Collision Between Dreams (PRS)

Precis när Lotus var på väg att säga något så hördes en röst som gruppen hade hört tidigare...
"Rhan'Ia!" Det var en ung alv som gick fram till ägaren och gav henne en snabb kyss på kinden. "Trevligt att se dig igen."
Trinity frös till när hon fick syn på honom. Det var den mystiska alven från byn. Alven med rysk dialekt som hade räddat Raven.
"Sang..." Muttrade hon lågt med blicken fäst på alven.
Tariq tittade upp.
"Ja? Vad är det?" Frågade han.
Trinity stirrade bara utan att säga ett enda ord.

Liam lyckades lugna ner sig lite och satte sig ner i Ravens knä. Däremot undvek han ögon kontakt med Tariq och dem då han inte kände dem.

Trinity tittade mot Raven.
"Du..." Mumlade hon. "Din riddare är här."
Lotus rynkade på pannan.
"Flätan! Så säger man inte." Sade hon och knuffade lite lätt på demonen.
Trinity ignorerade ängeln. Hon ville se någon annan reagera på den mystiska alven också.

Raven fnös till.
" jag vill inte ha något med honom att göra" sa Raven lite surt. Raven skämdes fortfarande lite grann.
Liam såg lite frågandes mot sin mor.

Trinity vände blicken för att titta på alven. Han tittade rakt på henne.
"Han har sett oss!" Skrek hon nästan. "Vi har blivit förföljda!"
Tariq skrattade lite lätt innan han skakade på huvudet.
"Nej, det har han inte." Sade han. "Desmond kom hit före oss."
Prinsessorna tittade frågandes på deras väktare.
"Desmond är alven jag träffade när jag först kom hit." Förklarade han. "När vi såg honom i byn så kände jag inte igen honom först med hatten på sig."
Trinity och Lotus gapade bara.

"så du känner honom..." sa Raven och såg mot Desmond, hon vände sedan blicken mot Tariq.
Liam hoppade ner från Ravens knä och såg sig omkring lite lätt.
Han gäspade en aning sömnigt.
Alverna som hade kommit hit med Liam såg på varandra.
Raven suckade lite lätt.
"tror det är bäst att ni tar med Liam hem" sa Raven och spg mot en av alvkvinnorna.
Kvinnan nickade som svar och de alla gick iväg med Liam.

Den mystiska alven Desmond gick fram till sällskapet.
"Кровь." Sade han och tog av sig hatten. "Trevligt att ses igen."
Hans blåa ögon tittade rakt på Raven en stund innan han vände blicken mot Tariq.
"Trevligt att se dig med, принц." Sade Tariq tillbaka. "Du gav mig en chock där borta i byn. Kände inte igen dig med ögonen gömda."
Desmond log mot Tariq.
"Jag kände knappt igen dig heller, Кровь." Svarade han. "Du har växt upp, blivit en man."
Tariq skrattade lite svagt.

Raven suckade lite lätt. Hon försökte lista ut vilken dialekt han hade.
Willow log lite grann men sa inget. Hon kände att det var bäst att vara tyst för stunden då hon annars förmodligen skulle klaga över något.

Tariq gjorde en gest åt Desmond att sätta sig ner.
"Sätt dig." Sade han. "Jag vill--"
Han blev avbruten av Trinity som hade ställt sig upp och stirrade med ilska på alven.
"Ni känner varann?!" Skrek hon nästan. "Så det var därför du viskade till honom förut?"
Desmond höjde händerna som för att lugna ner demonprinsessan.
"Ja." Sade han. "Кровь, Tariq, ville att jag skulle träffa upp er här."
Tariq nickade.
"Jag ville inte avslöja Desmonds identitet mitt i en by av människor." Förklarade han. "Tack och lov så är det väldigt få utanför Ryssland och alv-städerna som vet vad namnet Romanov står för... Eftersom du va så smidig med att säga ditt namn högt, принц."
Desmond ryckte på axlarna.
"Jag bryr mig inte så mycket om någon får reda på att jag är en prins." Sade han.

"En prins? " sa både Aziza och Willow förvånat och såg på varandra.
Raven reste sig upp lite hastigt.
"Ursäkta men jag ska ut och hämta lite luft" mumlade Raven och lämnade stället för en stund. Willow och Aziza såg mot Raven som snart var utom synhåll.
"Vad är det med henne?" Sa Aziza lite förvirrat.
Willow ryckte på axlarna
"Har inte den blekaste aning" svarade Willow