~Bayrios~ [Fantasy Roll]

Arya snurrade runt så fort grenen knäcktes bakom henne. Hon skulle precis dra ett av sina vapen när Erik drog henne bakom sig. Hon rynkade pannan. Varför gjorde han så? Trodde han inte hon kunde försvara sig själv? Arya tog ett steg åt sidan för att se vad som orsakat ljudet.
Synen av Eriks vännina gjorde Arya smått sur igen. Åsynen av Freja framkallade alltid något inom henne som hon inte kände igen. Avundsjuka? Arya fnös inom sig själv. Knappast avundsjuka, vad hade hon att vara avundsjuk på? Vänskapen mellan Freja och Erik? Varför skulle Arya vara avundsjuk för den? Det fanns ingen anledning kom hon fram till.

Arya stod tyst under Erik och Frejas konversation men oroliga tankar dök upp i hennes huvud. Hur många Mongraler fanns det egentligen? Om både Norr och Söder kämpade tillsammans men ändå inte kunde slå ut sin fiende vem i hela världen kunde då?

Arya nickade när Erik talade med henne och gick sedan för att hämta Daya och rida ut på fältet igen.

Arya stannade upp och vände sig om när Erik lade sin hand på hennes axel. Hon fick ett något förvånat uttryck i ansiktet när han bad henne att vara försiktig. Ingen hade sagt åt henne det förut. Hon visste nästan säkert att det var för att alla redan visste att hon var överförsiktig men det kändes ändå lite sorgset vid tanken. Eriks ord värmde henne inombords, på ett sätt Arya aldrig upplevt förut. Uttrycket i hennes ansikte blev än mer förvånat när hon mötte prinsens ögon. Vad var det? Något i Eriks ögon sade Arya att han...var orolig för henne?
Arya skakade bort tanken, nej Erik var inte oroad. Ingen var oroad för Arya, alla visste redan att hon klarade sig bra på egen hand. Men gjorde Erik det?
Arya blinkade bort förvåningen en gång. Hur det än var med den saken hade hon inte tid att tänka på det mer nu. Om några minuter skulle hon vara i full färd med att slåss mot moster hon måste vara fokuserad då.
Arya nickade mot Erik.
"Okej" sade hon och vände sig om för att sitta upp på Daya.

Något stack till i Arya när Freja satt upp bakom Erik på hans Hatari. Hon gillade inte hur nära de två Letoyanerna satt varandra eller att Freja ens satt på Eriks vackra djur.
Återigen var Arya tvungen att skaka av sig de sura känslorna. Fokus! Tänkte hon irriterat i sitt huvud.
Arya nickade vid Eriks fråga.
"Redo" sade hon och sällskapet begav sig av mot slagfältet.

Medan de red funderade Arya på vad som egentligen hänt i gläntan innan Freja dykt upp. Det hon sagt till Erik var något inte sagt till någon annan männsika. Att hon litade på honom. Tidigare hade hon inte varit säker på det men efter att ha sagt det högt var det ingen tvekan om saken. Arya litade på Erik minst lika mycket som hon gjorde på Parvati och Ravi. Mer kanske till och med. Hon hade aldrig berättat om sin tillit till tvillingarna för dem, även om hon kanske borde gjort det. Kanske det berodde på att det tagit så lång tid för dem båda att vinna hennes förtroende eller så hade det bara aldrig hänt men Arya hade aldrig någon gång sagt till varken Parvati eller Ravi att hon litade på dem. Men hon hade sagt det till Erik, två dagar efter att de träffats.

Arya rycktes ur sina tankar när Erik rörde vid hennes arm. Hon skakade på huvudet och tvingade fram ett nonchalant ansiktsuttryck.
"Nejdå, inget..." men hennes huvud sade henne något annat.
Det kändes på något sätt som om hon svikit sina vänner genom vad hon avslöjat för Erik. Hon skakade av sig tanken. Just nu fanns det ingen tid för att fundera över något annat än striden som väntade.
Arya vände sig mot Erik och Freja.
"Är ni redo?"