Forbidden love between the dark and the light side [PRIVAT Memory & Zora]

Jane kom ut till sin häst och fixade direkt dne och hoppar smidigt upp. Hon manar på hästen och for direkt iväg. Hon kunde lika gärna ta en ridtur innan de mötes, hon behövde det. Jane njöt, vinden drog igenom hennes hår och hon skrattar til. Hon längtade dock efter Blaze kunna höra hans skratt och skämt och nervösa snack. Det var något hon gillade med Blaze hans ögon och leende och den nervösa sidan såklart. Hon kunde inte släppa det men hon e nog på väg att falla för en ny alv.. Halsbandet hon altid hade burit med sig av Owen var borta då hon hade valt släppa taget av honom och ge Blaxe en cahns att komma in i hennes liv, se vart det leder.

Alec såg sin vän lämna och log, han gick driekt iväg för att full följa sitt arbete. Han flöt rätt fort in i sina tankar igen. Han kudne inte släppa den vackra Alvflickan Jessa. Varför? Jo kanske för hon har väckt någit i honom som aldrig har setts på flera år. Kärlek och känslor. Alec skskar på huvudet snabbt, reser sig snabbt upp och började gå ur slottet, han kom till trädgården och såg direkt runt. Han log när han såg vart hans fötter ade fört honom. Till den del som än var ljus men ända sen gränsen hade öppnats hade det blviit lite ljusare i riket. Andra färger på himlen inte mullet mera utna en blå himmel. Det glädjer honom att hans folk verkar tycka om det nya med sol. Han tyckte de kunde behöva det. blicken flöt över ängne och leendet la sig på hans läppar. Detta var något han inte rådde för att kunna le av att det var fint. DEt var nytt och han kom på sig.
-Alec, my lord
sa en tjänare som kom fram nu och Alecs blick flöt till henne dirket
-Ja?
fårgade han mjukt och alven neg.
-Ni har ett viktigt möte om 1 timme my lord i stora salen.
sa kvinnan och Alec nickar direkt
-Tack, jag dyker upp då.
Sa han bara och kvinann lämnade den alv som stod och log av syenn ensam.

De två alverna gjorde sällskap ner till stallet. Blaze berättade om vad han skrivit i sitt svarsbrev till Jane och bad sedan om kronprinsessans åsikt om det hela.
"Du vet att jag är glad för din skull, B," började Jessa och vilade handen mot hans axel, "men lova mig att du är försiktig." Hon menade delvis att han behövde vara lite på sin vakt då han umgicks med Jane. Inte för att tjejen var en mörkeralv utan för att Blaze inte var särskilt erfaren när det kom till förhållanden och hon ville inte att han skulle bli sårad. Men om det visade sig att de båda - efter att de umgåtts mera och det inte visade sig bara vara Blaze som hade fallit pladask för en vacker kvinna - så önskade hon dem allting gott. Jane verkade som en trevlig tjej trots att Jessa inte bytt många ord alls med henne under sin vistelse i mörkerriket. Delvis hade det ingenting att göra med vem det var han skulle träffa, utan det faktum att gränsen inte längre existerade och det resulterade i att faror kunde lura lite här som där.
En stund senare såg hon den brunhårige alven rida iväg. Hon såg efter honom tills han var utom synhåll innan hon vände sig om och återvände in till slottet. Eftersom hon inte hade något vidare för sig på hela dagen skulle hon knappast få något vettigt gjort heller. När Jessa kom in på sitt rum igen föll hennes blick på den rosa blomman hon dagen tidigare använt som hårprydnad. Hennes tankar vandrade genast över till Alec och hon kom på sig själv att le lite. Hon undrade om han hade kvar blomman hon "gett" honom eller om han gjort sig av med den så fort som möjligt?

Jane stod redan vid gärnsen eller hennes häst gjorde och hade vågat sig in på det görna och mumsar i sig det färska gräset. Längre bort såg man bara en svart hjässa kika fmra då hon satt i gräset och granskar sin häst med ett leende. Hon hade med vågat sig in på ljusets sida men hde gått ett tag innan hon ens vågade.


Alec kolade på ängne en sista omgång innna han började återvända in i slottet för sitt möte, hans leende var som försvunnet nu och snart kom hon in i rumemt och satt sig öfr mötet

Blaze kastade nervösa blickar åt både höger och vänster ju närmare gränsen han kom. Han trodde i och för sig inte att någon lurade i buskarna i väntan på rätt tillfälle att anfalla, men man kunde ju inte veta. Skogsalverna, de alver som inte tillhörde någon av "arterna" hade lite lustiga idéer för sig ibland och nu när ingen mur hindrade dem från att ta sig över från rike till rike visste man aldrig vad de kunde hitta på.
Längre fram skymtade han en svart häst och när genast glömde han bort att oroa sig. Det var Moon och det kunde bara betyda en sak: att Jane var någonstans i närheten. Han gjorde halt och tog sig ner på marken. Han klappade sin häst på halsen och lät hingsten börja mumsa i sig lite gräs medan han själv började se sig om efter skönheten.

Jane hade hört och rykt till av benet som slog i henens rygg
-Jag sitter här Blaze.
sa hon och kollar upp på honom och log stort emot honom, ohn hade sitt vanliga utseende fast ett litet gladare.
-Du borde ha koll på dina fötter.
sa hon retligt och log emot honom, det hon var glad över att det inte var en annan alv som kom utan den hon ville möta.

Han stapplade förskräckt bakåt då någon sa åt honom att han borde se sig för hur han gick. Hans ansiktsuttryck mjuknade omedelbart när hans blick landade på Jane.
"Jag såg dig inte," fick han generat ur sig, trots att den saken nog var glasklar. Han vågade sig snart på att sätta sig ner i gräset mittemot henne.
"Hur mår du?" frågade han efter en stund. Hon hade förklarat i sitt brev att hon var okej efter händelsen, men han hade ändå fortfarande dåligt samvete över att bara ha lämnat henne. Jane hade förstått haft Alec som tog hand om henne, men det fick honom inte direkt att känna sig bättre.

Janelog emot honomo hc lyssnar på ahsn ursäkt
-Man seri nte dme som e små
retas hon och såg på honom och lyssnar på nytt.
-I'm fine. Men har order om jag e för utmattad när jag träffat dig skulle du ta mig hem till dig. Alec verkar planera en färg på kort.
sa hon och log emot hoonm.
-Men du? Hur mår du? det sista jag minns när jag sviade var det oroliga ansikte
sa hon ärligt

Han andades långsamt ut och slappnade av en gnutta när hon sa att hon var okej.
"Absolut," nickade han sedan allvarligt. Klart han skulle ta henne till slottet om hon började bli för trött eller mådde dåligt. Ett prövande leende växte sig sedan fram på hans läppar.
"Planerar han en färd hit? Har han månntro någon speciell orsak till det?" fortsatte han sedan med en oskyldig min.

Jane såg på Balxe och flinar
-jag vet inte, han har varit i sina tnkar sen igår. och han GLÖMDE blomman i håret tills sen kväll
sa hon direkt och kollade på Blaze.
-Men har du något speicll anledning att kalla mig hit?
frågade hon oh såg nyfiket på hoonm, hon petar han rakt på armen en gång för att åf ett snabbt svar. Hon älskade verkligne sitta och kolla påhonom

Blaze brast ut i skratt när hon betonade att Alec "glömde" blomman i håret. Kanske Jessa lyckats väcka några tankar hos mörkerprinsen trots allt. Eller kungen vore väl den korrekta benämningen med tanke på att han tydligen haft sin kröning föregående kväll. När Jane ville veta varför han egentligen bett henne möta honom vid gränsen, kände han sina kinder hetta till och han antog att han blev röd som en tomat i ansiktet.
"Eh.." började han och harklade sig, "jag fick ett bra intryck av dig - fastän jag var rädd för dig i början och det är jag nog fortfarande - så jag ville bara veta om du möjligtvis skulle kunna tänka dig att vara min vän?" Han plirade blygt med ögonen mot henne en stund innan han vek undan med blicken.