Privat mellan Ripadal och Fairy Tale

Han hörde rösten igen och i ans sinne så ökade han takten och förskökte skrika hennes nann i sinnet men han var tyst, men va som verkade vara en evighet så kom han fram till ljuset och som de flesta korridorer så fanns där en dörr och han visste vad han behövde göra.
Han kände att den andra sidan ville dra honom tillbaka men han tog tag i dörren och öppnade den och i den verkliga världen började hans ögon rycka

"Yami", viskade Amari igen efter hon såg att hans ögonlock ryckte. Hon log varmt mot honom

Han hörde hennes röst och och långsamt öppnade han ögonen och försökte få fram ett ord men gav upp när inget ljud verkade komma.

"Schh", sa Amari när hon såg att han försökte prata och satte ett finger framför sina läppar. Hon log ett lugnande leende och strök hans kind lite

Atemu såg på henne och undrade tyst varför hon hjälpte honom.....hon var ju inte ens palatsets läkare.
Men kanske hon visste något som palatets läkare inte visste.

"Kan du dricka tror du?", undrade Amari med en len röst, så hon inte skulle skrämma honom

Atemu såg på henne, han visste inte det, han hade knappt någon styrka att lyfta armen

"Om jag matar er, kan ni då?", undrade hon med samma tysta röst

Atemu svalde tyst, och bli matad av en tjej som 17 åring.....men han hade inget va och något sa honom att bli matad av denna flicka inte skulle vara s dumt
Han nickade svagt och blinkade.

Amari började sakta skeda i honom ört och buljongblandningen, det doftade himmelskt om den.
Amari var försiktig så hon inte spillde något