Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

Poppy såg på dem och sa.
- Kom nu.

Hon tog tag i Lova igen och drog henne mot sängen och pekade på sängen och sa.
- Lägg dig på sängen så hjälper jag dig av med det som behövs.

Lova la sig ner på sängen och kollade på Snape. Det fanns en anledning till varför hon ville ha honom där för att han gav henne lugn.

Snape förstod inte alls varför hon ville ha honom där.
Han hade blivit allt mer desperat på senaste tiden för han hade nu riktigt förstått att mörkrets herre verkligen tänkte döda honom med ormens hjälp och han hade inte ens hittat något, inte ett enda dryck som kunde bromsa upp det.
Han hade inga stora förhoppningar att överleva striden.
Men han tog hennes hand när Poppy hade tagit av det Lova inte kunde ha på sig.

Lova märkte att det var något på honom.
" Sev vad är det?" Frågade hon oroligt och kramade hans händer.

Snape såg på henne och sa.
- Nej Lova, du måste arbeta nu och inte tänka på något jag gör eller ser ut att vara.

Poppy nickade och sa.
- För en gångs skull håller jag med Snape.
För det börjar bli dags för de riktiga värkarna snart.

Precis då satt värken igång. Lova försökte kväva ett skrik av smärtor. Hon satt igång att krysta.

Snape höll Lovas hand och bara satt där tyst med sänkt huvud.
Hur skulle barnet klara sig utan sin far?
han slog sig själv inombords när han tänkte tankar på att ge upp hoppet.
Han suckade tyst och strök med ena tummen över hennes hand

Lova fortsatte krysta och kramade om Snapes hand.
Efter en timme var barnet ute.
" Vad blev det för kön?" frågade hon.

( Är det okej om det blir en pojke)

(Självklart)

Poppy kollade könet och sa.
- Det är en liten söt pojke.
Han verkar vara lite speciell.
Han ett öga av din ögonfärg och ett av sin fars.

Lova fick pojken i famnen och kollade ner på honom.
" Sev kom och hälsa på din son" sa hon med ett leende.