du var duktig på biologi?" svarar jag
Ren suckar och skakar på huvudet "Det skulle jag inte direkt säga"
"Du har ju typ C!" Säger Jace "Det är faktiskt väldigt bra"
Ren rodnar lite lätt (och jag måste verkligen bita ihop för att inte råka skrika, japp jag är nog ganska konstig som shippar dem. Men för en fangirl är det ganska lätt att se att de passar)

Det går ju inte att undgå att se hur Ren stirrar på Jace. Han är ju totalt kär även om han inte vill erkänna det ens för sig själv.
"Själv här jag aldrig fått nåt annat än A, och Edward har aldrig lyckats åstadkomma något över E."
Svarar jag på Rachels fråga även om den egentligen var menad mot Ren.

"Nä, men jag kommer ändå bli fotbollsproffs så jag behöver inte kunna en jävla liksidig triangel." säger jag till Lydia. "Och förresten får jag C i idrott hela tiden för jag inte kan göra någon idiotisk kullerbytta"
Jag kan ju inte neka till att jag inte är någon pluggis, men ett E är faktiskt inte så dåligt i engelska.
"Bruh, har du A i alla ämnen?"säger Logan, som har ett hemligt crush på Lydia. "Asså morsan dampar sönder på mig när jag får ett F"
"Ja, är man bäst så är man"säger Lydia och sträcker lite på sig.
Vi fortsätter äta medans jag pratar med Logan och Cameron, Lydia med Niki och Rachel och Jace med...Ren...

Först blir jag aningen förvirrad. Hur vet Jace vad jag har i biologi? Inte ens Rachel vet vad jag har i biologi, annars hade hon ju inte frågat, och Rachel vet ju typ allt om alla...
Plötsligt kommer jag tänka på lappen igen. Ska jag skriva tillbaka? Fast jag vet ju inte vart hans skåp är... Jag kan kanske fråga? Nej, det kan jag aldrig göra, det blir alldeles för pinsamt. Ska jag be nån fråga åt mig? Nej, det är bara fegisar som gör!
Sen så kommer jag på det. Jag har ju honom fortfarande på Facebook.
Jag fiskar upp telefonen ur väskan på golvet bredvid bordet, öppnar Facebook och går in på min dialog med Jace. Jag har fortfarande inte svarat på hans bild. Jag gömmer telefonen under bordet när jag skriver.
"Såg din lapp. Jag kan ta hand om mig själv. Jag har lyckats att inte käfta med honom några år nu, så jag klarar mig nåt år till."
Jag skickar och tittar sen på Jace för att se om han kommer att se det.
Plötsligt så plingar det till i hans telefon. Han tittar först på skärmen och sen på mig med en ganska förvånad min. Jag tittar tillbaks och sen på hans telefon som ett tecken på att han ska svara. Han gör som jag, gömmer telefonen under bordet när han skriver.