Allmänt rollspel! {HP}

Eleverna om kring Cassandra visade stor entusiasm när rektorn berättade om deras nu lediga dag, men hon själv satt bara tyst. Visst skulle det vara skönt att vara ledig men samtidigt önskade hon att det var lektioner idag. Hon kanske kunde träna lite Qudditch för att fördriva tiden, trots allt var hon ledare för hennes elevhems lag. När hon hade försökt en sista gång med att få i sig något att äta reste hon sig upp från den hårda träbänken och gick sedan bort till de andra i laget som satt tillsammans lite längre bort.
"Jag tänkte träna lite", sa hon högt för att påkalla deras uppmärksamhet. "Ni får gärna komma och träna lite extra", la hon till och gick sedan ned till Slytherinhålan. Där bytte hon om till bekvämare kläder innan hon tog sin Åskvigg II (bästa kvasten på marknaden) och skyndade sig ut till Quidditchplanen.

Väl ute så kollade hon upp mot den gråa himlen, än så länge var det regnfritt men det fanns risk till regn insåg hon. Planen var tom vilket inte var så konstigt pågrund av att inget lag hade bokat den, så det var fritt fam för henne att lägga benet över kvasten och stiga upp i himlen. I friheten.

(förlåt att jag var borta en bit, var borta i typ två dagar och efter det så tappade jag helt bort mig i vad som hänt xD)



Jeffery satt vid Ravenclaws bord, lyssnade på rektorn. Det skulle vara skönt med en ledig dag, som han planerade att lägga på läxor och att träna lite quidditch.

Rachel andades lättat ut när hon stämde in i jublet. Hon hade trott att lärarna misstänkte nånting om vad som hänt igår - fast i värsta fall kanske det var det de skulle diskutera om? Hon hade ingen aning, och kastade en frågande blick mot Adeleine, som hon antog tänkt samma sak.

Adeleine mötte Rachels blick. "De kan omöjligt veta", försökte hon viskandes lugna henne med. "Inte när dem är gömda där", fortsatte hon och tryckte in det sista av mackan i hennes mun, innan hon tog en klunk av pumpajuicen.

Rachel fuktade sina spruckna läppar och höll in en ljudlig suck av lättnad.
"Du har rätt. När Hemligheternas Kammare senast öppnades finns det i alla fall en basilisk så då visste de det..." mumlade Rachel, mest för att övertyga sig själv. Lärarna kunde inte veta.
"Men tänk om Peeves....?" frågade hon sekunden senare.

Adeleine spärrade upp ögonen. "Peeves...", började hon, med en aning panik i rösten. Hon flackade med blicken för att se om någon lyssnade, men det verkade ingen göra. "Jag har faktiskt inte sett Peeves på länge...", sade hon sedan. "Och verkligen inte igår. Men frågan är om han brukar vara i hemligheternas kammare?"

"Jag vet inte", muttrade Rachel och avfyrade ett leende mot ett par misstänksamma ettor, som ett tecken på att de pratade om vardagsgrejor. Ettorna verkade köpa det, för de log osäkert tillbaka och började konversera med varandra. "Men varför skulle Peeves skvallra till rektorn?" undrade hon. "han och dem är inte bästisar."

Adeleine nickade lättat. Rachel hade helt rätt. "Precis. Professor Rougestone är väldigt sträng med honom. Peeves kommer aldrig vilja berätta något för Professor Rougestone som gynnar honom", viskade hon, försäkrande.

En ledig dag. Underbart. May lyste. Dagen skulle läggas på att vidareutveckla hennes kam som skulle hålla håret fint i en hel dag (just nu blev det mest bränt och funkade inte bättre än en mugglarplattång). Sedan funderade hon på att gå ner till köket och kanske själv laga lite mat. Det var något hon verkligen upskattade att göra då och då.
Men först en promenad. Hon hade inte bråttom och gick i lugn och ro tillbaks till sin sovsal. Väl där tog hon på sig en tjockare rock och satte musik i öronen innan hon vände igen och gick mot den stora porten.
Det var en ledig dag och slottet borde vara fyllt av glädje, och kanske lite ångest över prov och inlämningar, men det var stilla. Tryckt och tyst.

Rachel nickade och log lättat.
"Gav du dem frukost?" undrade hon tyst. "Och du tror väl inte att Cas berättar?" Hon litade på Cassandra, men hon ville ändå vara säker på att hon hade rätt.